För lite drygt en månad sedan fick vi ett mail från Västindien. Avsändaren var ett svenskt par på lite över 30 år som hade förverkligat sin stora dröm. I skrivande stund satt de i sittbrunnen på sin nyinköpta Sweden Yacht 390 och njöt av livet. De hade följt oss sedan vi lämnade Sverige och ville tacka oss för att vi inspirerat dem. Det var oerhört kul att läsa deras historia och jag tror att både jag och Camilla gick omkring och log lite extra den dagen!

Ett mail som deras är den bästa lön man kan tänka sig för 4 års mer eller mindre regelbundet bloggande. Vår livsstil kan säkert vara provocerande för en del, men det är det värt om den kan inspirera någon att förverkliga sin dröm. För det är egentligen det enda syfte den här bloggen har.

Och då borde jag ju fortsätta i samma anda, men med tanke på den tragiska olyckan som hände på Atlanten för några dagar sedan blir det mer tjat om tappade kölar (lovar att det är sista gången jag nämner det nu). Fyra personer omkom när deras båt Cheeki Rafiki tappade kölen i hårt väder. Det måste ha gått oerhört snabbt eftersom de inte ens hann lossa livflotten. När man som vi bor permanent på en båt och omger sig med människor som har stor erfarenhet från havet, pensionerade båtbesiktningsmän och jordenruntseglare hör man också en del skrämmande historier. Tyvärr verkar det ingå lite för hög procent av en handfull ny- eller nästan nytillverkade båtar i dessa. Jag vill inte hänga ut någon speciell tillverkare, och eftersom jag inte har tillgång till någon statistik vet jag inte om det rör sig om en olycklig slump. Men om du tillhör någon av dem som drömmer om att långsegla, snälla gör det i en båt som är byggd för att klara hårt väder och som tål att gå på grund med. Och skulle du känna dig tveksam till din båt kan du alltid bygga om och förstärka den. Det är ditt liv värt.

Ungefär samma syn som mötte oss förra sommaren utanför Ligia

 

 

Ungefär 60 gånger så kraftfull som en dators inbyggda Wifi-kort

Allvarligt talat kan jag nog känna att mina senaste inlägg varit i allvarligast laget. Man skulle lätt kunna tro att jag blivit en smula vresig och sällar mig till dem som tycker att allt var bättre förr.
– När jag växte upp ramlade minsann inte kölarna av och dieselbakterier hade ingen någonsin hört talas om!
Men inget kunde vara mer fel. När jag växte upp fanns det nämligen inga Wifi-antenner. Och även om det hade funnits det hade vi inte haft en blekaste aning om vad vi skulle använda dem till. Men det har vi nu. Tack vare vår synnerligen effektiva Wifi-antenn kan vi fånga upp avlägsna och svårtillgängliga små signaler, dela dem via vår router/repeater och på så sätt ha kontakt med omvärlden trots att vi sitter tryggt tillbakalutade i soffan i vår Faradays bur. Om det finns ett öppet nätverk där ute någonstans ska vi nog tusan kunna dra nytta av det. I går lämnade vi Lefkas stadskaj (efter nästan en månads gratisparkering) och där kunde min dator lokalisera 4 stycken nätverk – men vår antenn upptäckte mer än 10 gånger så många! För några veckor sedan frångick jag mina principer och tittade på en inte helt okänd musiktävling – streamad via ett hotells wifi några hundra meter från kajen. Ovanligt bra uppkoppling men som vanligt medioker musik. Men vad gör väl det – ibland är det bra att bli påmind om saker som jag inte saknar, som t.ex. TV och musik som tillverkas i fabrik.

Om du själv har problem att fånga upp Wifi-signaler i din omgivning kan jag rekommendera amerikanska Radiolabs. Dålig kundservice men seriösa och mycket prisvärda prylar som är vattentäta och går på 12 volt! Om du bara är intresserad av bra musik kan jag t.ex. rekommendera amerikanska Radiohead.

Efter nästan en månad på stadskajen omgiven av exakt likadana charterbåtar tillverkade av Tupperware är det en fröjd att få vakna upp i de här omgivningarna. Dessutom är vår granne en av världens vackraste båtar, en Bowman 40. Kommer någon någonsin att tröttna på linjer som dessa? (lät jag gammal och vresig nu igen?)

 

 

Det här var i går kväll. Då var jag piggare. Och så här glad blir man när man bjuder hem en trevlig båtgranne på lördagsmiddag och får en överdådig blomsterbukett!

Ibland när huvudet känns lite som en mjölkkastrull som har kokat över (och man bara väntar på att någon ska plocka bort det sega mjölkskinnet) behöver man en helt igenom lättjefull, dekadent och icke-produktiv söndag. Kan vara lättare sagt än gjort, men jag tror faktiskt att jag lyckades i dag. Adam fuskade lite och byggde en pryl eller två. Men man kopplar ju av på olika vis.

Efter lång frukost följt av förmiddagskaffe i sittbrunnen hos gårdagens middagsgäst masade vi oss i väg till stranden för att njuta av solskenet. Stannade till på surfklubben Milo Beach och kom på att det nog var dags för lunch.



Mätt och glad. Dags för strandpromenad

med sällskap

i skarpt solljus

Njöt av allt det gröna och nyutsprungna

Fast de här topparna har sett bättre dagar …

Inte riktigt så illa än

Se där, ett blogginlägg som saknar såväl syfte som mening. Känns som en passande avslutning på dagen. Hoppas ni hade en lika skön söndag!

« Older entries § Newer entries »

Adams förläggare

Collings-Förlag