Så har vi tagit farväl av Sverige på ett tag. I fint väder men nästan obefintlig vind lämnade vi Klagshamn med målet inställt på Møn. Vi försökte segla ett tag men med 2 knops fart kommer man inte långt… Det fick bli motorgång istället och en lite kortare rutt. Rødvig blev vår första danska hamn och vi firade med friterad rödspätta, pommes, ett par deciliter remoulade och vars en pilsner. I något som påminde om medelhavsklimat fick vi en rejäl dos av dansk småstadsidyll: en genuin hamn kantad med pittoreska små hus och till det några rökande tonåringar på mopeder, ett par hamngubbar med fastklistrad pilsnerflaska i handen och de sedvanliga bilburna grabbarna i keps med ”smakfullt” stylade Golfar…
Vi lämnade Rødvig dagen efter och fick efter en timmes motorgång en riktigt fin seglats mot Møn. Ganska förvånande att se det danska låglandet resa sig över hundra meter upp i luften för att sedan abrupt stupa rakt ner i vattnet. Som om naturen gjort ett desperat försök att göra Danmark lite kuperat men glömt att havet långsamt men säkert tuggar i sig den sandfyllda kullen. På den Mønska sydkusten ligger Klinthavn som har en riktigt fin sandstrand där vi kunde sträcka på benen efter en hel dags ”sittbrunnsmotion”. När vi vaknade på morgonen hade en finskflaggad liten segelbåt som mest påminde om en badtunna i plast lagt till. Precis innan vi skulle lägga ut tittar en skranglig finsk gubbe ut från sittbrunnen. Han var glad och snacksalig efter ett antal dagar i ensamhet ute på havet. Det enda problemet var att hans engelska var i princip helt omöjlig att förstå! Han fortsatte att pladdra under tiden vi lade ut från vår plats och det skulle inte förvåna mig om han fortfarande sitter och snackar med oss.
Efter Møn styrde vi kosan till Gedser, Danmarks sydligaste spets och mest känt för sin färjeförbindelse med Tyskland. I en smal muddrad ränna kunde man snirkla sig upp till ”Lustbådshavnen”. Som vanligt blev vi hjälpta in till vår hamnplats av en tysk. Tyska seglare sätter visst en ära i att hjälpa folk att ta emot tampar att förtöja båten med (eller så handlar det om att de gärna vill flirta lite med Camilla som är ansvarig för fördäck när vi lägger till). Helt klart inte samma germaner vi brukar stöta på i skidliftsköerna…
Nu är det dags för kudden – i morgon väntar de sista 50 sjömilen med masten i vertikalläge. Hoppas bara att vi får användning för den och slipper motorgång. I nästa hamn, Böbs varv i Travemünde tar vi av den lägger den på däck, därefter väntar 2000 km motorgång innan Isola för första gången får smaka på Medelhavet.
Senaste Kommentarer