Maj

Just precis så här hade jag föreställt mig att livet som långseglare skulle vara. På svaj i en lagun med höga berg runtomkring. Jag låter skägget växa, blir solbränd som en solkustspensionär, tycker plötsligt att det är helt okej med en hajtand hängandes i en läderrem runt halsen och en garderob som endast består av ett par sönderblekta jeansshorts. Vi lever på fisken vi fångar och dricker sköldpaddsblod …

Kanske förväxlar jag Medelhavet med Stilla Havet men man kan i varje fall låtsas för en stund. Här i Puerto de Pollensa kan man inte räkna med så mycket enskildhet – i varje fall inte mitt i sommaren. Just nu är vi ungefär 15 båtar som ligger för ankar här och vattnet runtomkring oss är kristallklart men snart börjar invasionen (har vi hört), då hela viken förvandlas till en enda stor septiktank full av guppande båtar för ankar. Den enda fisk vi har fångat är den odlade norska lax vi håvade in från Mercadonas fiskdisk häromdagen. Den tillredde vi i går kväll på vår nyinköpta rostfria båtgrill med klart godkänt resultat. Smaken blev inte direkt sämre av att vi långsamt gungades av de små dyningarna som letade sig in från havet utanför och runtomkring oss lyste det från husen längs med stranden.

Egentillverkade smycken gjorda av strandfynd och läderremmar har vi tyvärr inte hunnit med att ”designa” än. Faktum är att idag, söndagen den 1:e maj är den första lediga dagen jag har haft på evigheter. Sista tiden har dagarna ägnats åt att designa logotyper, broschyrer, datablad, case studies och hemsidor för kunder och däremellan fyllts av arbete med att förbereda vår båt för sommarens äventyr. Vi lyckades förlänga vårt halvårskontrakt hos Marina Port Vell i Barcelona ett par dagar för att överhuvudtaget hinna bli klara med det nödvändigaste innan vi gav oss iväg till Balearerna. Dagen innan avfärd införskaffades en mobil bredbandslösning från Vodafone och allt var frid och fröjd – ända till vi kom fram hit! Tjejen som sålde modemet och abonnemanget till oss lovade oss 14 dagar fri surf innan det var dags att fylla på med mer tid. Men efter mängder av svordomar, bussresor till mobilbutiker, support med motstridiga uppgifter och nästan två dagars heltidsjobb stod det klart att hon glömt att aktivera modemet, dessutom ingick det inte alls 14 dagars fri surf, trots att det uttryckligen står så i Voadfones broschyr! Falsk marknadsföring i kombination med inkompetenta idioter gör inte min bild av denna stora internationella mobilabonnemangsleverantör särskilt positiv. Milt uttryckt skulle jag vilja säga att Vodafone suger! På grund av dem missade jag ett uppdrag för en kund i Stockholm …

Men varför avsluta detta inlägg med sura abonnemangleverantörsuppstötningar när det finns tekniska uppfinningar som verkligen fungarar: AIS-radar, denna svenska sällsynt prisvärda uppfinning förtjänar ett par väl valda superlativ! Under vår överfart till Mallis såg vi över 200 båtar ute till havs. Fråga mig inte hur det gick till men vi lyckades se båtar utanför Tunisiens kust och t.o.m. nästan så långt bort som till Gibraltar! På ett avstånd av 271 sjömil!

Årets första dopp den 30 april. Badtermometern säger 18° (vår nya grill nere till höger)

Nu eller aldrig!

Lite kallt men helt klart värt det!

Och så soltorka en stund framme på däck

Camilla soltorkade också

Grillad lax i fotogenlampans sken

Förmiddag och vi ska snart runda Mallorcas norra spets

När vi kom fram var vi trötta!

Och runt omkring oss susade det runt små Optimistjollar

Klockan är halv två på natten och vi befinner oss mitt emellan Barcelona och Mallorca. De gula och gröna pilarna är båtar som AIS:en registrerar. Det röda hårkorset är en liten vilsen Hallberg-Rassy vid namn Isola.