2010

You are currently browsing the archive for the 2010 category.

Hur kommer det sig att vuxna människor frivilligt ställer sig i en lång kö en lördagskväll i november till något som påminner om en skolmatsal – mitt i en stad full av snygga restauranger? Till på köpet får man med största sannolikhet dela bord med ett gäng främlingar, själv hämta maten och duka av bordet när man går.

Enkelt, här serveras fisk och skaldjur av högsta kvalitet till snabbmatspriser. Det är bara att säga till den barska damen i fiskdisken vad du vill ha och hur du vill ha det tillagat, hämta ut valfri dryck i baren, leta upp en sittplats och vänta på att ditt nummer ropas upp. Restaurang La Paradeta lockar alla typer av människor och stämningen är minst sagt familjär. Välklädda damer och herrar trängs med barnfamiljer och på bordet framför dem står tallrikar dignande med fisk och skaldjur. Ett måste om du besöker Barcelona! Tänk bara på att gå dit lite tidigare än vad man gör på andra restauranger här (innan 22.00) så slipper du de värsta köerna.

En hummer, ett halvt kilo calamares och lite musslor tack

Färskaste fiskdisken i stan!

Nummer 20, dags att hämta maten

Äntligen har jag lyckats luska ut var gatorna med alla de små, trånga, knasiga, ljuvliga, fullproppade, eleganta, stökiga, färgsprakande och fruktansvärt fingerkliframkallande vintagebutikerna ligger!

Eller åtminstone en liten del av dem. Nu när jag vet var jag ska leta hittar jag nya hela tiden, och utbudet verkar vara hur stort som helst. En del är välsorterade och finfixade, andra lite mer … kaotiska. Men en sak har de gemensamt – alla som jobbar där är så himla vänliga och trevliga och pratglada. Tror faktiskt redan att jag har fått några nya kompisar på favoritbutiken Holala i Raval.

Den här tjejen och jag fann varandra direkt!

Verkar lite sval, men jag tror att hon är superschysst när man lär känna henne.

80-talsretrobrudarna. Ganska coola, får se om det klickar mellan oss.

Hemma hos tjejerna på Holala. Mysigt.

Om det krävs byggställningar för att fixa till en yacht är nog ordet super inblandat på något sätt, eller?

Superyacht, smaka på det ordet. För en svensk låter ordet yacht ganska flådigt (även om det bara betyder nöjesbåt) och om man då kombinerar det med super, vad får man då? Något som är flådigare än flådigt såklart.

I en marina som den här är det mycket snack om superyachts, dels finns det ett antal sådana här och dels verkar många vara väldigt fascinerade av dem. Men vad är då kriterierna för få att kvala in som en superyacht? Jag har frågat ett antal av grannarna här på bryggan och ingen verkar veta riktigt, inte ens om den måste vara ett visst antal meter lång. Konstigt, jag vill ju gärna veta om det är en superyacht jag har sett eller om det kanske bara är en löjligt påkostad väldigt stor yacht jag har sett.

Kanske är det som med ordet lyxvilla, ingen vet väl exakt vad som krävs för att klassa in som en sådan, och ändå vet nog de flesta vad som menas. Jag är nog bara ovan, om några år kommer jag säkert att skratta och min okunskap inom området och tänka ”på den tiden visste jag ju inte ens vad en superyacht var, pinsamt!”

Men ett par saker har jag förstått. En superyacht:

• gör av med supermycket bränsle.

• kostar supermånga miljoner.

• används supersällan av sin ägare (max tre veckor om året)

• kräver supermycket personal.

Dessutom har jag förstått att det nog aldrig kommer att bli en superyacht för vår del. Synd, det verkar ju så superkul att ha en.

« Older entries § Newer entries »

Adams förläggare

Collings-Förlag