Adams inlägg

Efter några dygn i Santa Ponsa seglade vi häromdagen de sista sjömilen till Port de Andratx. Förra gången vi var här kändes det lite väl exploaterad och turistifierat – men i jämförelse med Santa Ponsa är det rena himmelriket! Men det är klart, om man drömmer om en semesterort helt uppbyggd av betong och ett restaurangutbud bestående av fish ’n chips-pubar som visar engelska ligamatcher på storbildsskärmar dagarna i ända är det förra att föredra …

Innan vi säger farväl till Mallorca och tar oss de 59 sjömilen till Ibizas norra spets väntar ett besök på det lokala tvätteriet, några kortare utflykter och en del jobb. I gynnsamt väder borde överfarten kunna klaras av under dygnets ljusa timmar – bara att invänta en riktigt bra prognos.

P.s. Trots att vi snart är inne i oktober ligger både luft- och vattentemperaturen på lite drygt 25° C – underbart!

Efter att i veckor ha varit omgiven av charterbåtar med lika mycket charm och individualitet som husbilar fick jag igår syn på något som stack ut en smula. Och eftersom jag kände mig stärkt av vår lägenhetsförsäljning drabbades jag genast av hybris. Där är den ju, vår nästa båt!

Jag glömde genast bort min mosade tå, hoppade snabbt ner i dingen och tog på mig min bästa ”jag-har-råd-med-din-båt-min”. Tyvärr var inte Germania Nova till salu men ägaren lät mig ta några bilder av henne. Till min stora förvåning var denna lilla 155-fotare nytillverkad! Ett spanskt varv vid namn Factoria Naval Marin har lagt de senaste åren på att bygga en replika av en framgångsrik racer från 1908. När jag insåg att det krävs en besättning på 13 personer för att hantera hennes 2383 m2 segelyta svalnade mitt intresse en aning. Men att drömma går ju alltid …

Efter min kära hustrus utläggning om mina positiva egenskaper tror jag att det är dags att komma ner på jorden igen. Hon kan dessutom inte ha tittat särskilt noga på mig, med tanke på hur jag ser ut – och känner mig för stunden. Jag har drabbats av seglartå. För er som inte känner till vad det är kan jag berätta att det är seglarens motsvarighet till tennisarm. Att springa runt på en båt full av små utstickande beslag barfota slutar förr eller senare med en bruten tå. Nu vet jag naturligtvis inte om den är bruten, men ljudet (lät som när man bryter en kycklingvinge) och känslan som snabbt infann sig efter beslagskrocken var illavarslande. Men en snabb sökning på nätet lät oss förstå att små obetydliga tår läker snabbt, dessutom kan man inte göra så mycket åt dem – det är bara att ta det lugnt en vecka eller två och bära rymliga skor. Antar att flip-flopsen jag alltid bär räknas som rymliga …