2013

You are currently browsing the archive for the 2013 category.

För att du i hela 28 år stått ut med mig. Själv är jag emellanåt oerhört trött på den där personen du är gift med. Eftersom vi delar nästan all vår tid tillsammans är jag rädd att jag ibland tar dig för givet, och om det är så ber jag om ursäkt. Du är värd all uppmärksamhet.

Hoppas att du vill dela minst 28 år till med mig!

Puss!

Det blev inget bad den här gången, men det är nog inte för sent än

De här bilderna tog vi i söndags, när solen strålade så att man nästan kunde tro att det fortfarande var sommar. Det är det förstås inte, det är november här med. Vår lilla värmare går nästan dygnet runt i båten och i går rotade Adam fram duntäckena, som legat nerpackade sen april. Vi frossar i clementiner (träden dignar av dem nu) och frukostteet smakar kanel och nejlika och saffran i stället för pepparmynta, och jag börjar fundera på att färga håret rött – ett vintertecken om något. Men bortsett från det så går vi fortfarande oftast barbenta, åtminstone fram till klockan fem då solen försvinner bakom bergen och tar värmen med sig.

Våra cyklar är upphämtade från Preveza, där de tillbringat sommaren (hemma hos våra vänner Konstantinos och Iliana), så nu kan vi se lite mer av omgivningarna. Här är vi på utsidan av den lilla sjön som ligger norr om Lefkas stad.  

Och så här ser det ut på andra sidan vägen, ut mot havet. Vi cyklade längs stranden tills ett berg satte stopp, då vände vi tillbaka till ett vägcafé vi precis passerat. Men nästa gång tar vi vandrarkängor på.

Grekland i ett nötskal. Precis när man tänker att ”åh, nu skulle det vara härligt att stanna och ta en kopp kaffe”, då dyker det upp ett café.

Bra dryck, bra utsikt 

Röda sammetsstolar: check

I lördags tyckte vi det var det dags att kicka igång hösten och stadslivet ordenligt, och vad kan väl vara bättre då än en operapremiär? I Lefkas fina lilla biosalong har vintersäsongens The Met: Live in HD – det vill säga ett samarbete med The Metropolitan Opera i New York som sänder direkt via satellit – precis kört igång, och på dagens program stod Puccinis Tosca. Och det var verkligen operapremiär i ordets fulla bemärkelse både för mig och för Adam. Tre och en halv timme senare ramlade vi ut ur salongsmörkret, uppfyllda och upprymda av upplevelsen. Och jag kan bara tänka mig hur mäktigt det måste vara att se och höra föreställningen ”på riktigt”.

För tillfället nöjer vi oss med ”Live from The Met”, men en vacker dag ska vi minsann sitta i stora salongen

Känner mig nästan som Richard Gere i Pretty Woman när han fascinerat studerar Julia Roberts för att se hur hon reagerar på sin första operaupplevelse …

« Older entries § Newer entries »

Adams förläggare

Collings-Förlag