En saknad pusselbit

Min syster Suss, Betty, Thomas och Alex (i bagaget hade de med sig en ny blixt + lite annat kameragodis, det här är första testen med Speedlight 580 EX II)

Och nu pratar jag inte om den sista pusselbiten i Adams fiktiva exceldokument … som för övrigt klarade de senaste veckornas gästlogistik med bravur. Nej, jag tänker mer på hur svårt det är att förutse vad man kommer att sakna allra mest när man ger sig iväg på ett sånt här litet äventyr som vårt.

Jag tror knappast det är någon hemlighet att Adam och jag gillar att umgås med varandra och att vi båda tycker att vi har det mesta vi kan önska oss här i vårt mobila hem – men när jag ibland funderar över vad det är jag saknar mest hemifrån så kommer jag oftast fram till samma sak. Något som varken går att ersätta med nya upplevelser eller nya bekantskaper, hur trevligt det än är med bådadera.

Soffhäng i båten

Just precis det här. Den där självklara närvaron av någon man har känt hela livet och som alltid brukar finnas i närheten. Och jag tror inte riktigt att jag fattade det förrän vi satt här i båten allihop, och bara var tillsammans precis som vanligt. Gjorde det vi gör mest när vi träffas. Pratar och äter, dricker ett glas vin, pratar lite mer, skrattar, diskuterar, funderar och hänger lite på varandra. Det var så skönt att äntligen få träffa Suss och familjen och göra det vi tycker allra mest om att göra ihop. Bara hänga. Att Suss och Thomas dessutom har lyckats skaffa sig världens mysigaste barn gör ju inte saken sämre. Sötnosar.

För övrigt var även den här gästkullen föredömligt självgående när det gällde att ta sig an Barcelonas sevärdheter – så allt vi behövde göra var att njuta av deras sällskap! Och fundera på var vi kan tänkas ses nästa gång.

They came bearing gifts … nästan som julafton!

Nu var det min tur att besöka akvariet, så jag måste bara visa ett par bilder till på våra färgglada grannar … vi lovar att sluta fiskbomba er sen! Kanske.