December

You are currently browsing the archive for the December category.

Camilla är redo för utflykt. Balkongen längst upp till höger tillhörde vårt rum.

Kan man få några julkänslor i Grekland? Absolut – särskilt om man ger sig upp i bergen ovanför Ioannanina! För de flesta turister är nog Grekland liktydligt med små öar i ett turkost hav, souvlaki, fetaost och retsina – men då glömmer man bort fastlandet. Ioannanina ligger nästan exakt 100 km norr om Preveza och inte så långt ifrån Albanien. Staden som är belägen i en vacker dalgång är befolkad med lite drygt 100 000 invånare, har ett stort universitet, en gammal genuin statskärna men framför allt är det nära till Zagoribergen. Om du gillar att vandra och bo på genuina små bed & breakfast är det här himmelriket! Här skulle vi gärna tillbringa en vecka eller två (och kanske kommer vi att göra det också). Uppe i detta lilla bergsmassiv finns det 46 stycken små stenbyar att upptäcka – den ena vackrare än den andra.

Vi tillbringade tre dagar med att köra runt i bergen, äta grekisk julmat (antagligen det godaste lamm jag har ätit) tillsammans med en grekisk/holländsk familj (tack Bas och Elefteria!), beundra utsikten från vår balkong, besöka Ioannanina och hälsa på vår vän Nikos Karabelos. En mycket bra jul!

Vår utsikt från rummet. 400 meter under oss ligger Ioannanina med tillhörande bergssjö.

Ioannanina om natten

Och om morgonen

Och eftermiddagen

Nu ger vi oss iväg upp i bergen

Kanada, Klippiga bergen, Norge eller kanske Sverige? Nope – Grekland!

Över allt finns det broar som skulle passa finfint i ”Sagan om ringen”

Plötsligt ringer Nikos ”Ni måste besöka Sterna om ni ska stanna i Kapesovo!”

Mot Kapesovo

Tja, Kapesovo kan nog vara värt ett besök …

Japp – det är det!

Och titta – där ligger ju Sterna

Här skulle man också kunna fira jul

En av byns invånare 

På väg hem till Ioannanina

Ioannanina by the lake

Camilla by the lake

Bergsgreker

Och till sist en fika med Nikos. Här sitter vi och nördar oss med att prata om våra favoritarkitekter.

 

 

God jul!

Ser ni snön på topparna i bakgrunden?

För första gången på många år firar vi jul utan vare sig familj eller vänner. Margarona boatyard är ganska tomt om vintern, och om det inte vore för våra polare Rush och Gula hund (vi har aldrig lyckats ta reda på vad Gula hund egentligen heter) hade det nog varit ganska ensamt här. Varvets vakthundar är två stycken sällsynt vänliga själar som tar sitt vaktjobb på största allvar. Tack vare dem känner vi oss alltid både trygga och uppskattade här – därför tjuvstartar vi julklappsutdelningen redan idag med stekt wienerkorv.

I morgon ger vi oss upp i bergen ovanför Ionnanina för att fira en vit jul. Årets gemensamma julklapp är två nätter på ett mysigt litet hotell 1000 meter över havet. Vi återkommer med rapport.

Här kommer tomten

Den här klappen lär inte bytas

Sniff

Smask-smask

Rush sniffar inte, han sätter i sig maten snabbare än sin egen skugga

Tack snälla tomten!

 

En av vår tids största – lika genialisk som galen! Kändes helt rätt att läsa på en iPad.

En av de saker jag förknippar mest med jul är en rejäl förkylning. Traditionen sträcker sig flera decennier tillbaka och vanligtvis insjuknar jag lagom till julafton. På den tiden jag arbetade som normala vettiga människor brukar göra (var anställd och hade 5 veckors semester) brukade jag klara mig så länge jag arbetade, och så fort ledigheten inträffade kom febern och snuvan som ett brev på posten. När vi lämnade Sverige och började vårt nya oansvariga liv bröts traditionen tvärt – plötsligt blev jag inte sjuk längre …

Men i år bestämde vi oss för att fira en traditionsenlig jul och lät oss smittas av en rejäl influensa. I över en vecka har jag legat och ojat mig i soffan och läst e-böcker på paddan (Eldvittnet av Kepler, den fulkomligt lysande Steve Jobs – en biografi av Walter Isaacson och Den motvillige monarken av Thomas Sjöberg). Dessutom har jag lagt en del tid på uppföljaren till Doktor Kessners hemlighet. I vanlig ordning brukar jag kunna läsa ett par böcker i sträck innan suget att skriva själv blir för stort. Välskrivna, intressanta böcker inspirerar oberoende av genre men även riktigt dåliga böcker får igång mig – det där kan jag göra bättre själv brukar jag ödmjukt tänka … Eftersom Camilla vet precis hur jobbigt det är för oss män att vara sjuka har hon skämt bort mig ordentligt i denna svåra stund. Ganska trevligt om jag ska vara helt ärlig – tror att jag fortsätter att oja mig några dagar till.

 

 

« Older entries

Adams förläggare

Collings-Förlag