Mars

You are currently browsing the archive for the Mars category.

Klockan är lite över nio på kvällen och jag är på väg till duschen för att se om det finns något varmvatten kvar. Men så fort jag klättrat ner för stegen kommer jag på andra tankar, vänder om och hämtar min kamera. Det är fullmåne och de lätta moln som parkerat framför vår närmsta himlakropp förstärker ljuset från den, och får min omgivning att kännas dramatisk. Temperaturen ligger runt 15 grader och det är helt stilla. På avstånd hörs ljudet av cikador och grodor. Grekland börjar kännas som Grekland igen. Dagarna blir längre och längre och det är äntligen lite varmare.

Vi befinner oss långt ifrån Sverige på ett enkelt litet varv i det Joniska havet men jag känner mig ändå hemma. Kanske är det just det som är det bästa med att bo på en båt – var man än parkerar den är man hemma. Sen hjälper det ju alltid om man omges av goda vänner. Och eftersom jag vet att våra grekiska vänner Konstantinos och Iliana följer bloggen passar jag på att hälsa till dem här. Tack för att ni tar hand om oss!


Vissa maträtter är lite mer speciella än andra. De har liksom ett rosigt skimmer över sig. Kanske är det något man brukade äta som liten, eller något man alltid äter på en viss plats eller tillsammans med en särskild person – eller så finns det ett fint minne förknippat med just en gång man åt rätten. Precis så är det med den här magiska musselspaghettin som jag tänker ge er receptet på nu.

Egentligen finns det inget recept – den här rätten kvalar mer in som en kylskåpstömmare och man kan lägga till och dra ifrån lite som man tycker – men kombinationen av ingredienser känns ju ganska så medelhavsklassisk, så rätten skulle mycket väl redan kunna ha ett namn. Men jag föredrar att tänka att det var jag som uppfann den. Hur som helst. Historien först, sen receptet.

Scenen är svensk sommarkväll. Platsen är Käringön, en av västkustens vackraste skärgårdspärlor. På Käringön finns det en fantastisk restaurang vid namn Petersons krog, men där ska vi inte äta ikväll för det gjorde vi igår. Igår fyllde nämligen Adam år och vi hade sett till att få en plats i den lilla hamnen intill restaurangen, haft en skön dag på klipporna och tillbringat kvällen med att äta och dricka den ena delikatessen efter den andra. Idag är vi bakis, det regnar oupphörligt men vi badar från klipporna i alla fall för det är augusti och sensommarvarmt i luften. Fram emot kvällen tänker jag att vi borde äta något även om vi fortfarande är ganska mätta från gårdagens frosseri, så jag rotar i kylskåpet, plockar fram lite från skafferiet och inventerar grönsaksbeståndet. Hittar en bit lantbröd, vitlök, citron, sardeller, kapris, persilja, parmesan, chiliflingor, timjan, några tomater – och en burk Limfjordsmusslor som får bli huvudingrediens. Lite vanlig spaghetti har vi också. En halvtimme senare lägger jag upp den färdiga musselpastan i varsin skål och kryper upp i soffan bredvid Adam, vi halvligger under en filt, hör regnet smattra mot taket, pratar lite om våra framtidsplaner och äter den fullkomligt fantastiska musselrätten. Jag har lagat den många gånger sen dess men aldrig blir den så fulländad som den var då. Och då, helt utan förvarning – efter att vi varit ett par i 23 år – frågar Adam allvarligt om jag vill bli hans fru, på riktigt.

Varsågoda, så här lagar man Moules marriage:

Till två hungriga:

En bit luftigt bröd av något slag, det gör inget om det är lite torrt. Smula brödet så smått du orkar (eller hacka med en kniv om du blir trött i fingrarna). Pressa två, tre vitlöksklyftor över brödet och rör i lite olivolja, salt och torkad timjan. Hacka en bunt persilja, utan stjälkarna, lite lagom grovt, tärna två tomater i små bitar och riv en rejäl bit parmesan. Öppna en burk sardeller och låt dem smälta i en stekpanna med lite olivolja. Häll i brödblandningen och låt det steka gyllenbrunt tillsammans med sardellerna. Här är det ganska lagom att lägga spaghettin i kokvattnet. När brödet är frasigt strör du över lite chiliflingor, pressar över en halv citron (men inga kärnor!) och blandar i kapris, kanske en 10-15 stycken.

Smaka på spaghettin och häll av (nästan allt) pastavattnet när den har lagom tuggmotstånd. Blanda i en skvätt olivolja, de tärnade tomaterna och hälften av persiljan, med grytan fortfarande på svag värme. Häll i brödfraset och den rivna parmesanen och blanda runt. Nu lägger du i musslorna också. Låt alltihop bli varmt, en minut räcker. Lägg upp på tallrikar och toppa med resten av persiljan. Ät. Vänta och se vad som händer.

 

”Moules marriage”. Den här gången utan kapris och med halloumi i stället för parmesan. Jag kan förstås inte garantera att resultatet blir detsamma för alla, men om man ändå går och väntar på frågan så kan det ju vara värt ett försök … och skulle det inte funka så får ni i alla fall en väldigt god middag.

El

Ungefär så här kommer alla brytare, kontakter och lampor att sitta i framtiden

Badrum nummer 2 är snart klart och i dagarna har jag tjuvstartat lite med renoveringen av vårt pentry. Om vi någonsin ska få båten i vattnet igen måste vi börja prioritera de projekt som bara kan göras på land och fortsätta med resten när vi ligger i vattnet – vilket betyder att det knappast är en färdig båt som kommer att sjösättas i maj. Men säg det flytetyg som någonsin blir färdigt …

Till skillnad från när vi hade vår förra båt känner vi nu att vi har hittat ett hem (och transportmedel) som vi skulle kunna bo i resten av våra liv, och därför tänker vi fortsätta med att förbättra och bygga om under lång tid framöver. Och en av de allra viktigaste sakerna ombord (åtminstone i mitt tycke) är elsystemet. Dels för att vi i högsta grad är beroende av det, dels för att ett dåligt sådant snabbt tuggar i sig batterierna och dels för att dålig el är farlig el. Visste ni att majoriteten av alla eldsvådor som uppstår i båtar är elrelaterade?

Som tur är har vår båt fått ett väldimensionerat och genomtänkt elsystem från början men tyvärr har det varit många glada amatörer inblandade därefter. När jag flyttade på VHF-radion rensade jag upp lite ibland kablarna och upptäckte att ledningen mellan radion och säkringspanelen (en sträcka på ca 1,5 meter) var skarvad med 8 st sockerbitar och dessutom satt det tre olika glassäkringar på mellan 2 och 10 Ah utportionerade med några decimeters mellanrum! Kabeln till vindgeneratorn var skarvad med två olika sockerbitar på utsidan av båten – gissa om kopparledningarna var svarta?! 220 V-systemet är i bättre skick men ingen har orkat byta ut de engelska eluttagen trots att det är länge sedan båten befann sig i sitt hemland. Den nästan nya invertorn (12 – 220 V) som utlovar rena sinusvågor på upp till 1000 W satt monterad inne i den före detta stickkojen och var inte ens inkopplad i 220 V-elsystemet … Varför inte koppla in den på eluttagen istället för att använda förlängningssladdar kors och tvärs genom båten? Någon huvudsäkring fanns det inte och jordfelsbrytaren var ur funktion. Skulle du våga bo på en stålbåt och koppla in dig på elnätet utan vare sig huvudsäkring eller jordfelsbrytare? Listan kan göras lång men vi räknar ju som sagt inte med att vara klara i morgon.

Elpanelen för landel har fått en ny jordfelsbrytare och en 16 Ah huvudsäkring

En av lådorna från SVB var sprängfull med brytare och kontakter från tyska Berker

Till vänster en Berkerbrytare och till höger en LED-dimmer från Biltema (Berker tillverkar inga LED-dimmers). Ingen snygg kombination.

Men om man tar av ramarna …

… upptäcker man att Biltemas dimmer passar perfekt i en ram från Berker!

I stället för alla dumma varningsskyltar som brukar sitta ovanför toalettstolen i båtar (typ: spola inte ner rakblad och kanyler) föreslår jag att alla båtar borde ha sådana här varningsskyltar utplacerade överallt där det finns en elinstallation.

« Older entries

Adams förläggare

Collings-Förlag