November

You are currently browsing the archive for the November category.

För exakt ett år sedan rumlade vi runt i Barcelonas förtrollande gränder och åt tills vi storknade på restaurang Sagardi. Då var det nämligen 25 år sedan en mycket ung och blyg liten flicka för allra första gången blev följd hem till dörren av sin drömprins.

Väl värt att fira även i år tyckte vi och konsulterade Tripadvisor (en utmärkt recensionstjänst på nätet om du ska resa någonstans och vill veta var de bästa hotellen, restaurangerna, sevärdheterna osv. finns) för att hitta Cartagenas mest romantiska bord att slå sig ner vid. Och det är inte helt otänkbart att vi lyckades – på det lilla torget Plaza de Alcolea hittade vi restaurangen La Marquisita, komplett med grönskande gasoluppvärmd utegård, charmerande servitris som såg ut att komma direkt från valfri Almodovarfilm (tyvärr var hon lite blyg och ville inte vara med på bild), tjockmagad vinkypare och rödrandig huskatt som sneglade lystet på våra fisktallrikar. Tyvärr blev vi så exalterade över maten att vi glömde föreviga varandra, så ni får hålla till godo med kvällens meny.

Adam försöker fokusera på vår grillade abborre men har man en linslus till fru så har man …

“Min systers goda cheesecake” lät förvisso lockande, men sen hittade vi den perfekta desserten en dag som denna

Hjärtformad chokladtryffel! Vem kan motstå det?

Jag tror inte att jag har druckit en undermålig kopp kaffe sedan vi kom till Spanien, och den här var i världsklass

Titta, här är jag ju igen … mätt och glad och mycket nöjd med kvällen. Gärna ett år till, tack!

I mitt förra inlägg skrev jag att turisterna ännu inte upptäckt Cartagena, men då glömde jag bort alla dem som åker runt på stora kryssningsfartyg. Ett par gånger i veckan lägger nämligen sådana till precis utanför vår lilla hamn. Storleken varierar men de är alla stora, en del till och med så stora att de skymmer solen för oss.

Plötsligt förvandlas Cartagenas marmorbelagda små gränder till något som mest påminner om boskapsfållor. Tusentals storväxta amerikaner fullkomligen väller ut och förändrar stadsbilden. De har alla nästan identiska kläder, bär en kamera runt halsen och konstigt nog har de en dialekt som för tankarna till Texas. Restauranger som spanjorerna vanligtvis ratar fylls på ett kick, den romerska amfiteatern väcks ur sin dvala och utanför souvenirbutikerna ringlar köerna sig långa. Några timmar senare ger deras farkost ifrån sig tre öronbedövande tutsignaler, spelar en nationalsångsliknande pompös låt i högtalarsystemet och lägger ut. Lugnet återgår till vår lilla stad och ortsbefolkningen andas ut.

Varför finns det inga turister här? Ok, jag vet att det är lågsäsong men Cartagena lockar inga större mängder turister, inte ens i juli och augusti. Men det är klart, vem vill spendera några av sina surt förvärvade semesterveckor i en stad full av vackra byggnader och genuina restauranger, omgiven av berg, hav och stränder på lite lagom avstånd. Bättre då med en charterresa till någon av grannstäderna som erbjuder ”all inclusive hotel”, överfyllda stränder och internationella snabbmatsrestauranger. Cartagena är en pärla och till er som läser det här vill jag bara säga: åk hit – men berätta det inte för någon!

Alla i vårt lilla live-aboard-community är lika överraskade och positiva. Och konstigt nog är alla lika trevliga! Veckans stående onsdags-BBQ ledde bl.a. till att en tapper liten skara gav sig av dagen efter på vandringstur i nationalparken precis väster om staden. Efter lite drygt en timmes cykling och cirka 3,5 timmars vandring mellan bergstopparna gränslade vi på nytt våra små hopfällbara cyklar och rullade nästan hela vägen ner till stan. En utflykt som gav mersmak!

John, Camilla, Louise och Maggie

« Older entries

Adams förläggare

Collings-Förlag