To onoma mou ine Phaedra!

I lägenheten längst upp har jag bott den senaste veckan … och förresten, en mycket spännande förklaring till rubriken kommer längre ner!

Alltså, efter nästan en vecka på rymmen är jag tillbaka i Preveza, omtumlad, utmattad och lycklig. Över att vara hemma hos Adam igen förstås, men framförallt över allt jag har fått uppleva under den gångna veckan. Och det låg faktiskt lite sanning i det förra inlägget – Iliana kom helt enkelt och svepte iväg mig från vårt ödsliga, regniga varv på en resa till sin vackra hemstad Nafplion, där jag inkvarterades i hennes föräldrars sommarlägenhet i den lilla strandbyn Kiveri utanför staden, mottogs med öppna armar av alla i familjen och inte minst – fick träffa och lära känna alla Ilianas underbara vänner, och komma ihåg hur det känns att vara omgiven av en massa människor man gillar och bara kunna njuta ohämmat av deras sällskap. Här är ett axplock från våra dagar och kvällar i Nafplion.

Tanken var ju att jag skulle sitta och jobba i mitt lånade strandhus medan Iliana jobbade med sina föräldrar och deras företag, men det blev inte så mycket tid till det … däremot tog Iliana med mig till Fougari, café/bibliotek/konsthall ute på landet, och där satt vi och jobbade en del.

På Batraxos hamnade vi flera gånger, tillsammans med olika människor. Här mötte jag bland annat Jens Lekman …

Nej, killen till höget är faktiskt Ilianas vän Kostas, helt igenom grekisk, och till vänster har vi Spiros.

En annan av vännerna hette George och var dj på … hmm, svårt att komma ihåg namn på grekiska klubbar. Bra musik spelade han i alla fall och så här ser han ut:

Och nedanför här har vi Sukie och Sofia, Ilianas underbara vänner 

Och eftersom vi är i Grekland har förstås hela veckan präglats av Mat. Just det, mat med stort M. Ingenting är viktigare än vad man äter och dricker här. Och med tanke på det blev jag förstås otroligt glad och stolt (och lite nervös) när mamma Kostaki (som hade hört att jag gillade att laga mat) föreslog att jag skulle tillaga de två kilo vildsvinsgrytbitar som pappa Kostaki införskaffat till familjens gemensamma fredagsmiddag!

Ilianas mamma Sofia och jag utbyter matlagningshemligheter

”Halv åtta hos mig”, släng dig i väggen. I kväll är det jag som står för fredagsmiddagen hemma hos Ilianas stora och väldigt grekiska familj … Här har jag påbörjat tillagningen av min skånska vildsvinskalops som serverades med ugnsstekta morötter, potatis och lök tillsammans med gräddkokta äpplen. Inget för avant garde, det skulle passa alla, från 3-åringar till 82-åringar. Och det gjorde det.

Det var svårt att fånga hela familjen på bild, men här fick vi med några stycken i alla fall – Ilianas syster Natasja med familj och pappa Kostaki – och även mig själv, som tur var, så att jag kan vara säker på att allt det här verkligen hände!

Just det, jag höll ju på att glömma det allra viktigaste! ”To onoma mou ine Phaedra!” betyder ”Jag heter Phaedra!”, och det är faktiskt alldeles sant. Mamma Sofia ville gärna ge mig ett grekiskt namn och tyckte att Phaedra (som betyder ljus) skulle passa mig bra, så helt utan krusiduller döpte hon om mig till Phaedra. Och efter det var Camilla (som för övrigt betyder kamel på grekiska, kanske var det därför hon gärna ville byta namn på mig?) som bortglömt. Men visst är Phaedra ett fantastiskt vackert namn? Tror nästan att jag behåller det …