Juli

You are currently browsing the archive for the Juli category.

Precis när Belgien börjar bli riktigt vackert är det dags för ett nytt land – Frankrike! Men innan dess tar vi ett storslaget farväl och får uppleva Dinant, en liten stad med en minst sagt dramatisk topografi. Vi började dagen med att lämna Namur och efter några timmars slingrande resa utmed Floden Meuse, som här var kantad med grönskande berg, pittoreska gamla hus och törnrosaslott, anlände vi i Dinant. Det blev en skön dag med vandring ibland kullarna och hemlagade ardenniska lammkotletter. Svårt att fatta att vi är här!


Nu, nu, nu är vi nästan där! I Frankrike alltså. För Belgien är ju faktiskt inte Frankrike även om det är väldigt lätt att tro det. Det pratas franska (åtminstone i Vallonien som vi befinner oss i), de gamla stenhusen är lika fashionabelt bedagade och de små hundarna lika rufsigt oidenfierbara som i grannlandet – men ett par dagar till befinner vi oss alltså i serietecknarnas, chokladkonditorernas, trappistmunkarnas och de stora mustaschernas land. Och bergen blir bara högre och högre!

Idag kom vi till staden Namur, lade till vid en stenkaj mitt i centrum och fick äntligen våra efterlängtade moules frites!

Nej, jag är inte sur. Jag bara övar på min “snorkig fransyska”-min.

Och så fick vi en väldigt snäll båtgranne. Han heter Baloo och har lovat vakta oss i natt.

På allmän begäran (eller om det kanske var på min systerson Axels …) kommer här några rader om den märkligaste hiss jag någonsin har åkt i.

I alla slussar vi har tagit oss igenom åker man antingen upp eller ner i takt med att vattnet i slusskammaren långsamt fylls på. Men det finns en (eller rättare sagt två) som skiljer sig ifrån mängden: slussarna i Schiffshebewerk Lünenburg på Elbe-Seitenkanal.

Tysk ingenjörskonst har försett världen med en märklig bastard som är ett mellanting mellan en sluss och en gigantisk hiss. I något som påminner om ett jättebadkar med måtten 12×100 meter fick vi och vår lilla segelbåt känna på hur det är att på bara några minuter susa 38 meter upp i luften, utan en enda krusning på vattenytan. Tillsammans med en liten turistbåt gled vi in i badkaret, förtöjde i knaparna längs sidan och bevittnade hur kanalen vi nyss hade gått på försvann under oss i ett huj. Den högsta och garanterat enklaste slussen hitintills!

Den enorma betongkatedralen som omgav oss såg ut som något klippt och skuret ur en gammal James Bond-film. I högtalarna som omgav oss ekade tyska röster mellan väggarna och någonstans bakom kontrolltornets tonade rutor tyckte jag mig ana en man, sittandes i en elegant designad 60-talsfåtölj, med en vit långhårig katt i knäet.

För några dagar sedan upprepades känslan av att vi befann oss i en Bondfilm. I den nästan löjligt fina staden Maastricht i södra Holland upptäckte vi en gratisparkering mitt i centrum. Piren var fullbelagd men en välklädd man ombord på något som såg ut som Disco Volante (skurkens hightechbåt i Åskbollen) erbjöd oss att lägga till utanpå dem.

Tyvärr blev vi aldrig inbjudna på Martinis och roulette men jag lyckades ta en spionbild …

« Older entries

Adams förläggare

Collings-Förlag

Warning: Creating default object from empty value in /storage/content/16/149216/yachtisola.com/public_html/wordpress/wp-content/themes/tarski/sidebar.php on line 4