Vissa gamla vanor är visst svåra att göra sig av med … För lite mer än sju år sedan köpte vi Isola och seglade då hem henne från Stockholm till Malmö, och om man bortser från regnet och motvinden som vi kämpade oss igenom under den sommarmånaden var det en fin resa längs den svenska ostkusten. Men trots det så tillbringades de följande seglingssemestrarna utan undantag på västsidan – framförallt längs den klippiga och karga Bohuslänskusten.
Och i går kväll när vi hade passerat Palmabukten och svängt in i Cala de Santa Ponsa, precis söder om Andraitx, var det något som kändes väldigt bekant. De höga, kantiga bergen som jag har saknat så var tillbaka, vattnet kändes på något sätt friskare och så var det förstås den där solnedgången … Västkusten är bästkusten, helt enkelt. Eller?
Och förresten, om man nu får lov att klaga lite. Jag vet, egentligen får jag inte det men nu gör jag det i alla fall. Var sjutton håller alla andra långseglande roliga och spännande par/familjer/tjejgäng/killgäng/ensamseglare/kollektivseglare etc. i vår ålder hus? Va? Va? Var är ni, jag vet att ni måste finnas där ute någonstans? Och visst, vi har inte kommit längre än till Medelhavet, men alla andra kan väl ändå inte redan vara i Karibien eller i Söderhavet eller på väg till Antarktis?
Så. Färdigklagat för idag.
Senaste Kommentarer