Adams inlägg

Klockan är lite över nio på kvällen och jag är på väg till duschen för att se om det finns något varmvatten kvar. Men så fort jag klättrat ner för stegen kommer jag på andra tankar, vänder om och hämtar min kamera. Det är fullmåne och de lätta moln som parkerat framför vår närmsta himlakropp förstärker ljuset från den, och får min omgivning att kännas dramatisk. Temperaturen ligger runt 15 grader och det är helt stilla. På avstånd hörs ljudet av cikador och grodor. Grekland börjar kännas som Grekland igen. Dagarna blir längre och längre och det är äntligen lite varmare.

Vi befinner oss långt ifrån Sverige på ett enkelt litet varv i det Joniska havet men jag känner mig ändå hemma. Kanske är det just det som är det bästa med att bo på en båt – var man än parkerar den är man hemma. Sen hjälper det ju alltid om man omges av goda vänner. Och eftersom jag vet att våra grekiska vänner Konstantinos och Iliana följer bloggen passar jag på att hälsa till dem här. Tack för att ni tar hand om oss!

Ungefär så här kommer alla brytare, kontakter och lampor att sitta i framtiden

Badrum nummer 2 är snart klart och i dagarna har jag tjuvstartat lite med renoveringen av vårt pentry. Om vi någonsin ska få båten i vattnet igen måste vi börja prioritera de projekt som bara kan göras på land och fortsätta med resten när vi ligger i vattnet – vilket betyder att det knappast är en färdig båt som kommer att sjösättas i maj. Men säg det flytetyg som någonsin blir färdigt …

Till skillnad från när vi hade vår förra båt känner vi nu att vi har hittat ett hem (och transportmedel) som vi skulle kunna bo i resten av våra liv, och därför tänker vi fortsätta med att förbättra och bygga om under lång tid framöver. Och en av de allra viktigaste sakerna ombord (åtminstone i mitt tycke) är elsystemet. Dels för att vi i högsta grad är beroende av det, dels för att ett dåligt sådant snabbt tuggar i sig batterierna och dels för att dålig el är farlig el. Visste ni att majoriteten av alla eldsvådor som uppstår i båtar är elrelaterade?

Som tur är har vår båt fått ett väldimensionerat och genomtänkt elsystem från början men tyvärr har det varit många glada amatörer inblandade därefter. När jag flyttade på VHF-radion rensade jag upp lite ibland kablarna och upptäckte att ledningen mellan radion och säkringspanelen (en sträcka på ca 1,5 meter) var skarvad med 8 st sockerbitar och dessutom satt det tre olika glassäkringar på mellan 2 och 10 Ah utportionerade med några decimeters mellanrum! Kabeln till vindgeneratorn var skarvad med två olika sockerbitar på utsidan av båten – gissa om kopparledningarna var svarta?! 220 V-systemet är i bättre skick men ingen har orkat byta ut de engelska eluttagen trots att det är länge sedan båten befann sig i sitt hemland. Den nästan nya invertorn (12 – 220 V) som utlovar rena sinusvågor på upp till 1000 W satt monterad inne i den före detta stickkojen och var inte ens inkopplad i 220 V-elsystemet … Varför inte koppla in den på eluttagen istället för att använda förlängningssladdar kors och tvärs genom båten? Någon huvudsäkring fanns det inte och jordfelsbrytaren var ur funktion. Skulle du våga bo på en stålbåt och koppla in dig på elnätet utan vare sig huvudsäkring eller jordfelsbrytare? Listan kan göras lång men vi räknar ju som sagt inte med att vara klara i morgon.

Elpanelen för landel har fått en ny jordfelsbrytare och en 16 Ah huvudsäkring

En av lådorna från SVB var sprängfull med brytare och kontakter från tyska Berker

Till vänster en Berkerbrytare och till höger en LED-dimmer från Biltema (Berker tillverkar inga LED-dimmers). Ingen snygg kombination.

Men om man tar av ramarna …

… upptäcker man att Biltemas dimmer passar perfekt i en ram från Berker!

I stället för alla dumma varningsskyltar som brukar sitta ovanför toalettstolen i båtar (typ: spola inte ner rakblad och kanyler) föreslår jag att alla båtar borde ha sådana här varningsskyltar utplacerade överallt där det finns en elinstallation.

Visst kan man se cool ut tillsammans med en 7-sätes familjebuss …

Om det inte vore för rubriken ovan skulle man kunna tro att det här är en annons för vår bil – men det är det inte. Den är inte till salu, åtminstone inte än.

Men vad är det som kännetecknar en bra långseglarbil egentligen, och finns det över huvud taget långseglarbilar?

Jag börjar med den sista frågan: visst finns det långseglarbilar! Ibland byter vi oroliga långseglarsjälar båt och då måste vi transportera en ohygglig massa bråte från en båt till en annan. Att packa ihop alla prylar i en container och anlita ett rederi till att transportera alltsammans är dyrt som bara den, dessutom är risken stor att containern slutar sina resa i en hamn som är ganska långt ifrån den nya båten. Dags att köpa ett billigt transportfordon och lösa problemet själv. Dags att köpa en långseglarbil helt enkelt.

Och det som kännetecknar en bra långseglarbil är att den:

1. Kan transportera i princip hur mycket prylar som helst.
2. Är trygg och pålitlig.
3. Är så billig som möjligt.

Om du någonsin har ovanstående krav på en bil – köp en begagnad Volkswagen Sharan! För 11 500 kr (ca 1300 €) fick vi en tämligen fräsch fullservad bil från -98 med 160 000 km på mätaren. Den besiktigades utan anmärkning dagen innan vi köpte den, har nästan nya däck, en fullt fungerande 2-zons klimatanläggning, 7 säten och är en av de bekvämaste bilar jag någonsin kört. Möjligen är en 2,8 liters V6:a inte det mest bränslesnåla alternativet, men vi tycker att en liter bensin per 10 kilometer är helt okej, särskilt om man vill transportera 1 500 kg last genom hela Europa. Dessutom spinner den som en tamkatt och uppför sig som en leopard …

Tänk om priset på båtar/båtprylar stod i paritet med vår bil!

Camilla spanar på kartan efter lämpligt utflyktsmål. Det är söndag och vi ska ut och finköra lite