Grekland

Fixar och trixar lite

Nä, nu har det varit tyst alldeles för länge härifrån tycker jag. Och det beror inte på att jag fick hybris av att vara med ”i radio”, eller nåt sånt. Inte heller har vi sålt båten, lagt vårt vagabondliv på hyllan eller bestämt oss för att aldrig mer skriva ett ord på den här bloggen (som för övrigt skulle må bra av lite TLC snart … kanske lite nya bilder på oss, med tanke på att bilden här vid sidan faktiskt snart har fem år på nacken, och definitivt en uppdatering av infon om ”vår båt” – om det är någon som har missat det så är vår båt inte längre en Hallberg-Rassy 312, det är bara vi som är lite lata).

Men just nu händer det mycket i båten – inomhus, utomhus, på däck, i sittbrunnen, över och under durk och i alla hörn och skrymslen. Jag stuvar undan, stuvar om, sorterar, organiserar, städar, vaxar, målar, slipar och planerar. Adam drar ledningar och installerar, skruvar ur, i, upp och ner saker, kollar genomföringar, drar slangar och försöker få allt, gammalt och nytt, att hänga ihop och se till att båten är redo att sänkas ner i vattnet. Det är mycket svett, många svordomar och en del blåa fingrar och tår, och alldeles för mycket kvar att göra. Men nästa fredag har vi bokat tid för att lägga i båten, och vi har verkligen inget att välja på längre. Vad som händer sen, när den ligger i vattnet, det får vi se då – båten har trots allt inte varit sjösatt på minst två år.

Dygnets timmar räcker inte alltid till

Tror det börjar bli dags för Adam att ta en paus från sina verktyg

Har tyvärr inte en massa bilder att bjuda på, men här kommer en snabb recap av vad som har hänt sen sist: Vår hard dodger, eller dog house om man så vill, sitter på plats igen – och samsas med vår nya bimini! Tjoho för bimini, en ganska fantastisk sak när solen strålar obarmhärtigt från morgon till kväll, vilket den gör nu. Det är grekisk sommar på riktigt. Och de åtta millimeter tjocka, härdade glasrutorna till vindrutan ligger och väntar på att sättas fast i sina ramar, Adam har målat sista lagret färg på utsidan, klätt innertaket med vadderad vinyl och teaklister (Tudor style!) och slipat teaken på rufftaket där vår nya ”tillbyggnad” nu är placerad. Men det här är bara en liten, liten del av allt som har hänt de senaste veckorna – annat som har installerats är dävertar att hissa upp dingen i, nya solpanelsfästen (med tillhörande solpaneler) mellan radarn och vindgeneratorn, fler solpaneler på dog house-taket, ny radar, plotter (med egenhändigt tillverkad ”plotter pod”), ny djupmätare … eh, vad mer, jo, konstruktion av utfällbar landgång så att vi kan ta oss iland när vi någon gång i framtiden ska lägga till med aktern mot en kajkant (inte färdig än) och oräkneliga andra små men väldigt, väldigt viktiga saker.

Homemade plotter pod! Och delar av tillverkningsmaterialet längst ner till höger i bild

Ungefär lika rörig som den här bilden känns vår tillvaro för stunden – men här kan man åtminstone skymta vår nya fina bimini, ett par av våra nya solpaneler och dävertarna under konstruktion

Väldigt snart blir det fler bilder, böljan den blå och kanske till och med lite semester för oss! Idag firar vi midsommar med (ännu mer) solpanelsinstallering och bottenslipning, det är fint det med.

Vallmon och prästkragarna har blommat klart för länge sen, men som tur är finns det gott om blandade ängsblommor utanför grindarna. Glad midsommar!

Så många år fyllde jag igår, så många grader var det i vattnet och så många sidor hann jag läsa i min bok under dagen. Inte nödvändigtvis i den ordningen, dock. Vilken siffra som hör till vad får ni räkna ut själva!

Vaknade av doften av nybryggt kaffe, nybakade croissanter och nyplockade ängsblommor, och sen kommer den bästa stunden – när man ligger och väntar på ett morgonraspigt ”ja, må hon leva ….” Hur ska man annars veta att man fyller år?

Vi packade strandväskan och tog bilen över till Lefkas för en helt ledig dag. Provade kaffet på ett av de många små fiken inne i Lefkas stad.

Återanvändning, det gillar vi.

Och fick lite mer skönsång från allra käraste syster. Kändes bra.

Dags för nästa pitstop. Planen för dagen är ju trots allt att hitta en strand och ta årets första dopp … ja, det är sant, vi har inte badat än. Trots att vi bor i Grekland. Men nu börjar det närma sig! Vi har kört lite kringelikrokar över bergen och är nu på Lefkas västkust. Det här ser väl trevligt ut?

Drack en apelsin. Behövde inte göra så mycket mer.

Kikar lite på stranden nedanför baren. Saknar ord. Är det så här livet ser ut utanför Margarona Boat Yards grindar? Och är det här vi ska bada? Lite blåsigt, va?

Definitivt blåsigt.

Efter några bilkilometer till och en promenad genom en fikonträdsallé kommer vi ner till Agios Nikitas, en liten fiskehamn inne i en bukt, som lär ha en tillhörande strand. Inget spektakulärt men helt okej, enligt diverse Greklandsguider på nätet. Vi tar en titt.

Jag är inte så svårflörtad, det här duger åt mig!

Som den gentleman han är provar Adam vattnet först. Är det lite svalt kanske?

Nej, det verkar okej!

Det är trots allt första dagen på stranden, vi börjar lite försiktigt ur fokus … fin pebblesand, eller hur?

Men jag måste ju visa min nya födelsedagsbikini!

Man borde alltid fylla år!

Tror att vi slutar där innan alla tröttnar och går någon annanstans. Dagen och kvällen fortsatte ungefär på samma sätt – några timmar på stranden, sen grillad firre och vitt vin, lång promenad i Lefkas stad och till sist, innan vi åkte hemåt igen, milkshake och frappé på torget … en underbar, underbar födelsedag.