Skymningspromenad med vårtecken och … hundar!

Efter en hel dags regn och inomhusarbete för oss båda (en av oss fogade ihop små, små mosaikbitar och den andra små, små ord) tittade solen äntligen fram och vi skyndade oss ut för en promenad längs vattnet innan den skulle försvinna igen.

När det regnar här, då regnar det här

Det kändes som en sån där kväll när man vill spela kula och cykla fort fastän man fryser lite

Eller leta efter konstiga snäckor på stranden

Ha! Nu vet vi hur en sjöborre ser ut halvnaken – inte så kaxig längre!

Hittade ett vattenträd. Funderade och funderade men kom inte riktigt på varför man skulle hänga vattenflaskor i ett träd. För att skrämma bort fåglar? Tynga ner grenarna så att det blir runt och fint? Eller bara för att kunna bjuda törstiga förbipasserande på en slurk vatten?

Träffade en hund! Den första.

Och en till. Väldigt sällskaplig och gullig.

Och här kommer nästa.

Hörrudu, jag såg dem först …

Visst tar ni väl mig? Visst?

Gulliga hunden följde oss på resten av promenaden, ett par kilometer, sen vinkade den hejdå och strosade hemåt igen. Och vi gick hem och värmde oss med en grekisk Cabernet och lite tapas. En bra början på helgen.