April

You are currently browsing the archive for the April category.

Titta, det är ju en segelbåt!

Nu tycker jag att det får vara nog med inomhusbilder på ett tag, eller vad säger ni? För några dagar sen stängde och låste jag lådan med halsdukar, mössor, vantar och strumpor. Och om man vågar tro på väderprognosen så behöver vi kanske inte öppna den igen förrän om sisådär en 7-8 månader. Gärna för mig. De senaste dagarna har solen lyst på oss från morgon till kväll, och dagstemperaturen legat mellan 15 och 20 grader. Snabbare än vi hann blinka var den långa vintern som bortblåst (bokstavligt talat) av de varma sydliga vindarna. Och i morse cyklade jag till bageriet i shorts.

Storseglet på väg upp. Det låter som det ska, ser rent och fint ut och känns kraftigt och krispigt mellan fingrarna – skönt. Än så länge har vi nämligen bara sett den stora segelgarderoben nerpackad i diverse segelsäckar … Vi tänker på den här båten som en stor påse ”Bertie Botts bönor i blandade smaker” – hoppas på främst glada överraskningar men är beredda på både snigelslem och sura fisar.

Vardagslyx: lagrade travare på utvändig skena som glider som en smörkniv i solvarmt Bregott.

Dum-di-dum … skönt att vara utomhus

Camilla har helt rätt – jag har drabbats av ett svårbotligt byggvirus. När vi gav oss iväg för snart tre år sedan var tanken att vi skulle försöka leva mer i nuet, och inte hela tiden skjuta upp livet. ”Sen, när vi är klara med alla projekt, då ska vi börja leva på riktigt – men innan dess ska vi bara renovera klart lägenheten och båten”. Till sist kom vi iväg på vår resa (bara ett år försenade) och faktum är att under de två år vi bodde i vår förra båt la jag inte många timmar på att bygga om och förbättra. Nästan allting fungerade som jag hade tänkt att det skulle och plötsligt fick jag en massa tid över. Tid som jag snabbt slog ihjäl med att skriva klart min bok …

Antagligen kommer jag aldrig att kunna ”leva i nuet”, jag är nog helt enkelt inte skapt för det. Men jag trivs ganska bra med att renovera, skriva och plåta i nuet och börjar inse att jag behöver projekt för att må bra. Gärna ganska komplicerade sådana som man kan lägga många timmars tankar på innan man sätter igång. Här kommer lite bilder från mitt senast projekt:

Det började med ett ordentligt irritationsmoment: locket till vår kyl. Att tvingas lyfta på ett nästan 10 kilo tungt lock i ett sylvasst litet handtag varje gång man ska hämta något i kylen är inte kul. Kan bara föreställa mig hur kul det är när man seglar i hårt väder.

Irritationsmoment nummer 2 var kanten till diskhon. Inte lätt att torka av en diskbänk som den här. Så här kan vi inte ha det – dags för operation pentry. 

Jag började med att pilla av alla kantlister på diskbänken, därefter mallade jag av den med wellpapp.

Kanten till diskhon var 6 mm hög. Därför byggde jag en ny 6 mm hög diskbänk.

Naturligtvis ska locket till kylen ha gångjärn. Här jag gjort ett nytt 6 mm tjockt lock som det gamla ska skruvas fast i. Lägg märke till att alla kanter är klädda med aluminium (våra gamla gardinskenor) som är ordentligt fastplastade med epoxi.

Här har jag limmat och skruvat fast den nya diskbänken ovanpå den gamla och spacklat ut kanten mot diskhon med epoxi.

Så här såg det ut efter ett antal spacklingar.

Dags att limma på laminat.

Slipa till kanterna.

Och voilá, en ny diskbänk! Här har jag dessutom hunnit med att kapa ner stänkskyddet och klä det med mosaik, bygga en liten barskiva i teak (som ska lackas) och fälla in LED-lister under den. En ny kantlist till bänkskivan är under produktion och ett utkast för sjövatten kommer snart att vara på plats.

Vårt nya lock till kylskåpet. 

Så här såg det ut innan …

Här lyser flitens lampa

När man ser den här bilden skulle man kanske kunna tro att vår båt är en väldigt lugn och harmonisk miljö att sitta och jobba i – och det är den verkligen, ibland. Men inte just nu. Vad bilden inte visar är det inferno av verktyg, brädhögar, avslitna teaklister, spån, flisor, halva väggstumpar och tjutande och vinande såg-, slip- och borrmaskiner som omger mig. Om jag inte visste bättre skulle jag nästan tro att Adam hade tappat förståndet helt och hållet och försöker slå vår båt i spillror. Men jag avvaktar med tillförsikt och försöker stänga öron och ögon för allt som händer runtomkring. Just nu har jag helt enkelt för mycket jobb för att låta mig distraheras – hur spännande och lockande det än är att följa det som händer bakom min rygg.

Vad är det han gör egentligen? Vad ska det bli? Vi får väl se …

Newer entries »

Adams förläggare

Collings-Förlag