2016

You are currently browsing the archive for the 2016 category.

Sportlov

Sista tiden har varit väldigt social. Dels har vi haft besök av min syster och hennes familj men vi har också råkat träffa en massa annat trevligt folk. Människor som vi har mycket gemensamt med och som vi gärna träffar igen när vi kommer hem till Sverige. Man blir allt lite förvånad när någon på en skidort känner igen oss från vår blogg, men det är minst lika förvånande när vi får höra att vi är sportiga typer … I mina öron är ordet sport till stor del nämligen förknippat med gymnastiklektioner, mögliga omklädningsrum, olika sorters bollar, lagsporter, flimrande tv-apparater och skrämmande stora ansamlingar av män som sjunger ofrivillig stämsång från kalla läktare. Men det är också förknippat med gym och löpning. Och allt det där vill jag befinna mig så långt ifrån som möjligt. Jag är definitivt ingen lagspelare, har ingen vidare bollsinne (tror jag) och kan inte förmå mig att utöva någon fysisk aktivitet bara för att stärka muskler eller öka konditionen. Däremot har jag inga problem med att ta ut mig så att jag drabbas av feber när jag har kul och t.ex. får leka skidåkare eller vindsurfare. Att vara fysiskt aktiv är inget mål för mig, men många av de saker jag gillar att göra innebär att jag är det. Därför börjar jag känna mig lite orolig för att det bara är några veckor kvar av skidsäsongen, och något säger mig att det fortfarande är lite för kallt att vindsurfa när vi kommer hem till Sverige … Men som tur är har Camilla en utmärkt lösning på problemet: vi ska köpa oss varsin mountainbike. När vi kör hem härifrån kommer vi att stanna till på Megastore i Bonn, prova ut och förhoppningsvis ta med oss två cyklar. Och att cykla mountainbike är ju jättekul! Om vi vågar packa upp dem innan vi når Sverige är det inte omöjligt att vi tar en testrunda i Amsterdam. Vi ska nämligen hälsa på Pia, Eric, Hilde och Isa. Hoppas att vi får lika fint väder som när de besökte oss i Barcelona för 5 år sedan!

Pia, Eric, Hilde och Isa i Barcelona 2011

 

 

 

 

Snön har anlänt och hela Limones liftssystem är öppet. Prognosen i förra inlägget stämde och våra skidor har äntligen fått komma ut och röra på sig. Och vi är glada som ett helt barnkalas dopat med snabba kolhydrater. Men det tänker jag skriva mer om en annan gång. Nu blir det gäster och tomtevin i stället. För våra vänner Jonas och Emeli har varit på besök och utöver skidåkning har vi hunnit med en tur i Barolodistriktet. Piemonte är inte bara en av jordens vackraste platser, det är dessutom en av de godaste. Bara en timmens bilkörning från Limone ligger Alba och runt om denna stad ligger vingårdarna tätt. Här odlas bland annat Nebbiolodruvan som används för att framställa viner som Barolo och Barbaresco. Vi hade bokat tid för vinprovning hos den lilla familjeägda vingården Josetta Saffirio och körde därifrån med klunkande bagageutrymme. Om jag inte visste bättre skulle jag envist hävda att vackra landskap präglar allt som växer där och att det är därför smakupplevelserna här är svåra att konkurrera med. Det skulle i och för sig kunna förklara varför potatis är en vanlig gröda i Skåne …

Ungefär så här smakar ett Barolovin …

Emeli insuper Apenninerna från baksätet

Nog för att julmust kan vara gott men om jag var en tomte skulle jag hellre pryda ett Barolovin

Vinguiden Maia lotsade oss kunnigt genom Saffirios viner

Och vi glömde att spotta ut 

Vi hann också med en runda i Alba

Emeli är inte bara Camillas översättarkollega – hennes första singel Juliet från den kommande plattan Birdcage har precis släppts. Tjuvlyssna här! 

 

 

 

Om man är van vid att bo på en båt och fixa allting själv blir kontrasten stor när man lämnar in en bygglovsansökan för att bygga om ett hus i Sverige. Och man förstår genast varför bostadsbristen är så stor. Nu är det i och för sig ingen nyhet för oss att allting som har med renovering och nybyggnation av bostäder att göra är reglerat, standardiserat och handikappanpassat in i minsta detalj – det är så Sverige fungerar och det är därför allting fungerar perfekt och nästan alla bostäder ser likadana ut. Men det är också en av anledningarna till att många i likhet med oss flyr landet och upptäcker att man själv kan styra över sina liv, istället för att låta sig bli styrd.

Men nu ska jag inte klaga över svensk byråkrati och kommuntjänstemän som försöker upprätthålla regelverket. I grund och botten är jag stolt över att vara svensk och alla möjligheter jag har getts genom att växa upp i den svenska tryggheten. Och en av de möjligheterna är att uppsöka en av våra favoritplatser på jorden i väntan på att byråkratins kvarnar ska mala färdigt. Precis som förra året tillbringar vi vintern i Limone Piemonte i de syditalienska alperna. Här det lika vackert och trevligt som vanligt men med en stor skillnad: det har i princip inte kommit någon snö alls i år. Vad gör man då på en skidort utan snö? Tja, om man som vi gillar att vandra är det inga problem att få tiden att gå. Vi har nämligen hunnit med att se bergstoppar vi aldrig skulle ha sett annars och äta picknickmackor och dricka varm choklad med en smula Amaretto i. I går hajkade vi upp till Punta Buffe som ligger ca 500 meter ovanför byn och fick se pister som faktiskt var fullt åkbara preparerade med konstsnö. Och med tanke på att väderprognosen utlovar 55 cm snö i morgon har vi nu vågat oss på att köpa säsongskort.

Skidåkning i den globala uppvärmningens tid. Så länge det är minusgrader på natten kan snökanonerna köra.

Camilla på väg upp mot Punta Buffe. I bakgrunden syns grannbyn Limone 1400.

Här brukar vi snedda ner till Belvedere, inte sällan i lössnö …

La Grögia, en av våra favoritrestauranger i systemet. Gör sig ännu bättre i snö men deras öl smakar bra vare sig man har vandrarkängor eller skidpjäxor på fötterna.

Det här har en hel by gått och väntat på i snart två månader!

Under tiden sitter byggnadsnämnden i Ystad och letar fel i våra bygglovsritningar

Inte ska vi väl få tillstånd att förvandla denna vackra byggnad …

… till något så anskrämligt som det här?

 

Newer entries »

Adams förläggare

Collings-Förlag