Sakta men säkert börjar Barcelona kännas som vår hemstad. Vi har hittat en bra matbutik och ett fantastiskt bageri i Barceloneta, som området utanför grindarna heter, en riktigt skön och avslappnad stadsdel. Det vi inte var förberedda på när vi kom hit var att Port Vell (hamnen vi bor i) inte alls är en del av Barcelona, snarare en del av Storbritannien.
Visst är det märkligt, var man än kommer i världen stöter man på hela stadsdelar befolkade av detta kolonialiserande folkslag. Det tog inte mer än ett par dagar innan damen i båten bredvid bjöd in oss på Gin and Tonic och snacks – vid 4-tiden på eftermiddagen. Desperat letade vi igenom våra garderober på jakt efter tropikhjälmar och kakishorts, men tyvärr hade vi visst glömt dessa hemma. Vår värdinna visade sig vara en förtjusande, ensamstående dam som har haft sin båt liggande i Port Vell de sista 6 vintrarna. På somrarna seglar hon runt i Balearerna, ankrar i fina små vikar och njuter av livet. Att hon dessutom har en likadan båt som vår gjorde inte att vi tyckte mindre om henne – snacka om god smak!
Vi är m.a.o. en minoritet, jag och Camilla. För tillfället finns det bara två båtar med övervintrande svenskar här. Hur gör man då för att bli accepterad i dessa anglosaxiska kretsar?
Efter många timmars planerade har vi smitt en lömsk plan: vi ska bjuda in vår båtgranne på te och scones! Camilla har i många år förädlat sitt sconesbakande och känner sig nu redo för det ultimat testet. Att bjuda på ett perfekt Afternoon Tea.
Fortsättning följer …
Senaste Kommentarer