Juli

You are currently browsing the archive for the Juli category.

Det är långsamma steg som gäller nu

Här var det lätt att stanna kvar … Sivota är en precis lagom stor, avslappnad och lite så där sömnigt turistig by, med sympatiska familjerestauranger längs kajen, fiskargubbar och gummor som rensar nät, små ”super markets” överallt där man hittar det mesta man behöver – och expediten inte sällan är en 10-årig flicka (med mormor eller farmor som övervakar på en stol bredvid) – men även sköna och loungiga caféer i gamla stenhus, som funkar utmärkt som kontor när det blir för varmt att sitta och jobba i båten. Nu ligger dagstemperaturen runt 35 grader och mellan klockan tre på eftermiddagen och åtta på kvällen är det i princip omöjligt att göra något produktivt. Så jag brukar ta ett arbetspass på förmiddagen, fram till två ungefär och sen nästa från åtta till tolv på kvällen. Då är det svalt och skönt, och så känns det som om jag på något magiskt vis får en nästan helt ledig dag däremellan. Då kan man bland annat …

ta en kvällstur runt viken …

och tänka att jag också borde ha tagit med badkläder,

bli omkörd av byns coolaste farbror,

titta lite på utsikten och tänka att i morgon får vi nog segla vidare.

Adam tittade på båtar (eller så tittade han bara på en särskild och fick en massa nya smarta idéer)

Fast bäst var i alla fall den här idén! Vilken tur att jag hade packat picknickfilt och korkskruv i väskan.

Söndagsmorgonen började så här, med världens mumsigaste bananpannkakor (recept från Lotta Lundgrens många år gamla och nu nedlagda men fortfarande genialiska matblogg ”Om jag var din hemmafru”) fullsmockade med godsaker. På just den här fick jag plats med apelsin, blåbärssylt, hasselnötter, cream cheese, aprikosmarmelad och … tahini. Och det var alltså i Sivota, en otroligt vacker liten by, omgiven av berg och med en stor och skyddad ankringsvik, på Lefkas sydöstra kust som vi hamnade i går.

 

En mycket exklusiv ö

I går seglade vi söderut från Lefkas stad, efter att ha legat i den bekväma stadshamnsankringsbassängen, bara ett par meter från centrum, i några dagar. Vi kände att vi ville komma ut i naturen, kunna ta ett dopp från båten när som helst, njuta av en totalt noise pollution-befriad omgivning och kanske till och med hitta en sandstrand. Egentligen hade vi inte alls tänkt oss Ari Onassis gamla ö Skorpios, men när vi passerade ön såg den så fridfull och vacker ut att vi inte kunde låta bli att stanna. Eftersom det var sen eftermiddag (runt sjutiden i Grekland) så hade de flesta daytripbåtarna försvunnit och i viken låg bara två andra segelbåtar och gungade stillsamt. Vi fick njuta av en fin kväll, ett nattdopp och en lugn och skön frukost, men sen började öns vakter cirkla kring oss som blodtörstiga hajar … Skorpios har nyligen sålts till 24-åriga Ekaterina Rybolovleva (för lite mer skvaller fortsätt läsa här) och tydligen var hon på plats i helgen – vem vet, kanske skulle hon ha inflyttningsfest? Stanna kvar fick vi i alla fall inte, men det gjorde inte så mycket, det finns gott om fina ankringsplatser att välja på här, faktiskt så många att man kan få lite beslutsångest ibland.

Vår morgonutsikt

Och lite längre åt andra hållet – vakternas högkvarter vid strandbrynet

Vi surade inte för att vi blev bortmotade (jag kan faktiskt förstå att man vill ha sin ö för sig själv om man nu ändå har betalt 100 miljoner pund för den) utan fortsatte söderut. Och Adam har helt rätt – jag älskar min nya ratt!

Underbar segling i sundet mellan Lefkas och Meganisi, där venturieffekten gav den egentligen ganska blygsamma förmiddagsvinden en extra skjuts. Vi roade oss med att kapplöpningskryssa med diverse charterbåtar, men eftersom vi är så modesta ska jag inte säga något om vem som vann. Hehe.

« Older entries

Adams förläggare

Collings-Förlag