2013

You are currently browsing the archive for the 2013 category.

Den här fina misteln plockade Adam till mig uppe i Zagoribergen några dagar innan julafton, och när vi kom hem fick den hedersplatsen över den lilla bardisken mellan soffan och köket, perfekt placerad för en julpuss med jämna mellanrum.

En dag till får den hänga kvar i taket

Ett väldigt skönt (och långt!) jullov går mot sitt slut och vi gör oss redo att fira av det här året, som känns som att det bara blev bättre och bättre för varje dag. Inte minst på grund av att vi blev mer och mer förtjusta i vårt nya hem, och började inse att vi nog faktiskt hade gjort helt rätt när vi valde just den här båten – en tanke som inte var helt självklar i början av året. Nu ska vi bara bestämma oss för vart hon ska få föra oss nästa år och nästa efter det … men det sparar vi till en annan dag.

En riktigt glad och strålande och bubblande nyårsafton önskar vi er allihop, hoppas vi ses nästa år!

Just när Camilla och jag trodde att vi hade vuxit ifrån julklappar kom de flygandes från Sverige – mina föräldrar! Vid det här laget har de nog gett upp hoppet om att vi ska växa upp, skaffa oss ordentliga jobb, ansöka om huslån och börja tänka på att föra familjens gener vidare, men som tur är verkar de tycka att det viktigaste av allt är att vi är lyckliga. Hur tokiga idéer och snåriga karriärvägar jag än har haft i livet har de alltid stöttat mig. Tack vare dem tror jag att allt är möjligt, och än så länge har jag aldrig blivit motbevisad. Tack, snälla mamma och pappa.

Med väskorna fulla av sill, julgröt, skinka, biltemaprylar och ett komplett rullsystem för vårt kuttersegel landade de för lite drygt en vecka sedan på Atens flygplats, där jag tog emot dem. Under deras vistelse här har vi flängt kors och tvärs över Lefkas men också hunnit med ett tvådagarsbesök i Zagoribergen ovanför Ioannina. Deras hyrbil fick gå hårt och vi hann nästan med att visa dem alla våra favoritplatser.

 

Så här såg några av veckans höjdpunkter ut:

Från Lefkas högsta punkt

Ser man bl.a. Skorpios, Meganisi, Kastos och Kalamos

Första dagens vandring i Zagoribergen

Bjöd på svindlande vyer

Som min mamma gjorde allt för att fånga (kameran på bilden lärde mig en gång i tiden en hel del, därefter Camilla och nu har den fått i uppdrag att göra det samma för min mamma)

Nu blir det snart kallt

Tur att hotellet är nära

Och brasan tänd

Vandring dag 2 precis ovanför Kapessovo

December månad på över 1000 meters höjd och t-shirtväder

Hit men inte längre

En av alla broar

Sista utflykten gick till Porto Katsiki

Där vi som vanligt var ensamma

Med helt okej vyer

På väg mot den där restaurangen uppe i bergen som serverar tupp från trädgården, vin från kullen bakom huset, smör och grädde från korna utanför fönstret … och så vidare. En bra avslutning på en fantastisk vecka.

Ps. Jag lovar att berätta vad det var jag byggde i förrförra inlägget snart …

Glad Lucia! Jag har inte hunnit baka några lussebullar än, men de kommer, jag lovar. Bara ett par intensiva dagars jobb till, sen börjar jullovet! Kan inte fatta att det är ett helt år sen jag bakade

de här skönheterna

och dessutom tillbringade hela vintern på det där erbarmliga varvet, med sitt ouppvärmda fallfärdiga utedass … Njuter så av vår vackra vinterstad i år (inte minst av de varma sköna toaletterna i marinan), den fantastiska utsikten med berg i alla väderstreck och den tjusigt julglittrande stadskärnan. Och jag har en känsla av att det kommer att bli en extra fin jul här i år – även om jag saknar alla mina familjemedlemmar väldigt mycket, i vilket hörn av världen ni än befinner er – för om några dagar kommer den bästa julklapp man kan önska sig flygande. Ni ska snart få se!

I väntan på lussebullarna frossar vi i saffran i alla möjliga andra former. Uppe bland bergen, i de norra delarna av det grekiska fastlandet ligger nämligen staden Kozani och framförallt den lilla byn Krokos. Precis som man kan gissa av namnet så odlas det framförallt en sak i den här byn: saffranskrokus. Varje år producerar man i området mellan 6 och 12 ton ren ekologisk saffran av sorten Krokus Kozani, en av världens mest högkvalitativa saffransarter. För att utvinna 1 gram saffran går det åt mellan 150-200 blommor. Blommorna plockas för hand på morgonen och innan dagens slut måste man ha plockat stiftet ur blomman och helst skiljt märket (den enda del man använder till klass 1-saffran somKrokos Kozani) från stiftet också, så det är förståeligt att det kostar en del. Men jag har aldrig smakat en saffran som är så ren och intensiv i smaken som den här. Och priset här är förmodligen en bråkdel av vad det kostar om man skulle köpa den i andra delar av världen.

Jag kan inte komma på någon grekisk maträtt som innehåller saffran, så jag vet inte riktigt vad de gör med den, men den säljs i alla fall överallt. Enligt det lilla häfte som följer med i saffransförpackningen gör man en klassisk värmande vinterdryck genom att lösa upp lite saffran i hett vatten och blanda med honung. Just det har jag inte provat än, däremot har jag hittat ett fantastiskt saffranste som finns i alla möjliga smaker, till exempel apelsin, honung och saffran, citron, lakrits och saffran – och bäst av dem alla, särskilt nu på vintern: kanel, nejlika och saffran! Smakar som julen i ett nötskal.

Passar perfekt en kall och solig vinterdag i sittbrunnen

som funkar utmärkt som arbetsplats även under den här årstiden, fast inte mer än två timmar i sträck, sen domnar fingrarna …

Funderar på om det här kan vara något att importera till Sverige? Förresten, la ni märke till något speciellt i förra bilden?

Jag kunde inte hålla mig från att färga håret saffransrött … det är ju ändå snart jul.

 

 

 

 

« Older entries

Adams förläggare

Collings-Förlag