Uncategorized

You are currently browsing the archive for the Uncategorized category.

Vi har fastnat. Efter Formentera seglade vi tillsammans med Lena och Kenneth på Blue Moon vidare till San Antonio på Ibizas västra sida. Diverse lågtryck från när och fjärran avlöser varandra och då gäller det att vara på rätt ställe ­– alltså ett ställe där det finns bra och billiga hamnar. Och San Antonio är just ett sådant ställe.

Räddningen för oss kostnadsmedvetna seglare i dessa trakter heter Port IB. På alla de Baleariska öarna finns det kommunalt ägda hamnar som erbjuder prisvärda ”Transitplatser” i max tre dagar. Men under lågsäsong går det bra att förnya när tiden är ute, och vi har precis varit och förnyat för tredje gången.

Så fort vädret tillåter (vilket det verkar göra på måndag) ger sig en minieskader bestående av två svenska Hallberg-Rassy av mot Cabo de la Nao på det Spanska fastlandet. Misstänker att våra vänner på sin HR 39 kommer att anlända en stund innan oss … Fram till dess fortsätter vi att umgås med dem, fikar, läser, jobbar och förbereder båten.

Seglarens variant på fönstershopping – Camilla står och beundrar en av våra drömbåtar, en North Wind 47


Och här en – öhh, segelbåt med vindsurfingrigg?

Undrar om himlen öppnar sig snart?

Eftermiddagsfika på Café Tulip

Så var det klart. Vi har tagit oss till Ibiza och tyvärr inte med vindens hjälp. Trots en lovande prognos med precis lagom starka vindar blev vi tvungna att starta motorn. 50 sjömil, 13 liter diesel och 9 timmar efter att vi lämnat Port de Andratx kom vi fram till Cala Portinatx på Ibizas norra udde. Trots motorgång var det en ganska trevlig överfart: inte ett moln på himlen, precis lagom varmt och helt platt vatten.

Dessutom fick vi besök från ovan. Lite drygt 15 sjömil ut från Mallorcas kust landade två stycken trollsländor på Isola. Vad sjuttsingen gör två insekter med bräckliga små vingar ute på öppet vatten? Har de bestämt sig för att emigrera, tävlar de om vem som vågar flyga längst ut från land eller är de rent av självmordsbenägna? De följde med oss lite över en timme och plötsligt bestämde sig båda två för att dra vidare. En liten stund senare och precis halvvägs mellan öarna var det dags för nästa besök: en mycket liten fågel började cirkla runt oss och efter ett antal ängsliga försök bestämde den sig för att parkera på mantåget. Samma fråga dök upp i våra huvuden igen – varför? Är det kanske en extremt asocial flyttfågel som bestämt sig för att flytta ensam det här året? Om du känner igen vilken sorts fågel det här kan vara – lämna gärna en kommentar här under.

Hej då Mallorca, hoppas att vi ses snart igen!

Fripassagerare nr 1

Fripassagerare nr 2 inspekterar sitt blivande transportmedel …

… och slår sig ner en stund

Så här ser dagens utsikt ut. På ett lika märkligt och snabbt sätt som vi förflyttades hem till Sverige i slutet av juni tog vi oss i onsdags tillbaka till Menorca och till Isola. Och som vi har saknat henne! När vi klättrade ombord (vi står ju fortfarande på land) låste upp luckorna och klev in kändes det som om vi just gått därifrån. Så självklart, så … hemma.

Och då har vi ändå tillbringat hela två månader i vårt andra hem, i vårt andra liv, i Malmö. Det har varit två månader fyllda av kära återseenden, både planerade och oplanerade, med vänner och familj, möten med nya bekantskaper som säkerligen skulle blivit goda vänner om vi stannat kvar, frukostar på balkongen, cykelturer i stan, Österlenturer, picknickar i parken, seglingsturer, skogspromenader med kantarellplockning, fikor på Slottscaféet, kvällar på Möllevången och i Folkets Park, en och annan stranddag med 19-gradigt bad, husvagns- och sommarhusbesök, jobbdagar på stadsbiblioteket (fortfarande lika vackert!), promenader vid havet, födelsedagsfester, kräftskivor, grillkvällar, konserter och en hel del regniga sommardeckare-i-soffan-kvällar. Och, inte minst, många timmar av byggande och fixande och fejande i lägenheten som inom en snar framtid kanske inte längre är vårt hem.

Men framförallt har vi alltså försökt ta igen ett års bortavaro från alla vi tycker om, och det har minst sagt inneburit ett späckat schema. Lite omtumlande för oss två enstöringar som under det senaste året har hunnit vänja oss vid att oftast bara ha varandra att prata med och titta på … Men hur mycket vi än har njutit av att ha familj och vänner nära känns det självklart att det nu är båten som är vårt hem. På riktigt.

Av någon märklig anledning bestämde jag mig för att låta kameran ligga under sommaren, förmodligen hade jag en tanke om att jag bara ville njuta av stunderna och mötena i stället för att dokumentera dem – något jag ångrar nu förstås … men några bilder hann jag knäppa i alla fall. Och alla de andra bilderna som inte fastnade i kameran har jag kvar i minnet i stället.

Newer entries »

Adams förläggare

Collings-Förlag