Varsågod, nästa!

Hej och gott nytt år på er alla! Nu har mitt dåliga samvete övervunnit influensan och våra gästande vänner.

Hej Lennart
Det hade varit väldigt kul att se precis vem som besöker vår blogg men vi får hålla till godo med folks mer eller mindre begripliga IP-adresser… Jag blev lite nyfiken på hur det gick med däcket – tog du kontakt med Teakservice? Annars kanske IKEA har något på gång som skulle kunna fungera, jag frågar Ingvar 😉

Gott Nytt seglingsår på dig också!

Hej Taru
Tack för hälsningen! Och du har helt rätt – vi trivs fantastiskt bra här! Men ni ser ju också ut att ha en riktigt trevlig jul där ni befinner er. Nu ser vi fram emot att följa er över atlanten.

Kram från oss båda till er båda!

Hej Martin
Tack för de värmande orden! Vårt mål har hela tiden varit att berätta mer om livet som långseglare än om tekniska problem, tidpunkter för när vi har lämnat hamnar och detaljerade beskrivningar av saker och ting. Milo Dahlman frågade sig i ”På Kryss” varför de flesta bara skriver om problem och monstervågor när 95% av långseglartillvaron är späckad av superlativ. Vår inställning är att man kan hålla på att förbereda sig själv och båten för en resa som den här i evigheter men många glömmer bort det viktigaste, nämligen vilket förhållande man har till sin medresenär. Därför tycker vi det är viktigt att dela med oss även av oss själva, inte bara resan. Om man tror att man kan rädda ett dåligt förhållande i en liten segelbåt är man helt fel ute, men ett bra förhållande blir om möjligt ännu bättre! Och just det, vi var också runt 35 när vi bestämde oss för att göra den här resan.

När det gäller val av båt för kanalvägen skulle jag inte vilja göra om resan ner hit med en båt som sticker så många centimeter djupare än vår. Dels ligger en långfärdsutrustad båt djupare i vattnet än en båt som seglas några veckor om året och dels gör sötvattnet i kanalerna att man ”sjunker” ett par centimeter till. Den enda gång vi hade bottenkänning var när vi genade i en skarp böj (håll alltid ytterspåret i kanalerna!) och fastnade på en sandbank. Däremot är det gott om växtlighet på botten som effektivt borstar av bottenfärgen på kölen. Våra danska vänner Svend Erik och Birgit (elise-iii.vpweb.dk) valde att gå den djupaste kanalvägen (genom Moseldalen) men var tvungna att ge upp eftersom deras Malö inte kom igenom med ett djupgående på 1.80. Dessutom kan en annan sak vara bra att tänka på när det gäller storleken på ens farkost, nämligen längden. På många ställen här i Medelhavet är det väldigt dyrt att ligga i hamn och båtar över 12 meter betalar ofta dubbla priset mot en som är precis under… Det gör så stor skillnad i pris att vi har bestämt oss för att nästa båt ska vara precis under 12 meter (Hallberg-Rassy 39 eller Najad 390). Kanske lite nedslående information för dig men du får trösta dig med att du har en fantastisk seglare!

Visst var det vi som var med i rutan för några år sedan. Både SVT och Ica-kuriren gjorde reportage om oss och anledningen till att vi fick så mycket utrymme var nog att det (precis som du säger) är ett tabubelagt ämne och att många i vår situation har lärt sig att hålla tyst … Det var nog helt enkelt svårt att hitta någon annan som ville uttala sig. Av någon anledning verkar det som att en del människor tycker att det är en skyldighet att föröka sig, trots att många (i likhet med mig och Camilla) verkar sakna en biologisk klocka och trots att vår jord är gravt överbefolkad. Vi vill gärna berätta att man kan ha ett förträffligt liv i sin tvåsamhet och att ”skyldigheten” borde ersättas med ”rättigheten”, eller varför inte ”möjligheten” – varken mer eller mindre.

P.S. Hitintills har vi inte träffat någon som har ångrat deras val att bli långseglare – bara att de inte gjort det tidigare!

Ha det!