2013

You are currently browsing the archive for the 2013 category.

Strandpromenaderna börjar bli kyliga

Flamingorna i lagunen fler och fler

Topparna i horisonten vita

Och dagarna kortare

Med andra ord: julen är här och det är dags för lite julpyssel! I år tänkte vi dock förnya det traditionella pysslandet lite och satsar på något som 99% av alla svenskar känner till men bara 1% av alla engelsmän … Och eftersom vår båt är engelsk, men börjar känna sig mer och mer svensk, tycker vi att det är på tiden att den tar del av denna nymodighet. Frågan är bara: vilken nymodighet är det jag skriver om? Här kommer lite ledtrådar:

Vi började med att malla av alla fönster på smörgåspapper

Därefter klippte vi lite

Överförde formen till plexiglas och sågade

Skar av en 20 mm bred remsa av skyddsplatsen

Spritsade ut UV-beständig svart Sikaflex

Jämnade ut den med en plastspackel utklippt ur locket till en grekisk yoghurt (tror att det funkar med turkisk yoghurt också)

Och drog av resten av skyddsplatsen innan Sikaflexen stelnade.

Fortsättning följer …

I vinter är det dags för en rejäl uppdatering av vår hemsida och blogg. Hemsidan har inte blivit uppdaterad på över tre år och nu är det verkligen dags. Vi har fortfarande inte bestämt oss för om den ska få leva vidare eller om bloggen ska bli en kombinerad blogg/hemsida. En av de saker vi ofta blir tillfrågade om är: när ska ni lägga ut information om er nya båt? Till dem av er som undrar kan jag bara säga – hav tålamod. Men här följer en liten försmak:

Vår båt
När vi lämnade Sverige 2010 var det i vår förra båt. Vi hade förberett vår HR 312 i många år och trots att hon var nästan 30 år gammal var hon närmast i nyskick. Nytt teakdäck, ny motor, ny stående och löpande rigg, nya segel och därtill massor av ny utrustning och inredning. För att vara en 31-fotare var det en väldigt välutrustad och rymlig båt – men vad hjälper det när man börjar känna att man inte längre får plats? Vi letade länge efter en värdig ersättare men det var alltid något som inte passade oss i de båtar som var till salu. Efter ett tag hade vi en lista med krav som vår nya båt skulle uppfylla. Den såg ut ungefär så här:

  1. Vi ville ha en båt som vi kan känna oss riktigt trygga i. Plastbåtar med fraktionsrigg, frihängande roder, svaga bottenkonstruktioner, icke laminerade skott mm kvalade inte in.
  2. Vi ville absolut ha traditionellt storsegel (inte rullstor). Vi har helt enkelt träffat för många långseglare som hamnat i situationer där storen inte gått att rulla in.
  3. Väldigt gärna kutterrigg. Tanken på att kunna rulla in genuan helt och hållet och att kunna behålla en fock uppe under hårda vindförhållanden var väldigt lockande. När vi revade/rullade in ordentligt på genuan på vår förra båt kryssade den väldigt dåligt.
  4. Absolut inget teakdäck. Vi bytte teakdäck på vår förra båt och var mäkta stolta över hur fint det blev. Men om sanningen ska fram finns det bara en enda fördel med teakdäck – det är vackert. Teakdäck kräver massor av underhåll, det håller inte mer än ca 10 år i riktigt varmt klimat, det blir brännhett, om det är skruvat är risken stor att skruvarna leder in fukt i sandwichkonstruktionen på däcket, det är tungt och sist men inte minst: vi vill inte bidra till att regnskog huggs ner och transporteras över halva jordklotet bara för att vår båt ska vara vacker i några år.
  5. Till en början tittade vi framför allt efter båtar med centercockpit men kom fram till att det krävs en ganska stor båt för att konceptet ska fungera. Vi vill inte behöva huka oss för att komma in i liten trång akterkabin med dålig ventilation. Ofta kände vi att salongen blev väldigt liten på centercockpitbåtar och att boytan blev upphackad. På de båtar vi tittade på som var över 45 fot fungerade det ofta utmärkt men vi ville gärna ha en båt runt 40 fot. En annan nackdel är att det är svårt att lägga till med liten besättning. Rorsman når inte knapar och tampar från sittbrunnen.
  6. Pentry och toalett skulle finnas i direkt anslutning till sittbrunnen. Det var viktigt att pentryt kändes som ett riktigt kök och toaletten gick att använda oberoende av vilken bog vi seglade på (m.a.o. toalettstolen skulle vara riktad i båtens längdriktning).
  7. Vi ville ha ett doghouse, gärna med riktiga glasrutor. En av de största fördelarna med vår förra båt var att den hade glasvindruta. Alltid perfekt sikt och bra skydd i dåligt väder. Vi tog aldrig ner sprayhooden och drog därför slutsatsen att vi lika gärna kunde ha en fast konstruktion. Gör mycket för trygghetskänslan, håller besättningen torr och är perfekt att fästa solpaneler på.
  8. Stora ventiler (fönster). Om man är permanent boende i en båt blir man snabbt trött på att bo i en mörk källare. Dessutom känns det bra att kunna ha uppsikt inifrån båten när man seglar.
  9. Ny eller nästan ny motor. Vi bytte motor i vår förra båt och först då kände vi oss 100% säkra på att den funkade när den skulle. Till på köpet blev båten mycket lättare att hantera och drog mindre bränsle.
  10. Helst inte mast stående på däck och invändig järnköl. Kombinationen gör de flesta sådana båtar ganska initialveka och ”topptunga”.
  11. Inte för tekniskt komplicerad och fylld med energikrävande utrustning. Om vi hade funnit den perfekta båten utrustad med dieselgenerator och luftkonditionering hade vi börjat med att plocka ut de prylarna. Hellre då en dåligt utrustad båt som vi kan rusta efter eget huvud. Vi vill inte göra av med mer energi än vi kan tillverka med hjälp av sol och vind.
  12. En bra seglare med trygga solida seglingsegenskaper. Vi vill ha en båt som seglar genom sjön, är ordentligt styv, tar åtminstone hyfsad höjd och gärna gör god fart när det tar i. Båtens lättvindsegenskaper är mindre viktiga.
  13. Vackra tidlösa linjer. Helst hade vi velat ha en riktig klassiker men då hade vi fått göra allt för stora avkall på ovanstående lista. Trender kommer och går men båtar med klassiska linjer kommer alltid att vara vackra.

Som ni ser är listan ganska lång och naturligtvis var vi beredda på att göra avkall på några av våra krav. Efter många besök på Yachtworld och inte fullt lika många ombord på båtar var vi nära att ge upp, men plötsligt en dag dök det upp en intressant båt. Den hade dock två saker som talade emot den. 1. Det var en stålbåt. 2. Det skulle krävas massor av arbete för att få den i det skick vi ville ha den.

Vi funderade och funderade och bestämde oss långt om länge för att slå till. Men säljaren hann bli nervös innan vi underrättade dem och erbjöd sig plötsligt att byta in vår gamla båt … Mellanskillnaden vi betalade var minst sagt låg och totalkostnaden hamnade på nästan hälften så mycket som vi räknat med att betala för en båt i den här storleksklassen. Vanligtvis köper man en stålbåt just för att den är byggd av stål, men vi köpte vår nya båt trots att den var byggd av stål. En bidragande orsak var att den inte ser ut som ett buckligt hemmabygge med skarpa veck i skrovet, tvärtom tycker vi att den har vackra linjer och fina proportioner. Vad är det som säger att stålbåtar inte kan vara vackra?

Kanske inte en klassiker men i vårt tycke en bra kompromiss mellan gammalt och nytt

En annan anledning är att den är byggd av Cortenstål. Corten (eller COR-TEN som det egentligen heter) är ett så kallat ”weathered steel”, från början framtaget av United States Steel Corporation. Några av fördelarna med denna legering är att den rostar mycket långsammare än vanligt stål, är starkare och mindre känsligt för temperaturväxlingar. Vanliga användningsområden är kaminer, skorstensrör, offentliga konstverk, husfasader, containrar mm. Om det lämnas obehandlat rostar det till en början precis som vanligt stål men fördelen är att rosten bildar ett tätt ytskikt som gör att luftens syre inte kommer åt stålet, och därmed rostar det därefter mycket långsammare. Legeringen består (förutom stål) av 1,2 % krom, nickel, koppar och fosfor. Enda nackdelen är att det är mycket dyrare än vanligt stål och hårdare att borra i. Beteckningen för den kvalité stålet i vår båt har är: 50A BS 4360.

Efter lite justeringar ser planlösningen i dag ut så här

Men som jag skrev tidigare köpte vi vår nya båt av andra anledningar än hennes byggnadsmaterial. Det som fick oss att slå till var inte bara att hon uppfyllde i princip alla krav ovan – framför allt var det hennes planlösning. Vi har aldrig tidigare varit ombord på en båt i den här storleken som känns så rymlig och ljus. Salongen rymmer utan problem 10 personer, pentryt är stort nog för att platsa i en mindre lägenhet och sovrummet känns som ett riktigt sovrum. Båda toaletterna är rymliga och kan användas oberoende av vilken bog man seglar på. Dessutom är hon inte fullsmockad med sängplatser och kabiner (som moderna charterbåtar är). Det här är en båt som är byggd för ett par som ibland får besök. Gästrummet, eller den aktre kabinen, är tillräckligt stor för två vuxna människor som inte har något emot lite närhet och sofforna i salongen rymmer två personer till.

En 42-fotare räknas knappast som en stor båt i dag. Men i jämförelse med vår förra är det ett palats (och i jämförelse med vår familjebuss är det också ganska stort)

Visst fanns det mängder av brister, framför allt ergonomiska sådana, men tänk vad trist det hade varit om det inte fanns något att bygga om … Dessutom är det väldigt kul att ha en båt som i princip ingen annan har. Det här är vår båt och någon gång i framtiden kommer den att se ut precis som vi vill att den ska göra – inte som en massproducerad produkt. Att köpa en nytillverkad båt är till stor del som att köpa ett fullt möblerat hem – har man tur kan man välja vilken klädsel sofforna ska ha, men i övrigt är det producenten som bestämmer hur det ska se ut.

Bakgrund
Båtkonstruktioner finns det gott om. Alla är byggda efter konstruktörens eller beställarens krav och bara ett fåtal av dem leder till ekonomisk framgång för varvet som bygger dem. I en tid där det ena anrika varvet efter det andra går omkull är det lätt att misströsta – kommer framtidens båtar alla byggas av investmentbolag som förser charterföretagen med flytande husvagnar?

Som tur är kommer det nog alltid att finnas eldsjälar med större intresse av båtar än pengar. En sådan man var Alan Jessop. Pengar hade han förvisso redan mer av än han behövde (en gång i tiden ägde han Englands största kedja av fotobutiker) och en del av dem använde han till att starta Sirius Yachts. Hans planer var storslagna och målsättningen var att bygga världens bästa långseglare, kosta vad det kosta ville. I slutet av 80-talet beställde han en 38-fots stålbåt av ett litet varv i England och var mäkta imponerad av kvaliteten på skrovet. Bryan Jones och Phil Bishton hade lyckats bygga ett stålskrov med former fullt i klass med glasfiberbåtars och tillsammans med dem startade Alan Jessop Sirius Yachts. En av Englands mest framgångsrika båtdesigners, David Thomas, fick uppdraget att rita deras första båt. En båt de kallade Sirius 42 och som kom att byggas i tre exemplar.

David Thomas ritning från 1991

Yachting Monthly och Yacht World testade båt nummer två och var imponerade, den enda egentliga invändning de hade var priset. 1991 kostade den 2 950 000 SEK, vilket på den tiden var lika mycket som en och en halv Swan 43s eller Hallberg Rassy 42F. Varvets historia blev kort och anledningen var nog att det var få som var beredda att betala så mycket pengar för en okänd båt. Vår båt är den första de byggde och Alan själv seglade henne i många år. Han deltog i ARC-rallyt 1999 och gjorde överfarten på 17 dagar, lika många dagar tog det honom att segla tillbaka till Europa (Azorerna) året efter. Vad som hänt med de andra två båtarna har vi ingen aning om.

Framtid
Vi hoppas och tror att det här kommer att bli vårt hem i många år framöver. Det kommer att krävas (och har redan krävts) mycket jobb för att få henne i det skick hon förtjänar, men vi har inte någon brådska. Som ni säkert förstått tycker jag att det är ganska kul att bygga om och förbättra saker och den här båten lär nog hålla mig sysselsatt ett tag. Sommarens test har gått över förväntan och det som framför allt har övertygat oss är kombinationen trygghet och goda seglingsegenskaper. Att dundra fram i mellan 8 och 9 knop med 17 ton segelbåt är en ganska mäktig upplevelse.

För ankar i Vlicho. Badhanddukarna hänger på tork och surfbrädan har fått ett nytt hem ovanför dävertarna. I vinter väntar ett nytt bomkapell (lazybag), nytt UV-skydd på genuan och ett nytt kuttersegel på rulle.

Vill du läsa mer om vår båt? I så fall hittar du Yacht Worlds test här, Yachting Monthlys test här och originalprospektet här.

P.s. Det finns mängder av människor som seglar jorden runt i nya massproducerade båtar och som kommer hem igen med både livet och båten i behåll. Trygghet handlar till stor del om psykologi och vi har alla olika tankar om hur den perfekta segelbåten ska se ut, både konstruktions- och utseendemässigt.

The Katoghi

Jag vet att ni är en del som har hängt med från början – ända sen den där dagen i juni 2010 då Adam och jag satte segel utanför Malmö, styrde vår gamla Isola under Öresundsbron och tog sikte på den hägrande Kontinenten – och kanske, kanske har ni redan gissat vad det här inlägget ska handla om? Eller förresten, det har ni nog inte. I alla fall, i fredags var det ju den 22 november, dagen då Adam och jag för många år sen gick hem tillsammans för första gången, och sen aldrig slutade med det, typ. Och vår vana trogen måste vi ju leta upp ett alldeles speciellt ställe att fira en av årets viktigaste dagar (kanske den allra viktigaste) på, och även i år lyckades vi över förväntan. En trend verkar vara att det blir färre och färre gäster på platserna vi väljer, eller åtminstone färre och färre invånare i staden/byn de ligger i – och det här årets val var helt klart det mest glesbefolkade jämfört med de tre tidigare ställena.

Framme!

Välkomstkommittén

Vi följer doftspåret

och öppnar dörren

Den lilla byn Vafkeri ligger på 500 meters höjd mitt i Lefkas bergiga inland, har 26 åretruntboende (om man inte räknar katterna) och är säkert alldeles, alldeles ljuvligt att strosa runt i om man är på det humöret och har rätt skor och kläder, vilket vi oftast är och har när vi ger oss upp i bergen, men igår var det Taverna Katoghi som lockade allra mest. Så vi satte fart dit. Känslan i byn: liten italiensk eller österrikisk skidby, kall, frisk luft. Doften: sen höst, kärv vedeldad kamin blandad med fuktig skog och en ringlande doftslinga (tänk tecknad film) från en puttrande gryta där lammkött, svamp, lök, timjan, rödvin … kanske lite tranbär, och säkert tusen andra hemliga ingredienser trängdes tillsammans. Valet var enkelt när vi satte oss till bords. Innan lammgrytan serverades hann vi dessutom mumsa i oss en ljuvlig tomatsoppa och en bit gyllene saganaki (panerad och grillad ost) och smaka på det lokala vinet.

Jag vet att Magdalena Ribbing säger att det är ett no-no att smaka på bordsgrannens mat, men tänk vad mycket gott man skulle gå miste om!

Han verkar inte märka något … tror jag tar lite till

Sex timmar senare hade vi fått ett par nya vänner, Peter och Alison som driver tavernan och vars sällskap vi hade fått njuta av hela kvällen, nästan ensamma bortsett från en och annan besökande bybo, och gav oss ut i den becksvarta, stjärnklara kvällen. Hit kommer vi definitivt igen.

Efterrätten avnjöt vi hemma

Det här är alltså fjärde gången vi befinner oss i en ny hemstad som vi försöker lära känna inför de fem-sex månader vi ska tillbringa i den, och något vi har märkt är att det går snabbare och snabbare att känna sig hemma på en ny plats. Kanske beror det på att vi samlat på oss en del bekantskaper under åren i Medelhavet, vilka lätt knoppar av sig i nya vänner, och inte minst tips om platser och bra-att-veta-saker som gör livet på en ny plats så mycket lättare och intressantare. Men det känns ändå lite mer på riktigt när man hittar något helt på egen hand. Med lite hjälp av Tripadvisor förstås.

« Older entries § Newer entries »

Adams förläggare

Collings-Förlag

Warning: Creating default object from empty value in /storage/content/16/149216/yachtisola.com/public_html/wordpress/wp-content/themes/tarski/sidebar.php on line 4