Juni

You are currently browsing the archive for the Juni category.

Så var man plötsligt kanalfarare i stället för seglare. En flodresenär. Lojt framglidande på slingrande kanaler ska vi nu spendera våra dagar, förhoppningsvis glatt vinkande till slussvaktarbarnen och deras tama get som hjälpsamt lotsar oss in i slussen med ett vänligt bräkande medan slussmor skyndar fram med en korg nyvärpta ägg … eller krampaktigt kramande rorkulten med paniken lysande i ögonen när strömmen obarmhärtigt kastar oss mellan de skrovliga slussväggarna och vi plötsligt upptäcker att förtampen har fastnat i en pollare så att vi nu hänger och dinglar fritt i luften …

Ja, ungefär sådär har tankarna gått den senaste tiden när jag försöker föreställa mig den förestående kanalfärden. Allt från himmel till helvete. Men än så länge har resan gått förvånansvärt smärtfritt och alla farhågor jag tidigare haft om överseglingen till Tyskland och hur vi skulle hitta ett bra varv i Travemünde, och inte minst lyckas bygga en ställning som skulle få vår drygt tolv meter långa mast att ligga säkert på däck och som jag inte skulle fastna i eller under varje gång det var dags att slussa, har allteftersom skingrats som tysk morgondimma i solsken.

Resan från Malmö till Lübeckbukten var lugn och behaglig och sedan vi kom till Böbs varv (som jag faktiskt tror att vi valde främst för att det är så kul att säga!) har allt bara flutit på. Vi omges av vänliga tyskar som raskt rätar ut det ena frågetecknet efter det andra åt oss. ”Jo, vi skulle gärna vilja masta av, vet ni var man …” ” Inga problem, säg bara till killen i hockeyfrilla där borta så fixar han det i ett nafs. Vill ni duscha? Det är gratis och duscharna är stora, fräscha och varmvattnet räcker hur länge som helst. Behöver ni handla? Gå bara längs den vackra strandpromenaden och sväng sen vänster så hittar ni flera välsorterade butiker med allt ni kan behöva i mat- och dryckesväg. Och förresten, vill ni skicka masten med vår transportör hela vägen till Rivieran i stället för att ha den liggande på båten under resan så kostar det bara hälften av vad ni trodde och ni kan hämta den i Port Napoleon när ni kommer fram, även om ni inte vet riktigt när det blir. Den förvaras i ett mastskjul åt er så länge.” Framtiden ser ljus ut.

Och midsommarbordet (med medhavd matjessill) smakade precis lika bra som det brukar, även om vi fick nöja oss med var sin miniatyrflaska kräuterbitter som substitut till den klassiska akvaviten.

Och så några tankar från torsdag kväll som har fått ligga och vänta på den hett efterlängtade uppkopplingen …

I närheten av Böbs Werft i Travemünde, där vi alldeles snart kommer att lägga till för att plocka ner masten och förvandlas från segelbåt till kanalbåt (oh, då kanske man rentutav kan ha en kruka basilika innanför vindrutan snart!) lär det finnas ”eine mondäne Strandpromenade”. Mondänt, det är fina grejer det. Och med tanke på att midsommarhelgen lovar strålande sol och 26 grader kan nog Travemünde bli en riktigt trevlig bekantskap.

Jag har faktiskt redan spenderat en del tid i den här staden, utan att riktigt lära känna den måste jag erkänna. Kanske var jag för ung och för rädd för att våga mig ut på dess gator, eller så hade jag helt enkelt inte tid eftersom jag var tvungen att sova när tillfälle gavs – vilket oftast var när båten låg i hamn. Just det, båten. En helt annan båt än vår snälla, lilla Isola. Och titta, här kommer den ju förbisusande! När jag var arton år sommarjobbade jag som smörgåsnisse i Captain’s Buffet-matsalen på Nils Holgersson och pendlade alltså mellan Trelleborg och Travemünde hela sommaren. Ett kul och annorlunda sommarjobb, även om jag kände mig ganska liten på den där stora båten bland alla hårdhudade restaurangmadamer. Då var det skönt att veta att svärfar Uffe fanns i närheten och stod och blandade drinkar i baren en våning upp.

Nåväl, det där var en helt annan historia. Tyska gästflaggan är hissad, pilsnern och ölkorven ligger på kylning och under dagen har vi skalat av oss ett par lager kläder. Kontinenten, here we come!

Så har vi tagit farväl av Sverige på ett tag. I fint väder men nästan obefintlig vind lämnade vi Klagshamn med målet inställt på Møn. Vi försökte segla ett tag men med 2 knops fart kommer man inte långt… Det fick bli motorgång istället och en lite kortare rutt. Rødvig blev vår första danska hamn och vi firade med friterad rödspätta, pommes, ett par deciliter remoulade och vars en pilsner. I något som påminde om medelhavsklimat fick vi en rejäl dos av dansk småstadsidyll: en genuin hamn kantad med pittoreska små hus och till det några rökande tonåringar på mopeder, ett par hamngubbar med fastklistrad pilsnerflaska i handen och de sedvanliga bilburna grabbarna i keps med ”smakfullt” stylade Golfar…

Vi lämnade Rødvig dagen efter och fick efter en timmes motorgång en riktigt fin seglats mot Møn. Ganska förvånande att se det danska låglandet resa sig över hundra meter upp i luften för att sedan abrupt stupa rakt ner i vattnet. Som om naturen gjort ett desperat försök att göra Danmark lite kuperat men glömt att havet långsamt men säkert tuggar i sig den sandfyllda kullen. På den Mønska sydkusten ligger Klinthavn som har en riktigt fin sandstrand där vi kunde sträcka på benen efter en hel dags ”sittbrunnsmotion”. När vi vaknade på morgonen hade en finskflaggad liten segelbåt som mest påminde om en badtunna i plast lagt till. Precis innan vi skulle lägga ut tittar en skranglig finsk gubbe ut från sittbrunnen. Han var glad och snacksalig efter ett antal dagar i ensamhet ute på havet. Det enda problemet var att hans engelska var i princip helt omöjlig att förstå! Han fortsatte att pladdra under tiden vi lade ut från vår plats och det skulle inte förvåna mig om han fortfarande sitter och snackar med oss.

Efter Møn styrde vi kosan till Gedser, Danmarks sydligaste spets och mest känt för sin färjeförbindelse med Tyskland. I en smal muddrad ränna kunde man snirkla sig upp till ”Lustbådshavnen”. Som vanligt blev vi hjälpta in till vår hamnplats av en tysk. Tyska seglare sätter visst en ära i att hjälpa folk att ta emot tampar att förtöja båten med (eller så handlar det om att de gärna vill flirta lite med Camilla som är ansvarig för fördäck när vi lägger till). Helt klart inte samma germaner vi brukar stöta på i skidliftsköerna…

Nu är det dags för kudden – i morgon väntar de sista 50 sjömilen med masten i vertikalläge. Hoppas bara att vi får användning för den och slipper motorgång. I nästa hamn, Böbs varv i Travemünde tar vi av den lägger den på däck, därefter väntar 2000 km motorgång innan Isola för första gången får smaka på Medelhavet.

Vilken avresa vi fick från Dockan! I ett väder värdigt Medelhavet gled vi ut från vår vinterplats och lyckades med konststycket att inte göra bort oss på årets första utläggning (heter det så?) Trots att vi hade haft vår avskedsfest ett tag innan dök det (av en slump) upp en massa välkända ansikten. Söder och hans dotter kom ombord och tog en sista bild på oss innan avfärden. Min gamla kollega och chef Clas Malmberg kom i sällskap med Per och det blev ett kärt återseende och avsked. Gunvor, som tillsammans med sin make Erik snart också ska bege sig mot Medelhavet i sin Nauticat, stod och vinkade på bryggan och en ny bekantskap, Lotta (ännu ett blivande långseglare) från den stolta skutan Ingeborg tog farväl av oss. Att det det dessutom var proppfullt på uteserveringen vi har legat bredvid hela vintern gjorde det inte sämre, en massa människor vi aldrig har sett förr vinkade åt oss när vi vinkade åt våra vänner.

Ett par minuter innan avfärd

Det blev motorgång i stiltje till Limhamn där vi gjorde vår sista svenska inhandling. På JF Marin köpte jag ett gäng filter och lite annat till vår nya motor. Andreas som alltid är lika hjälpsam och trevlig bjöd dessutom på två bränslefilter – Tack för det!

Mot Medelhavet!

Därefter tuffade vi vidare till Klagshamn och våra vänner Johan och Lina. Där har vi nu legat ett par dagar och fixat det sista. Det känns lite vemodigt att lämna dem eftersom vi har följts åt i våra förberedelser inför våra resor. Tillsammans jobbar de hårt för att bli klara med sin båt “Wild Rose” som de tänker lämna Sverige i till hösten för en liten tripp runt jorden.

Flitens lampa lyser över Lina och Johan

Camilla, som när en stor passion för att baka bröd, har testat ugnen och lyckades få till ett riktigt snyggt (och gott!) bröd. Det räckte och blev över till en frukost med Johan och Lina.

Första båtbaket

Dags för bingen, i morgon drar vi till Pølsens hemland!

« Older entries

Adams förläggare

Collings-Förlag