September

Och det var värt varje sluss, varje meter och varje sekund! Nu är vattnet salt och vinden varm! Och havet är så blått, så blått! Lycka.

Vi måste faktiskt prata lite mer om helgen i Provence. Och framförallt om maten. Det är väldigt lätt att förstå varför människor blir förälskade i den här lilla delen av världen med ett så fullkomligt, och lyxigt, skafferi precis utanför dörren. Dignande olivträd, färska doftande, gröna fikon, aprikoser, persikor, mandel (så att man kan göra egen hemlagad fransk nougat), körsbär, kastanjer (och lite hemlagad crème de marron till pannkakorna), en bigård med snälla små bin som suger i sig lavendelnektar och gör den godaste honungen i världen, vild timjan som täcker marken under våra fötter, och sist men inte minst – alla knubbiga små tryfflar som gömmer sig under ekarna och bara ligger och väntar på att nosas upp.

Jag frågade Benoît vilket hans allra godaste tryffelrecept var och svaret kom utan tvekan. ”Nybakat bröd, ett rejält lager smör och tunna, tunna skivor av färsk tryffel. Och några flingor salt på det.”

Och allt man inte odlar eller tillverkar på sin egen gård finns förstås hos grannen eller på marknaden. Getost, vildsvinskorv, patéer, underbara bakverk och förstås – vinet. Här gäller den självklara filosofin att det mesta man äter ska vara närproducerat. Sympatiskt och fullkomligt naturligt i det här gastronomiska himmelriket. Locavore, helt enkelt.

Tomater som tomater också kan se ut

Som blev till en ljuvlig tomatsallad på vårt middagsbord

En fransk pintade, d v s pärlhöna, som avnjöts med gräddig tryffelpasta

Citrontimjan, direkt från marken

Säsongen för sommartryffeln var egentligen slut men en liten rackare lyckades mamma tryffelhund nosa upp

Färdkost på hemvägen

Avsmakning av dagens marknadsinköp