November

You are currently browsing the archive for the November category.

En av de bästa sakerna med att bo på en båt stavas MUSIK. Man kan i princip spela hur högt som helst utan att det hörs ut. Vi tillhör dem som lyssnar på musik nästan dygnets alla vakna timmar och nu äntligen har vi fått ljud i vår båt. Stereon som tidigare fanns monterad i båten slutade nog att fungera ungefär samtidigt som Depeche Mode släppte sin sista riktigt bra platta. En kassettbandspelare med tillhörande CD-växlare (två utdöda ord i en mening!) och två minimala högtalare med söndervittrade element som dessutom var fasvända var inte mycket att spara på. Med från Sverige följde en ny bilstereo (inte helt ny men väldigt bra), 8 högtalarelement, delningsfilter, kraftiga förtennade kablar och en massa andra bra-att-ha-stereoprylar.

Den här gången vill vi ha möjlighet att koppla in iPod, DVD, datorer mm på olika ställen i båten. Dessutom ska man på ett enkelt sätt kunna välja vilka högtalare som ska spela. Jag började skissa och kom fram till att en av båtens fulaste och sämst nyttjade platser skulle få bli vårt nya ”musikcentrum”.

En typisk installation i vår båt … Lite olika instrument och prylar utplacerat utan någon egentlig tanke bakom.

Och så här blev det färdiga resultatet. iPoden har fått den plats den förtjänar och ovanför kan man välja vilka högtalare som ska spela, dessutom har jag byggt in en switch där man kan välja mellan 4 olika aux-ingångar.

Till panelen har jag använt Ikeas svarta stänkskydd gjort för att monteras i kök. Etiketterna har jag fått utskrivna på vattentåligt fotopapper och hålen de sitter monterade bakom har jag fräst ut med min överhandsfräs. iPod-dockan sitter monterad i en bit plywood som jag har klätt med vitt laminat.

Vad ska det bli av den här papplådan månntro?

En bokhyllehögtalare! Jag började med att bygga en dummy i papp, därefter delade jag på den och använde de olika bitarna som mall till en identisk låda av plywood. Även här kom stänkskyddet till användning.

Vårt soffbord står med på listan över ergonomiska missfoster här i båten. Största irritationsmomentet var att underredet var placerat så nära soffan att det inte gick att ta sig förbi! Dessutom tog det upp en hel sittplats. 

Nu har jag kapat ner stommen cirka 10 cm, byggt in två basar som fått varsin dämpad låda, satt in tre 220 V uttag och byggt in en aux-ingång kopplad till stereon. 

Camilla provlyssnar högtalarna. Utanför hällregnar det men vad gör väl det när man ändå vill vara inne och göra en ny spellista i iTunes.

 

Borde kanske ha varnat känsliga läsare innan jag smällde den här stackars bläckfisken rakt i ansiktet på er … men jag kunde inte låta bli att visa den.

Precis nedanför vår båt finns det en liten tom plats, och det är vi väldigt glada för. Framförallt för att vi slipper titta rakt in i någon annans hem (om det nu skulle råka bo någon i båten, vilket inte är särskilt troligt. Vi har förstått att vi räknas som lite udda som helt frivilligt har valt att bo i vår båt hela vintern här på varvet, när man kan hyra en fin lägenhet inne i stan), men också för att det nästan känns som att vi har en egen strandtomt. Men i alla fall, vår lilla strandtomt är även ett populärt tillhåll för fiskargubbar (inga gummor) i alla åldrar. Oftast sitter de bara där och metar lite förstrött och det verkar inte vara själva resultatet av fiskandet som är grejen. Än så länge har jag aldrig sett någon dra upp någonting – fram tills i går.

Vad gör han egentligen? Tvättar strumpor?

Mannen som länge stått barbent bland stenarna med en liten nylonrulle i handen var plötsligt fullt upptagen med att banka och skölja, banka och skölja något stort och skummande. Vad var det för något?

Bläckfisksbankning

Stolt och glad visade han upp sin fångst och jag fick gärna fotografera den. Man skulle banka den rejält förstod jag, då blev den mör och fin. Ville jag kanske köpa den? Det var lockande, dels för att både Adam och jag verkligen gillar bläckfisk och dels för att han såg så förhoppningsfull ut. Men jag sansade mig. Den var nog lite i största laget. I stället bad jag honom att knacka på om han fick något lite mer lätthanterligt på kroken. Kanske förstod han, kanske inte.

Vad gör man med en sån här bjässe? Slänger den i grytan med en näve örter och lite vitlök?

Men vi börjar i sittbrunnen på Casa Isola. Tycker ni att bilden ser lite oskarp ut? Det är bara ett romantiskt skimmer …

I torsdags var det 27 år sedan Adam och jag träffades. 27 år. Kan ni fatta vad man hinner göra på 27 år? Och hur mycket man hinner ändras som människa? När man har varit tillsammans i så herrans många år och lärt känna varandra på nytt gång på gång är det svårt att låta bli att fundera över vad som hade hänt om vi hade träffats för första gången i dag i stället? Fast det är klart, då hade vi ju inte alls varit de personer vi är i dag, utan helt andra människor … en spännande tanke, men jag tror att jag håller kvar vid det nuvarande scenariot. Och ser fram emot att fortsätta ändras och åldras tillsammans med Adam.

Nuförtiden har vi ju faktiskt en officiell dag att fira också, men varför nöja sig med en ynka bröllopsdag som bara infaller en gång om året när man kan fira två dagar i stället?

Dessutom är det här ett perfekt tillfälle att leta upp den bästa, mysigaste, mest romantiska restaurangen, baren, krogen, syltan – vi är öppna för alla kategorier, så länge de bjuder på skön stämning och kan laga mat – i den stad vi befinner oss i för tillfället. Undrar i vilken stad vi kommer att fira vår tjugoåttonde årsdag? (Här utgår jag helt fräckt ifrån att Adam kommer att vilja fira med mig även nästa år.)

Tre år på resande fot och tre helt olika ställen.

2010. Sagardi i Barcelona. Underbara Barcelona, vår första vinterhamn. På Sagardi i stadsdelen Born brukade vi oftast äta pinxos i baren, men den här kvällen provade vi deras grillrestaurang och åt den ena baskiska delikatessen efter den andra. Är svårt att slå själva läget, omgivningen och hela grejen. Det är ju Barcelona.

2011. La Marquisita i Cartagena. Den här pärlan luskade vi fram med hjälp av Tripadvisor och gick helt enkelt efter vilket ställe som hade flest toppnoteringar skrivna på spanska. Cucina maravillosa. Por una noche romantica, typ. Och de hade så rätt. Efter första kvällen här blev detta vårt trumfkort som vi plockade fram när vi skulle ta med vänner på middag. Eftersom det låg på ett litet undanskymt torg och inte såg mycket ut för världen från utsidan blev folk alltid glatt överraskade när de kom in och inte minst fick smaka på maten.

2012. Kolios taverna i Preveza. Vi är fortfarande inte riktigt säkra på om stället heter Kolios, eller om det bara är det folk kallar det eftersom ägaren heter Kolios. Verkar vara så man gör här. Den här restaurangen ligger på en av de små gränderna uppe i gamla stadskärnan, och är ett ställe som vi har gått förbi flera gånger och tyckt att det såg så inbjudande ut, lite som en restaurang man skulle hitta någonstans runt Möllevångstorget i Malmö, ett sånt där ställe där man känner sig hemma så fort man öppnar dörren. Och precis så var det. Här skulle vi kunna hänga varje kväll! 




När vi tänkte att nu får vi nog inte ner en bit till kom det in en liten dessert med en hälsning från kocken. Tänkte att ni kanske ville prova den här? Och då vore det ju ofint att inte smaka … mmmm.

Dags att promenera hemåt. Skönt att ha lite sällskap.

« Older entries

Adams förläggare

Collings-Förlag