Ledsen att vi varit så snåla med uppdateringar! Det beror till allra största del på att uppkopplingen under den senaste veckan varit lika med noll. Men vi tycker inte riktigt att vi kan klaga – det känns som ett lågt pris att betala för en vy som den här.

Under vår väg runt Mallorca har vi fått massor av positiva överraskningar, av många olika slag, men att det kunde se ut så här var nog det mest oväntade av allt. Efter några nätter i Porto Colom (en stor och fin cala på ostkusten med tillhörande liten stad, massor av ankringsbojar och gott om plats att kasta i ankaret själv om man vill det) fortsatte vi vår resa och svängde in i Cala Barcas, ett par sjömil norrut. Redan utanför calan började vi misstänka vad som väntade därinne, eftersom vattnet plötsligt bytte färg från klarblått till lysande turkost. När vi kom in möttes vi av två små vita sandstränder, klippor och grottor och ett par andra båtar som ankrat där, men inte ett enda hotell så långt ögat kunde nå. Vi hade hört att ostkusten skulle vara fin med alla sina ankringsvikar, men att det kunde vara så orört och stilla …. Visst, det är fortfarande utanför semestersäsongen, som efter vad vi har hört och sett begränsar sig stenhårt till juli och augusti, så både före och efter det kan man ha en väldigt behaglig seglingstillvaro här.

På tal om segling. Det händer ju faktiskt att man kan få lite av den varan här också, om man är ute på vattnet rätt dag, vilket vi uppenbarligen var i tisdags när vi lämnade Porto Cristo på Mallorca för att segla till Menorcas sydkust. För seglade det gjorde vi, hela dagen! Det tog ganska exakt sju timmar att ta sig över sundet, varav bara den första halvtimmen ägnades åt motorgång. Efter det hade vi en underbar kryss där vi mestadels låg på 6 knop, ibland uppemot 6,5, och bara flög fram över ett lugnt och glittrande hav. Det är vid sådana tillfällen jag tänker att ”det där med att segla över Atlanten kanske inte är så dumt i alla fall …”

Det är varmt här nu. Riktigt varmt. Sådär varmt så att man bara vill kasta sig i vattnet det första man gör på morgonen, och innan man lägger sig med för den delen. Och några gånger till under dagen. Jag måste erkänna att det kan vara lite förödande för arbetsmoralen, men man kan ju också se det som att det piggar upp och att man jobbar ännu bättre efteråt när man har fått svalka hjärnan lite. Dessutom är den allra bästa tiden att jobba faktiskt kvällarna när det är svalare och lugnare runtomkring, efter att alla dagsseglare lämnat ankringsviken – som just nu heter Cala dels Mats och ligger precis intill den fina lilla hamnen Porto Petro på sydöstra sidan av Mallorca.

Adam rattar vårt favorittransportmedel, den oumbärliga dingen. Idag lastade vi den full med matsäck och snorkelprylar och puttrade iväg till en annan liten cala precis runt hörnet.

Parkerade på stranden

Och snorklade och badade i några timmar

När vi kom hem igen blev vi lite sugna på att bada. Adam försökte imponera med ett hopptrick.

Och ett till

Medan jag hoppar med lite mer stil

Ett litet kliv …

Och sen kommer sommarvrålet!