2013

You are currently browsing the archive for the 2013 category.

 

En mycket exklusiv ö

I går seglade vi söderut från Lefkas stad, efter att ha legat i den bekväma stadshamnsankringsbassängen, bara ett par meter från centrum, i några dagar. Vi kände att vi ville komma ut i naturen, kunna ta ett dopp från båten när som helst, njuta av en totalt noise pollution-befriad omgivning och kanske till och med hitta en sandstrand. Egentligen hade vi inte alls tänkt oss Ari Onassis gamla ö Skorpios, men när vi passerade ön såg den så fridfull och vacker ut att vi inte kunde låta bli att stanna. Eftersom det var sen eftermiddag (runt sjutiden i Grekland) så hade de flesta daytripbåtarna försvunnit och i viken låg bara två andra segelbåtar och gungade stillsamt. Vi fick njuta av en fin kväll, ett nattdopp och en lugn och skön frukost, men sen började öns vakter cirkla kring oss som blodtörstiga hajar … Skorpios har nyligen sålts till 24-åriga Ekaterina Rybolovleva (för lite mer skvaller fortsätt läsa här) och tydligen var hon på plats i helgen – vem vet, kanske skulle hon ha inflyttningsfest? Stanna kvar fick vi i alla fall inte, men det gjorde inte så mycket, det finns gott om fina ankringsplatser att välja på här, faktiskt så många att man kan få lite beslutsångest ibland.

Vår morgonutsikt

Och lite längre åt andra hållet – vakternas högkvarter vid strandbrynet

Vi surade inte för att vi blev bortmotade (jag kan faktiskt förstå att man vill ha sin ö för sig själv om man nu ändå har betalt 100 miljoner pund för den) utan fortsatte söderut. Och Adam har helt rätt – jag älskar min nya ratt!

Underbar segling i sundet mellan Lefkas och Meganisi, där venturieffekten gav den egentligen ganska blygsamma förmiddagsvinden en extra skjuts. Vi roade oss med att kapplöpningskryssa med diverse charterbåtar, men eftersom vi är så modesta ska jag inte säga något om vem som vann. Hehe.

Ibland måste man försöka blunda lite och koppla av för en stund. Om man har ägt en båt i riktigt fint skick, där i princip allting fungerar som det ska, kan det vara lite svårt att vänja sig vid en som är lite skamfilad och trött … Jag vet att båtar inte är bättre bara för att de ser nya ut – men det mesta ombord måste åtminstone fungera. Så det är det jag försöker koncentrera mig på nu. Alla utsagor om vår nya båt som innehöll ordet ”perfect” förstod vi redan innan vi slog till att de skulle tas med en nypa salt. Vi hoppas däremot att hon en dag kommer att bli ”perfect”. Problemet med lite större båtar är bara att de är mer komplicerade, har mer utrustning och därmed kräver mer underhåll.

Men missförstå mig inte nu och tro att vi ångrar oss. Den här båten är åtminstone storleksmässigt helt perfekt och känns som ett riktigt hem. Layouten är också väldigt lyckad (både under och ovan däck), vi gillar hennes linjer, seglingsegenskaperna är behagliga och jag är säker på att vi alltid kommer att känna oss trygga ombord. Utgångsläget är som vi ser det mycket bra ­– men det räcker inte med en 10-månaders vårrustning för att få ordning på henne. Det här är ett långtidsprojekt (vid det här laget har ni säkert förstått att jag är svag för sådana) som kommer att kräva en hel del tid av oss i framtiden.

Egentligen vore det kanske bra för mig att försöka koppla av och lära mig att leva med lite skönhetsfläckar. Det är väl till stor del därför man lämnar ekorrhjulet bakom sig och seglar iväg mot horisonten? Mitt mål är att jag en dag ska lära mig att prioritera det som verkligen är viktigt här i livet – men innan dess ska jag bara få ordning på den här båten …

Den sista tiden har jag dock gjort vissa framsteg. Dagar bestående av segling, läsning och bara några timmars båtfix har förekommit. Om vi censurerar båtfixandet har de sett ut ungefär så här:

Camilla har äntligen fått en båt med rattstyrning! Om man vrider ratten mot styrbord pekar stäven åt samma håll  …

På väg in i en ankringsvik på Meganisi. Där kan man bland annat:

Beskåda en kyrka som (för ovanlighets skull) är storleksmässigt anpassad till antal besökare

Köpa goda nektariner

Få tips på hur man kan maskera mindre lyckade linjer på en båt

Köpa (och dricka) god engelsk cider

Och ligga i gratishamn under förutsättning att man äter på tillhörande restaurang. Visst ser hon fin ut på lite avstånd? Tyvärr har vi inte fått vår nya lazybag (bomkapell) än, som kommer att vara i samma färg som biminin. Den blå ”säcken” ni ser på bilden är minst sagt svår att få på och kan få vem som helst att dra sig för att orka sätta på den efter en segling.

 

 

Sista semesterlunchen på Vlikho Yacht Club. Mycket trevligt ställe med stor bokbytarvägg, fin utsikt, god mat, bra wifi … här ska jag nog kunna inreda ett trevligt kontor någon dag.

Mina lata semesterdagar är slut nu. De var inte så många, men väldigt intensiva (det vill säga intensivt lata) avstressande och sköna. Men eftersom jag har ett par olika deadlines att hålla reda på under hösten och kände att det började klia i fingrarna så satte jag igång med ett sprillans nytt översättningsprojekt i går. Jag skulle så gärna vilja berätta mer om både den stora biografin jag har jobbat med hela våren, och fortfarande jobbar med, och den här nya boken – otroligt spännande projekt båda två – men eftersom de inte kommer att ges ut förrän nästa vår är de fortfarande hemligstämplade av Leopard förlag. Så jag sätter på mig hatt och svarta solglasögon och jobbar vidare i all hemlighet … och testar alla nya arbetsplatser som finns att upptäcka på båten!

Det känns som om någon spionerar på mig …

Fortfarande

Jag skulle kunna berätta vad jag gör, men då måste jag döda dig efteråt.

« Older entries § Newer entries »

Adams förläggare

Collings-Förlag