Mars

Efter en hel dags regn och inomhusarbete för oss båda (en av oss fogade ihop små, små mosaikbitar och den andra små, små ord) tittade solen äntligen fram och vi skyndade oss ut för en promenad längs vattnet innan den skulle försvinna igen.

När det regnar här, då regnar det här

Det kändes som en sån där kväll när man vill spela kula och cykla fort fastän man fryser lite

Eller leta efter konstiga snäckor på stranden

Ha! Nu vet vi hur en sjöborre ser ut halvnaken – inte så kaxig längre!

Hittade ett vattenträd. Funderade och funderade men kom inte riktigt på varför man skulle hänga vattenflaskor i ett träd. För att skrämma bort fåglar? Tynga ner grenarna så att det blir runt och fint? Eller bara för att kunna bjuda törstiga förbipasserande på en slurk vatten?

Träffade en hund! Den första.

Och en till. Väldigt sällskaplig och gullig.

Och här kommer nästa.

Hörrudu, jag såg dem först …

Visst tar ni väl mig? Visst?

Gulliga hunden följde oss på resten av promenaden, ett par kilometer, sen vinkade den hejdå och strosade hemåt igen. Och vi gick hem och värmde oss med en grekisk Cabernet och lite tapas. En bra början på helgen.

Är det en apelsin? Eller en citron?

I bilen med hem från Nafplion fanns den ena lådan, kassen, burken, flaskan, grytan efter den andra fylld med godsaker som Ilianas föräldrar hade skickat med oss. Vin, olivolja, inlagda frukter m.m. Bland annat fick jag en hel back full av traktens berömda apelsiner – alldeles nyplockade – som måste vara de godaste jag någonsin har smakat! De är otroligt söta, saftiga och spänstiga med ett tjockt skal som liksom bara ramlar av. Och helt obesprutade. I apelsinlådan låg det också något som jag hade fått smaka under veckan och blivit helt betagen av … bergamotter. Just precis, frukten man utvinner bergamottolja ur och som smaksätter bland annat earl grey-te (och Generalsnus). Bergamotterna ser ut som apelsinfärgade citroner och doftar himmelskt. Själva fruktköttet är beskt och väldigt syrligt och faktiskt helt oätbart, såvida man inte kokar det i sockerlag i flera dagar, vilket verkar vara det vanligaste sättet att tillreda frukten på här i Grekland. Då får köttet och framförallt skalet, som också får koka med i sockerlagen, en väldigt god, lite kryddig, frisk och samtidigt smörig smak. En helt ny upplevelse för mina smaklökar. Men eftersom skalet doftar så förföriskt vill jag gärna prova att använda det precis som det är – kanske som smaksättning i en brownie?

Jag rev skalet från en bergamott och blandade det i browniesmeten, och ljuv musik uppstod

Förresten, browniereceptet hittade jag i min trogna följeslagare Sju sorters kakor, som jag fick av min storasyster när jag fyllde 25. Klok syster. 1945 kom den första upplagan av boken ut, och trots alla recept och all inspiration som finns tillgängligt på nätet så är den fortfarande oslagbar när det gäller att hitta bra och pålitliga recept på klassikerna. ”Brownien” jag bakade heter för övrigt inte ”brownie” i boken utan har det mer hemvävda namnet ”nötchokladruta”.