Juli

You are currently browsing the archive for the Juli category.


Det är bara att erkänna, Frankrike är lite som den där första kärleken man aldrig glömmer. Den som får en att rodna och börja stamma när man ses flera år senare, fastän man är tillfreds och lycklig i sitt nuvarande förhållande. Efter nära två år i Spanien är vi tillbaka i Frankrike – och njuter av att höra franska små barn ropa ett glatt ”Bonjour!” när de paddlar förbi i sina plastkajaker, höra Serge, Brigitte och MC Solar på radion (mais oui, fortfarande!) äta riktiga franska croissanter och hitta persikofärgat rosévin i minsta snabbköpsbutik. Det är egentligen lite orättvist för Spanien har behandlat oss kungligt, tagit väl hand om oss och aldrig gjort oss besvikna … och så kommer arroganta, självupptagna, coola Frankrike och får en att tappa huvudet på en sekund.

Åhh, kolla här! 

Och kolla där!

Och alltså Marseille, vilken positiv överraskning! Efter två nätter på ankar i en av Îles de Friouls kalkstensvikar smög vi oss försiktigt in i Vieux Port, den stora gamla fiskehamnen som ligger mitt i centrum, beredda på att bli antingen bortmotade av fiskearmadan, nermejade av de hänsynslösa turistfärjorna eller utskrattade (eller åtminstone rejält uppskörtade) när vi frågade om det var möjligt att ligga några dagar i hamnen. Pas de problème! För 26€/natt ligger vi mitt i stan, längs Quai de Rive, omgivna av teatrar, Pastisbarer, olivtvålsbutiker och fantastiska, smutspastellfärgade hus med flagnande fönsterluckor … helt underbart. Tror att vi stannar ett par dagar till.







Så ska rosévin se ut!

Snart är cirkeln sluten. Om några dagar seglar vi de sista sjömilen från Marseille till Port Napoléon och sätter punkt för nästan två års vistelse i den västra delen av Medelhavet. Där tar Isolas nya ägare över och vi flyger hem till Sverige. Resan över Lejonbukten (från Cadaquez i Spanien till Marseille) klarades av på 22 timmar och bjöd på fantastisk segling. Under dagen vred sig vinden långsamt från en precis lagom hög kryss till en behaglig slör, nästan inga vågor eller dyningar och en vindstyrka på mellan 6-8 m/s.

Cadaquez var en mycket trevlig bekantskap – det enda negativa var att vi tvingades ligga på en 30€ boj i tre dagar för att vänta ut den nästan ständigt blåsande Tramontanevinden. Så här såg det ut:

Utsikt från vårt navigationsbord under Tramontanevinden

Plötsligt känns det som om vi kommit till en liten hamnstad längs med atlantkusten

Gator, väggar, tak – allt är byggt av skiffer här

Till och med stränderna

och själva berggrunden …

95% av alla turister här är fransmän

Inte den här (även om hon ibland önskar att hon var det)

Den här snubben har satt sin prägel på det mesta här

Här bodde han på somrarna 

Inte här! 

Blåsigt

Någonstans på denna bild gömmer sig Hasse Aro!

Vi avslutar med en fransk klassiker


Nja, riktigt så stavas det inte, men det uttalas i varje fall enligt ovan. Cadaquez heter den lilla hamnstaden vi befinner oss i just nu och för er som inte känner till den kan jag berätta att det är en mycket vacker liten ort, belägen nästan precis på gränsen till Frankrike . Lite kargare och mindre inställsamt än Balearerna men väldigt karaktärsfullt. Tokfarbrorn Salvador Dali hade sitt sommarresidens här och även andra kända konstnärer brukade hänga här en gång i tiden.

Vi har precis tagit oss över från Mallis till fastlandet och även om seglingen hit ackompanjerades av vår motor var den helt okej. Under mitt sista nattpass fick jag se den här soluppgången:

P.s. Bilder från Cadaquez kommer snart.

P.s. 2. Att stava rätt är inte alltid min starka sida. Läs mer om hur det ligger till på www.collingsforlag.se 

 

Jag vet att soluppgångsbilder lätt kan kännas som en fototapet från 70-talet – men det struntar jag i! Det var mäktigt att få se den ute på ett vindstilla hav med stora dyningar som långsamt rullade in.    

 

 

« Older entries

Adams förläggare

Collings-Förlag