Isola – Life on a sailboat – Sirius Offshore

You are currently browsing the archive for the Spanien category.

1 864 km, så långt är det fågelvägen mellan Mahón på Menorca och Malmö. Igår tog vi flyget till Barcelona och därefter fortsatte vi till Köpenhamn. En sträcka som förra sommaren tog oss tre månader att avverka med båt klarades av på mindre än tre timmar! Jag vet att i princip alla som tar sig mellan Sverige och Spanien gör det med hjälp av jetmotorer, men om man spenderat över ett år i en farkost/bostad som under goda förhållanden kan framföras i en hastighet av så där en 10 km per timme, är det svårt att hänga med.

Men här är vi alltså nu – mitt i ett somrigt Malmö, utvilade efter en natt hos några av våra äldsta och bästa vänner: familjen Bogren i Limhamn. Senare idag ska vi ta oss de sista kilometrarna till vår lägenhet på Gamla Väster där vi för ett kort tag ska leva cityliv.

Varför detta tvära kast kan man fråga sig? Det enkla svaret är att vi helt enkelt har lite att fixa med på hemmaplan, dessutom lär Balearerna bli överhettat, både temperatur- och populationsmässigt i juli-augusti. Och så tänkte vi att om man nu ändå måste hem en sväng – varför inte göra det när vädret är som mest drägligt?

Bloggen kommer därför att se lite annorlunda ut den närmsta tiden, men var inte oroliga: vi åker snart tillbaka och fortsätter vår resa i Medelhavet.

Isola – just nu parkerad på land hos Pedro’s Boat Centre i Mahón

Utanför Menorcas sydöstra hörn ligger ön Illa de I’Aire. Ryktet säger att den är befolkad med en mycket ovanligt ödlesort som älskar tomater … Vi återkommer med en rapport.

Kvällsljus i vår sista ankringsvik innan Mahón: Cala Galdana

Där vi firade Midsommar festande på Ikeas matjessill

En del båtar har linjer som är svåra att se sig mätta på

Medan andra har rationaliserat bort allt vad linjer heter …

Frukost hemma hos Martin, Sussi, Matilda och Albin. Tusen tack för det varma välkomnandet!

Ledsen att vi varit så snåla med uppdateringar! Det beror till allra största del på att uppkopplingen under den senaste veckan varit lika med noll. Men vi tycker inte riktigt att vi kan klaga – det känns som ett lågt pris att betala för en vy som den här.

Under vår väg runt Mallorca har vi fått massor av positiva överraskningar, av många olika slag, men att det kunde se ut så här var nog det mest oväntade av allt. Efter några nätter i Porto Colom (en stor och fin cala på ostkusten med tillhörande liten stad, massor av ankringsbojar och gott om plats att kasta i ankaret själv om man vill det) fortsatte vi vår resa och svängde in i Cala Barcas, ett par sjömil norrut. Redan utanför calan började vi misstänka vad som väntade därinne, eftersom vattnet plötsligt bytte färg från klarblått till lysande turkost. När vi kom in möttes vi av två små vita sandstränder, klippor och grottor och ett par andra båtar som ankrat där, men inte ett enda hotell så långt ögat kunde nå. Vi hade hört att ostkusten skulle vara fin med alla sina ankringsvikar, men att det kunde vara så orört och stilla …. Visst, det är fortfarande utanför semestersäsongen, som efter vad vi har hört och sett begränsar sig stenhårt till juli och augusti, så både före och efter det kan man ha en väldigt behaglig seglingstillvaro här.

På tal om segling. Det händer ju faktiskt att man kan få lite av den varan här också, om man är ute på vattnet rätt dag, vilket vi uppenbarligen var i tisdags när vi lämnade Porto Cristo på Mallorca för att segla till Menorcas sydkust. För seglade det gjorde vi, hela dagen! Det tog ganska exakt sju timmar att ta sig över sundet, varav bara den första halvtimmen ägnades åt motorgång. Efter det hade vi en underbar kryss där vi mestadels låg på 6 knop, ibland uppemot 6,5, och bara flög fram över ett lugnt och glittrande hav. Det är vid sådana tillfällen jag tänker att ”det där med att segla över Atlanten kanske inte är så dumt i alla fall …”

Det är varmt här nu. Riktigt varmt. Sådär varmt så att man bara vill kasta sig i vattnet det första man gör på morgonen, och innan man lägger sig med för den delen. Och några gånger till under dagen. Jag måste erkänna att det kan vara lite förödande för arbetsmoralen, men man kan ju också se det som att det piggar upp och att man jobbar ännu bättre efteråt när man har fått svalka hjärnan lite. Dessutom är den allra bästa tiden att jobba faktiskt kvällarna när det är svalare och lugnare runtomkring, efter att alla dagsseglare lämnat ankringsviken – som just nu heter Cala dels Mats och ligger precis intill den fina lilla hamnen Porto Petro på sydöstra sidan av Mallorca.

Adam rattar vårt favorittransportmedel, den oumbärliga dingen. Idag lastade vi den full med matsäck och snorkelprylar och puttrade iväg till en annan liten cala precis runt hörnet.