Att vi skulle tillbringa hösten och vintern i Grekland, i den lilla staden Preveza, var ingenting vi hade planerat. Vi bara råkade bestämma oss för en båt som låg just här. Och det är vi väldigt glada för. Kanske beror det på att både Adam och jag har lätt för att anpassa oss efter nya förhållanden, och det kanske hade varit likadant i vilken grekisk stad vi än hamnade i, det vet vi inte. Hur som helst så känns Preveza redan väldigt mycket ”hemma”.
Vart man än går här och vilket litet ärende man än har så känns det som att man snabbt hittar en ny vän. Det är en otroligt avslappnad och skön atmosfär i staden och folk är så vänliga och hjälpsamma och framförallt – nyfikna! Alla vill veta vem vi är, var vi kommer ifrån, hur vi har hamnat här, vad vi tycker om deras stad (att de är stolta över den går inte att ta miste på) och vad man tycker om allt mellan himmel och jord. Och de berättar gärna om sig själva och sitt liv och sitt land, sin mat – och sitt språk förstås om man frågar, vilket jag gör. Trodde faktiskt inte att jag skulle vara så intresserad av att lära mig grekiska eftersom det verkade för omöjligt, och eftersom de flesta pratar bra engelska här, men det är svårt att inte fascineras av ett språk som är så annorlunda och samtidigt så grundläggande. Och bara det att få ett nästan helt nytt alfabete att leka med, vem kan tacka nej till det?
Jag tjuvlyssnar på något som såg ut att vara en bokcirkel i den lilla bokhandeln. Undrar om man får vara med? Men då får jag nog lära mig lite mer grekiska först.
En stol och ett bord på gatan räcker, alltid stannar det någon och pratar en stund. Här har jag precis fått en inbjudan till en nyöppnad skönhetssalong och blev tydligen jätteglad.
Adam försöker se grekisk ut. Tror han får öva lite mer.
Känns precis som ”hemma på vår gata i stan” – Gamla Väster i Malmö
En av många små barer här i stan som ser ut som en kuliss ur en grekisk film (kan just nu inte komma på någon annan grekisk film än Zorba, men det måste ju finnas massor, eller?) Och naturligtvis finns här en katt eller två eller tre …
Att adoptera en grekisk hund är ju en klassiker, och vi skulle säkert inte vara svårflörtade om den rätta dök upp – men än så länge har jag faktiskt sett fler katter än hundar här som fått mitt hjärta att smälta.
Överallt ser man dem, gubbarna med sina kaffekoppar och kortlekar. Men de grekiska tanterna är inte sämre, de gillar att gå ut och fika och skvallra de med – fast inte på samma café förstås, hur skulle det se ut?
Nu vill vi bara veta vad som döljer sig bakom gardinerna här i stan. Vad gör folk när de är hemma en helt vanlig måndagskväll? Och har vi en chans att bli bjudna på hemmafest, eller träffas folk alltid ute? Vi får se.
Senaste Kommentarer