2011

You are currently browsing the archive for the 2011 category.

I fjärran hägrar nya hamnar

När våren kommer händer det saker. Träd blir gröna, djur vaknar ur sina iden och äventyrslystna fåglar söker sig till nya trakter. Även ibland långseglare hägrar nya destintioner. Var ska vi spendera nästa vinter? I vilket land är temperaturen mest behaglig, maten godast och människorna trevligast?

Några av grannarna på bryggan har redan sagt farväl till tryggheten här i hamnen och stävar mot nya tillfälliga hem. Våra svenska grannar Tord och Monika lämnade Port Vell för snart en vecka sedan på jakt efter den perfekta vinterplatsen. Målet är inställt på att nå de kanariska öarna innan hösten.

Tack för att ni har förgyllt vår vistelse här i vinter, bytt böcker och filmer med oss, haft långa diskussioner om vad som gör livet värt att leva, bjudit oss på mat, dryck och hemlagad senap och dessutom varit väldigt trevliga båtgrannar! Jag är säker på att vi ses igen i en hamn någonstans där solen värmer och vattnet är turkost.

Lycka till på resan!

Låtsasfransyskor

Iain och Annie, ännu ett par som bara några minuter efter att vi träffats kändes som gamla goda vänner! Vi sprang på varandra här i hamnen i höstas och insåg snabbt att vi hade väldigt mycket gemensamt – ingen av oss är några riktiga äventyrare men vi kommer inte heller att behöva ångra att vi aldrig förverkligade våra drömmar i framtiden, snarare tvärtom.

Tio år innan jag och Camilla kastade loss lämnade våra skotsk-engelsk-irländska vänner Glasgow och tog kanalvägen genom Europa med sin båt. När de kom fram till Medelhavet hade de redan hunnit med att köpa ett fantastiskt hus med en svårslagen utsikt från den franska delen av Pyrenéerna … Till vår stora glädje blev vi sist vi sågs tillfrågade om vi ville spendera en weekend där – gissa om vi nappade på deras erbjudande?

Tyvärr var Iain upptagen med att transportera en oljeplattform över Indiska oceanen så vi fick hålla tillgodo med världens trevligaste Annie. I Figueres (Salvador Dalis hemstad) som ligger två timmars tågresa härifrån blev vi upphämtade av henne och 40 minuter senare hade vi passerat gränsen till Frankrike i hennes Land Rover. Två kilometer från gränsen drabbades vi av en deja vu–känsla: precis som i somras när vi hälsade på Sylvie och Benoît på deras tryffelfarm i Provence inkvarterade vi oss i ett hus med milsvid utsikt över en fransk dal och snöklädda bergstoppar. (När man befinner sig i en miljö som den här känns TV som en helt obegriplig uppfinning.)

Vi hann med marknadsbesök, vingårdsbesök (mer om detta längre fram), några restaurangbesök, ett besök i Colliure, sena kvällar där vingårdsvinet avsmakades och en del fönstershoppande hos de lokala mäklarna (vi blev lite inspirerade).

Tack för en höjdarhelg Annie! Vi ses snart igen, dessutom hoppas vi på några gemensamma naturhamnsankringar på Balearerna i sommar.

Land Rover i bergen

På väg upp till huset

Man blir trött av att resa!

Cremant – minst lika gott som Cava

Marknadsfynd 1

Marknadsfynd 2

Marknadsfynd 3

Katalanska mackor …

… på excentrisk restaurang.

Colliure – nu ska det plåtas!

Naturligtvis måste man äta crêpes i Frankrike!


Bara en månad kvar? Ja, hur mycket jag än försöker förtränga det så börjar vår tid i Barcelona faktiskt lida mot sitt slut. Inte för att det är något negativt egentligen – runt hörnet utanför hamnen väntar massor av nya platser och nya äventyr som vi såklart ser väldigt mycket fram emot, men i alla fall … Det känns lite sorgligt att de där sex månaderna som lät som en hel evighet snart är över. Jag börjar förstå hur det kommer sig att så många av våra båtgrannar är inne på sitt sjätte, sjunde eller till och med tionde år i hamnen. Separationsångest, helt enkelt.

Som tur är finns det ett säkert knep som alltid hjälper mot stanna-kvar-sjukan: Att gå ut barfota i solen på däcket, plocka fram segel och skot och tampar, höra fraset när man hissar storen, tänka på hur det känns när vattnet porlar längs skrovsidorna och vinden och solen bränner i ansiktet – och plötsligt ser man båten som det den är, ett mobilt hem som på några timmar kan förflytta oss från en fantastisk plats till en annan.

Ett tredje rev i seglet! Nu ska vi nog kunna bemästra Medelhavets nyckfulla vindar.

Verktyg … jag vet att de är nödvändiga men jag tycker allra bäst om dem när de ligger fint nerpackade i en låda.

Att vi snart ska bryta upp innebär också att vissa praktiska frågor plötsligt inte går att skjuta på längre, och efter många och långa diskussioner och funderingar kring den ena platsens förträfflighet jämfört med den andras har vi nog äntligen kommit fram till hur vår rutt ska se ut i sommar och var vi kommer att slå oss ner nästa vintersäsong. Mer om det snart!

Till dess njuter vi i fulla drag av ett Barcelona som äntligen är riktigt vårvarmt, och försöker att se, smaka och känna på allt vi inte hunnit med än. Får se om vi hinner med allt vi vill …

Jordgubbarna är klara lite tidigare här än hemma. De var stora och goda men lika bra som svenska? Hmm. Får nog återkomma efter några lådor till.

Katalanska bakverk – finns många kvar att prova.

Lördagspromenad till Gracia – det finns mycket kvar att se där.

Som alla fina hus till exempel. Tänk att slå upp de rosa fönsterluckorna och dricka morgonkaffet på en av de där balkongerna. Inte just nu, men kanske om några år?

Hittade en underbar blomsterhandlare/kryddträdgård med färska örter i kruka på Carrer Valencia. Så nu finns det färsk salvia, basilika och persilja i båten!

Första besöket på legendariska Schilling, mycket trevligt café som blir restaurang som blir bar/nattklubb ju längre kvällen går. Ska försöka hinna med en senare session också.

Vi var hungriga.

Jättehungriga.

Och så kaffe på det.

Sen en sväng in på Boquerian för lite sötsaker. Och nu får det nog räcka för idag.

« Older entries § Newer entries »

Adams förläggare

Collings-Förlag