November

You are currently browsing the archive for the November category.

Äntligen har jag lyckats luska ut var gatorna med alla de små, trånga, knasiga, ljuvliga, fullproppade, eleganta, stökiga, färgsprakande och fruktansvärt fingerkliframkallande vintagebutikerna ligger!

Eller åtminstone en liten del av dem. Nu när jag vet var jag ska leta hittar jag nya hela tiden, och utbudet verkar vara hur stort som helst. En del är välsorterade och finfixade, andra lite mer … kaotiska. Men en sak har de gemensamt – alla som jobbar där är så himla vänliga och trevliga och pratglada. Tror faktiskt redan att jag har fått några nya kompisar på favoritbutiken Holala i Raval.

Den här tjejen och jag fann varandra direkt!

Verkar lite sval, men jag tror att hon är superschysst när man lär känna henne.

80-talsretrobrudarna. Ganska coola, får se om det klickar mellan oss.

Hemma hos tjejerna på Holala. Mysigt.

Om det krävs byggställningar för att fixa till en yacht är nog ordet super inblandat på något sätt, eller?

Superyacht, smaka på det ordet. För en svensk låter ordet yacht ganska flådigt (även om det bara betyder nöjesbåt) och om man då kombinerar det med super, vad får man då? Något som är flådigare än flådigt såklart.

I en marina som den här är det mycket snack om superyachts, dels finns det ett antal sådana här och dels verkar många vara väldigt fascinerade av dem. Men vad är då kriterierna för få att kvala in som en superyacht? Jag har frågat ett antal av grannarna här på bryggan och ingen verkar veta riktigt, inte ens om den måste vara ett visst antal meter lång. Konstigt, jag vill ju gärna veta om det är en superyacht jag har sett eller om det kanske bara är en löjligt påkostad väldigt stor yacht jag har sett.

Kanske är det som med ordet lyxvilla, ingen vet väl exakt vad som krävs för att klassa in som en sådan, och ändå vet nog de flesta vad som menas. Jag är nog bara ovan, om några år kommer jag säkert att skratta och min okunskap inom området och tänka ”på den tiden visste jag ju inte ens vad en superyacht var, pinsamt!”

Men ett par saker har jag förstått. En superyacht:

• gör av med supermycket bränsle.

• kostar supermånga miljoner.

• används supersällan av sin ägare (max tre veckor om året)

• kräver supermycket personal.

Dessutom har jag förstått att det nog aldrig kommer att bli en superyacht för vår del. Synd, det verkar ju så superkul att ha en.

Tro det eller ej, men vintern har faktiskt börjat göra sig påmind här i soliga Barcelona också. Vart man än vänder sig i stan hänger, klänger och klättrar det män i overaller, fullastade med ljusgirlander och juldekorationer som bara väntar på att få börja lysa upp de allt mörkare kvällarna och eftermiddagarna, och försäkra oss om att julen nog hittar hit också.

Men än så länge är det mest påtagliga vinterljuset det som ser till att vårt sittbrunnstält fortfarande känns varmt och skönt när vi dukar upp frukosten på morgonen, och som tvingar en att sätta på solglasögon så fort man sticker näsan utanför ”dörren” – den härliga vintersolen. En sån där som för tankarna till gnistrande skidbackar och rykande chokladmuggar. Och då kan man ju inte annat än att ta en paus från jobbet och gå ut på upptäcktsfärd i solen en stund.

« Older entries

Adams förläggare

Collings-Förlag