Juni

You are currently browsing the archive for the Juni category.

Någon segling är det inte tal om här i vår grekiska sommarvardag – jag tror faktiskt att vi snart har förbrukat rätten att kalla oss långseglare – men vad gör väl det? Allt har sin tid. Vi njuter av den ljuvliga utsikten som möter oss varje morgon här i Vlicho, äter vår frukost i den allt varmare sittbrunnen (fast inte just i dag, eftersom Adam håller på att nåta om teakdäcket i sittbrunnssofforna) och sen börjar arbetsdagen för oss båda. Jag slår mig ner med datorn där det finns plats, kopplar in min oumbärliga usb-fläkt och kastar mig in i mitt senaste översättningsprojekt. Adam, som brukar sköta sitt kontorsarbete under dygnets mörkare och svalare timmar, börjar slipa, borra, fräsa, plugga plasta, nåta, måla eller vad som nu står på schemat för dagen. En grundlig makeover av sittbrunn, badplattform och däck är det som gäller i sommar, och då finns det ingen tid att lata sig. Det här är ett långtidsprojekt och allt vi gör gör vi med filosofin att den här båten i framtiden ska ta oss till många spännande platser – nära eller långt bort – och att vi ska kunna fortsätta att leva ombord så länge vi vill. Fast ibland ger vi varandra lov att pausa lite för att ta ett dopp eller ta dingen in till stranden för en glass och en kaffe. Eller för att fira midsommar.

Förra sommaren fick vi ingen sill på midsommarafton. Då slipade vi bottenfärg. Det blir bättre och bättre! 

Får man börja nu?

Midsommarsupé med fin utsikt – och mittemot mig en utsikt jag aldrig tröttnar på.

Nä, vad säger du, ska vi se om det finns nån nattklubb öppen i närheten? Det är ju ändå midsommarafton! 

Å andra sidan är det ganska skönt här också.

 

 

Just vid den här tiden på året brukar jag alltid känna ett litet styng av saknad efter Sverige och allt som hör till säsongen (då har jag förstås förträngt snålblåsten och rapsfältssnuvan och den i bästa fall 17-gradiga badtemperaturen). Förra året gjorde jag ju faktiskt något åt det och tog en liten avstickare hem till den svenska försommaren, men i år har det inte hunnits med någon Sverigevisit. Som tur var förbarmade sig vår vän och ankringsgranne Stefan över oss och bjöd på äkta svensk försommarkväll i sittbrunnen på sin fina Augusta av Alingsås.

Med grekisk utsikt förvisso. Nåja, man kan inte få allt.

Det här ser lovande ut

Ja! Jansson!

Ingen svensk sommar utan O.P. Anderson

Don’t mind if I do

I brist på hägg och syrén

För lite drygt en månad sedan fick vi ett mail från Västindien. Avsändaren var ett svenskt par på lite över 30 år som hade förverkligat sin stora dröm. I skrivande stund satt de i sittbrunnen på sin nyinköpta Sweden Yacht 390 och njöt av livet. De hade följt oss sedan vi lämnade Sverige och ville tacka oss för att vi inspirerat dem. Det var oerhört kul att läsa deras historia och jag tror att både jag och Camilla gick omkring och log lite extra den dagen!

Ett mail som deras är den bästa lön man kan tänka sig för 4 års mer eller mindre regelbundet bloggande. Vår livsstil kan säkert vara provocerande för en del, men det är det värt om den kan inspirera någon att förverkliga sin dröm. För det är egentligen det enda syfte den här bloggen har.

Och då borde jag ju fortsätta i samma anda, men med tanke på den tragiska olyckan som hände på Atlanten för några dagar sedan blir det mer tjat om tappade kölar (lovar att det är sista gången jag nämner det nu). Fyra personer omkom när deras båt Cheeki Rafiki tappade kölen i hårt väder. Det måste ha gått oerhört snabbt eftersom de inte ens hann lossa livflotten. När man som vi bor permanent på en båt och omger sig med människor som har stor erfarenhet från havet, pensionerade båtbesiktningsmän och jordenruntseglare hör man också en del skrämmande historier. Tyvärr verkar det ingå lite för hög procent av en handfull ny- eller nästan nytillverkade båtar i dessa. Jag vill inte hänga ut någon speciell tillverkare, och eftersom jag inte har tillgång till någon statistik vet jag inte om det rör sig om en olycklig slump. Men om du tillhör någon av dem som drömmer om att långsegla, snälla gör det i en båt som är byggd för att klara hårt väder och som tål att gå på grund med. Och skulle du känna dig tveksam till din båt kan du alltid bygga om och förstärka den. Det är ditt liv värt.

Ungefär samma syn som mötte oss förra sommaren utanför Ligia

 

 

Adams förläggare

Collings-Förlag