Isola – Life on a sailboat – Sirius Offshore

You are currently browsing Adam’s articles.

En gång i tiden bodde jag här, i småstaden Ystad på den skånska sydkusten. Det är nästan 20 år sedan Camilla och jag tog steget ut i världen och vågade förverkliga våra drömmar. När vi äntligen efter många års vånda vågade sälja vårt hus, flytta, säga upp oss ifrån våra jobb och tog vårt livs roder i egna händer kom den berömda ketchupeffekten. Stärkta av varandra och känslan av att själva bestämma tog vi oss efter några år vidare ut i världen med vår segelbåt. Och nu är vi tillbaka (åtminstone tillfälligt). En ganska motsägelsefull känsla.

Men vi är andra människor i dag. Jag känner inte att jag måste börja argumentera med cykelhandlaren som varnar oss för att cykla i Sandskogen för att det finns så många invandrare där och att man aldrig vet vad de kan hitta på … Eller grannar som bestämt hävdar att Ystad är en av världens vackraste och bästa platser … Okunskap och främlingsfientlighet finns överallt och jag lägger hellre min energi på att leta upp guldkorn här än att gå omkring och reta mig. Det är nu mer än 6 månader sedan vi lämnade in vår bygglovsansökan och vi inser att vårt husprojekt inte kommer bli klart i morgon, däremot blir bygglovet kanske klart i nästa vecka. Saker och ting går inte så snabbt här och under tiden passar jag på att göra något som jag sällan fick tid till för 20 år sedan – att vindsurfa! Till min stora glädje finns det en vindsurfingklubb här med en massa trevliga medlemmar och förvaringsutrymme för alla mina surfprylar. Helt klart något som kommer göra min vistelse här värdefull!

För första gången på 6 år har vi upplevt en svensk vår. Även om det finns årstider i Medelhavet är kontrasterna mindre än här och om jag ska vara helt ärlig har jag insett att Sverige också har sina poänger … Skidåkningen har ersatts med mountainbikecykling och efter att ha flängt runt i Ystads sandskog i mer än en månad har jag äntligen hittat ett riktigt bra spår. Men det finns fler positiva överraskningar: efter snart fem månaders tjatande har byggnadsnämnden gett med sig på i princip alla våra planer. Men det satt hårt inne. Inte förrän den tidigare tillförordnade och ökända bygglovschefen med psykopatisk läggning på något mystiskt sätt avslutade sin anställning löste det sig. Skönt att slippa argumentera med en man som skriker ”kalleankafärger!”, ”är det du eller jag som är expert!” eller menar att bara för att vi är ägare av ett hus betyder det inte att vi ska kunna ha några synpunkter på hur det ska se ut … Ärendet är under expediering vilket betyder att allt nu är godkänt och att bygglovet är så gott som klart!

Under tiden arbetar Camilla intensivt med översättningen av Laurence Bergreens tegelsten om Marco Polo och jag bygger bl.a. plank på vår gård. Och just när seglingssuget är som störst kommer det en inbjudan om att segla katamaran i Kroatien. På lördag mönstrar jag på … Skepp o’hoj!

5 minuters cykling hemifrån ser det ut så här

Och 20 sekunder därifrån så här

Ungefär så här tänkte jag att mitt plank ska se ut

Och i stället för “kalleankafärger” kommer vårt ena hus få den här färgsättningen

Efter Limone blev det 4 dagar i Nice – tack för lånet av lägenheten Anders och Ingela!

Kändes ganska franskt där …

Och smakade också ganska franskt!

Lägenheten låg på första parkett, bokstavligen ett stenkast från stranden

Tror att vi kommer hit fler gånger …

Till och med träden är lite snyggare här

Sista tiden har varit väldigt social. Dels har vi haft besök av min syster och hennes familj men vi har också råkat träffa en massa annat trevligt folk. Människor som vi har mycket gemensamt med och som vi gärna träffar igen när vi kommer hem till Sverige. Man blir allt lite förvånad när någon på en skidort känner igen oss från vår blogg, men det är minst lika förvånande när vi får höra att vi är sportiga typer … I mina öron är ordet sport till stor del nämligen förknippat med gymnastiklektioner, mögliga omklädningsrum, olika sorters bollar, lagsporter, flimrande tv-apparater och skrämmande stora ansamlingar av män som sjunger ofrivillig stämsång från kalla läktare. Men det är också förknippat med gym och löpning. Och allt det där vill jag befinna mig så långt ifrån som möjligt. Jag är definitivt ingen lagspelare, har ingen vidare bollsinne (tror jag) och kan inte förmå mig att utöva någon fysisk aktivitet bara för att stärka muskler eller öka konditionen. Däremot har jag inga problem med att ta ut mig så att jag drabbas av feber när jag har kul och t.ex. får leka skidåkare eller vindsurfare. Att vara fysiskt aktiv är inget mål för mig, men många av de saker jag gillar att göra innebär att jag är det. Därför börjar jag känna mig lite orolig för att det bara är några veckor kvar av skidsäsongen, och något säger mig att det fortfarande är lite för kallt att vindsurfa när vi kommer hem till Sverige … Men som tur är har Camilla en utmärkt lösning på problemet: vi ska köpa oss varsin mountainbike. När vi kör hem härifrån kommer vi att stanna till på Megastore i Bonn, prova ut och förhoppningsvis ta med oss två cyklar. Och att cykla mountainbike är ju jättekul! Om vi vågar packa upp dem innan vi når Sverige är det inte omöjligt att vi tar en testrunda i Amsterdam. Vi ska nämligen hälsa på Pia, Eric, Hilde och Isa. Hoppas att vi får lika fint väder som när de besökte oss i Barcelona för 5 år sedan!