2013

You are currently browsing the archive for the 2013 category.

En helt annan utsikt än vi är vana vid … så vackert att det nästan gör ont i ögonen. Órmos Vlikho på Lefkas ostkust passar utmärkt när man inte vill göra något annat än att njuta av några dyrbara, helt lediga semesterdagar, bada, läsa, utforska kusten med dingen, läsa lite mer, dricka lite kaffe, bada igen, vakna tidigt och gå omkring på det daggfuktiga däcket och försöka förstå att det här är vårt liv nu. Måste fortfarande påminna mig själv att andas långsamt ibland, men de här omgivningarna gör underverk för kropp och själ.

Om jag vänder mig om

Den här vinkeln funkar också

Första morgondoppet avklarat

Och så lite frukost

Det började för ungefär en och en halv vecka sedan. Alla varvets invånare visste att den stora dagen var kommen och luften dallrade av spänning. 

Den sista tiden har det hänt ganska mycket. Vi har bland annat (efter drygt 10 månaders vårrustning) lyckats få nya Isola i vattnet. Det är en nästan obegriplig känsla att se henne ligga och guppa på en ankringsplats eller vid en stadskaj. Det är också en ganska obegriplig känsla att segla henne – dels för att hon är mycket snabbare än vår förra båt, men också för att hon tar mycket högre höjd och är sanslöst styv. Dagen efter att vi lämnade vår ”vinter”hamn fick vi det stora nöjet att kryssa i ca 10 m/s (20 knop). Nya Isola lade sig bekvämt tillrätta, krängde lite lätt och loggade upp mot 8 knop på en dikt bidevind. Vi funderade aldrig ens på reva seglen … Aldrig tidigare har vi upplevt att vi bara skulle vilja fortsätta segla och korsa en ocean eller två­ – men plötsligt infann sig den där känslan! Om vår förra båt var en Volvo 240 (trygg men kanske inte särskilt snabb och med begränsade vägegenskaper) är den här en Audi A8. Det känns som att båten flyter fram med full kraft genom sjön, utjämnar små vågor och bjuder på komfort i limousinklass. När jag gick upp på däck för att känna på riggen var det omöjligt att känna någon skillnad på spänningen på lä- och lovartssidan och inne i båten hördes det inte ett enda litet knirr. Vinden var ganska byig emellanåt och varje gång det kom en körare kunde jag inte låta bli att le lite för mig själv – naturen besitter stora krafter men den här båten låter sig inte skrämmas i första taget.

Om jag ska vara helt ärlig har mina batterier varit näst intill urladdade den sista tiden, men nu börjar jag förstå att jag nog lagt mina krafter på rätt båt. Det är fortfarande mängder med saker som behöver fixas, ändras eller snyggas till men de sista dagarnas segling och motorgång har försett mig med många sköna amperetimmar. Det ska nog bli bra det här – även om jag inser att en stålbåt kräver lite mer arbete än en plastbåt.

Det var båten det. Men allting har inte handlat om den sista tiden. Vi har nämligen haft besök. För snart 20 år sedan båtluffade vi i Cykladerna tillsammans med våra goda vänner Jonas och Maria. Varken vi eller de har semestrat i Grekland sedan dess men förra veckan var det dags igen. Den här gången luffade vi dock runt med egen båt, dessutom följde våra vänners barn Ludde och Mathilda med. Nya Isola hade inga större problem att hysa oss alla i en hel vecka och ovana som vi var var det ganska skönt att ha ett par extrahänder de första gångerna vi skulle ankra eller lägga till. Men framför allt var det väldigt kul att få inviga vårt nya seglande hem i deras sällskap!

P.s. Vid närmare eftertanke känns det inte helt schyst att jämföra vår förra båt med en 240. Om den ska jämföras med en Volvo får det nog bli Pelles P1800 i stället – den var ju åtminstone snygg!

Vår vana trogen döpte vi henne till Isola.

Stöttorna är borttagna och jag målar på antifouling där de tidigare stod.

Ja just det­ – under kölen höll jag på att glömma.

Största och tyngsta båten på varvet är på väg i. Inte mindre än tre gånger fick Dimitris stanna och pumpa däcken på sin trailer. Vi höll andan och hoppades att allt skulle hålla.

Snart är hon i. Kan stål verkligen flyta – och kan det över huvud taget segla?

Tänka sig – hon flyter! (här utanför Lefkas stad)

Och inte nog med det – hon seglar faktiskt riktigt bra!

Maria (som aldrig seglat förr) verkar känna sig trygg …

Och Jonas och Ludde letar lämpliga paparazziobjekt på Onassis gamla ö Skorpios.

I år fanns det ingen tid att fira midsommar. Tack vare våra vänner fick vi en andra chans och njöt i fulla drag.

Nystedtarna på utflykt i Vonitsa.

Den här blondinen fick jag till bordet när vi smörjde kråset på fiskrestaurang på Meganisi.

Och det här fick jag på tallriken.

 

Fixar och trixar lite

Nä, nu har det varit tyst alldeles för länge härifrån tycker jag. Och det beror inte på att jag fick hybris av att vara med ”i radio”, eller nåt sånt. Inte heller har vi sålt båten, lagt vårt vagabondliv på hyllan eller bestämt oss för att aldrig mer skriva ett ord på den här bloggen (som för övrigt skulle må bra av lite TLC snart … kanske lite nya bilder på oss, med tanke på att bilden här vid sidan faktiskt snart har fem år på nacken, och definitivt en uppdatering av infon om ”vår båt” – om det är någon som har missat det så är vår båt inte längre en Hallberg-Rassy 312, det är bara vi som är lite lata).

Men just nu händer det mycket i båten – inomhus, utomhus, på däck, i sittbrunnen, över och under durk och i alla hörn och skrymslen. Jag stuvar undan, stuvar om, sorterar, organiserar, städar, vaxar, målar, slipar och planerar. Adam drar ledningar och installerar, skruvar ur, i, upp och ner saker, kollar genomföringar, drar slangar och försöker få allt, gammalt och nytt, att hänga ihop och se till att båten är redo att sänkas ner i vattnet. Det är mycket svett, många svordomar och en del blåa fingrar och tår, och alldeles för mycket kvar att göra. Men nästa fredag har vi bokat tid för att lägga i båten, och vi har verkligen inget att välja på längre. Vad som händer sen, när den ligger i vattnet, det får vi se då – båten har trots allt inte varit sjösatt på minst två år.

Dygnets timmar räcker inte alltid till

Tror det börjar bli dags för Adam att ta en paus från sina verktyg

Har tyvärr inte en massa bilder att bjuda på, men här kommer en snabb recap av vad som har hänt sen sist: Vår hard dodger, eller dog house om man så vill, sitter på plats igen – och samsas med vår nya bimini! Tjoho för bimini, en ganska fantastisk sak när solen strålar obarmhärtigt från morgon till kväll, vilket den gör nu. Det är grekisk sommar på riktigt. Och de åtta millimeter tjocka, härdade glasrutorna till vindrutan ligger och väntar på att sättas fast i sina ramar, Adam har målat sista lagret färg på utsidan, klätt innertaket med vadderad vinyl och teaklister (Tudor style!) och slipat teaken på rufftaket där vår nya ”tillbyggnad” nu är placerad. Men det här är bara en liten, liten del av allt som har hänt de senaste veckorna – annat som har installerats är dävertar att hissa upp dingen i, nya solpanelsfästen (med tillhörande solpaneler) mellan radarn och vindgeneratorn, fler solpaneler på dog house-taket, ny radar, plotter (med egenhändigt tillverkad ”plotter pod”), ny djupmätare … eh, vad mer, jo, konstruktion av utfällbar landgång så att vi kan ta oss iland när vi någon gång i framtiden ska lägga till med aktern mot en kajkant (inte färdig än) och oräkneliga andra små men väldigt, väldigt viktiga saker.

Homemade plotter pod! Och delar av tillverkningsmaterialet längst ner till höger i bild

Ungefär lika rörig som den här bilden känns vår tillvaro för stunden – men här kan man åtminstone skymta vår nya fina bimini, ett par av våra nya solpaneler och dävertarna under konstruktion

Väldigt snart blir det fler bilder, böljan den blå och kanske till och med lite semester för oss! Idag firar vi midsommar med (ännu mer) solpanelsinstallering och bottenslipning, det är fint det med.

Vallmon och prästkragarna har blommat klart för länge sen, men som tur är finns det gott om blandade ängsblommor utanför grindarna. Glad midsommar!

« Older entries § Newer entries »

Adams förläggare

Collings-Förlag