Ibland vet man inte riktigt hur man ska komma igång igen med bloggen. Ju längre tid som gått sedan senast inlägget desto svårare är det. Vi skulle kunna ursäkta oss med att vår internetuppkoppling inte tar sitt jobb på allvar, att vi har arbetat och fixat med vår bokföring, att jullovet förstört våra rutiner, att ett stycke tomt har distraherat oss eller att det inte finns en enda sak att skriv om just nu – men det tänker vi inte göra. Sanningen är att vi helt enkelt inte lyckats komma igång.

Att leva på en båt och inte ha för många måsten i vardagen är något vi drömt om i många år. I och för sig kräver båten en del underhåll (och i vårt fall lite renovering) men att inte ha för många åtaganden i form av bilar att besiktiga, räkningar att betala, mil att pendla, föreningsmöten på sena och mörka kvällar o.s.v. är underbart. Livet är kort nog som det är. Och ändå är det så lätt att trilla dit igen. Plötsligt dyker det upp en strandtomt med utsikt över några av världens vackraste öar och så börjar man planera … Men bara för att man kan så måste man ju inte.

En grekisk vän frågade mig i början av vår vistelse här om vi ägde våra tillhörigheter eller om de ägde oss. Ibland får nog båten för sig att den äger mig men annars tror jag faktiskt att vi nu för tiden känner oss som ägare till våra prylar. Det har tagit tid att komma till insikt med mycket av det här och jag hoppas att vi fortsätter att lära oss.

Nog med flum! Till sist vill jag komma med ett litet filmtips: gå inte och se All is lost! Jag vet inte om det har snackats något om Robert Redfords gestaltning av en ensamseglande man vars båt går under, där hemma, men jag misstänker att den åtminstone fått lite uppmärksamhet i seglingskretsar. I går gick vi tillsammans med ett helt gäng seglare och såg den på Lefkas biograf, och vi var alla rörande eniga om att den var tämligen usel. Jag hade hoppats på att få se något vackert men gick ut från biografen som ett stort frågetecken. Vad skaparna av filmen vill säga med den är helt obegripligt! Den är i allra högsta grad osannolik och obegriplig. Är det till exempel någon som har hört talas om tappade flytande containrar som attackerar segelbåtar rakt från sidan i lugnt väder? Att 77-årige Redfords insatts är tio gånger bättre än manuset räcker inte.

P.s. Möjligen ville filmskaparen säga att stålbåtar är det enda som är tillräckligt säkert för långväga seglatser – men vid närmare eftertanke tror jag inte att denne någonsin satt sin fot ombord på en båt.