Adams inlägg

I går blev vi ett flytetyg rikare. Jamie från Ocean Elements kom körandes med prylarna som jag hyrt två gånger tidigare av honom. Jag kunde inte låta bli att tänka på hur jag skulle ha reagerat om jag som tonåring hade kunnat se så där en 30 år fram i tiden och prickat in just detta ögonblick. Antagligen hade två tankar slagit mig ungefär samtidigt: jag hade definitivt gillat vad jag såg men jag hade nog funderat en del över det där med ålder. Jag är ju faktiskt äldre än min egen far (som också surfade en gång i tiden) var då. Än mer förvånad hade jag blivit om jag tog en titt på stranden – för även om majoriteten av vindsurfarna är mellan 20 och 30 har jag träffat på ganska många vältränade 65-åringar med imponerande teknik. Någon gång i framtiden kommer jag kanske att tänka samma tankar om mitt 45-åriga jag som jag idag gör om mitt tonåriga jag – hoppas det!

Nåväl, i dag gick vi ut ur Vassilikis hamn och lade oss på svaj mitt ibland alla surfare och Hobie Cat-seglare. Eftermiddagsbrisen hade precis börjat blåsa och jag kunde inte låta bli att experimentera lite – visst borde det väl gå att sätta ihop surfriggen sittandes i dingen? Efter ganska många om och men lyckades jag faktiskt få till det, problemet var bara att när jag väl var klar visade vår vindmätare vindar på mellan 24 och 30 knop (12-15 m/s). Och jag hade riggat mitt största segel på 6,5 kvadratmeter … Att byta mot ett mindre skulle tagit mig minst en halvtimme och var inte att tänka på. Jag bestämde mig för att äta en macka, samla lite mod och samtidigt försöka se (med kikarens hjälp) om det fanns några andra med så stora segel ute. Efter en stund hittade jag två stycken och tänkte: kan de så kan jag!

Nya neoprentröjan, selen och skorna är på plats – nu återstår bara att se om det går att få på riggen på brädan

Jodå, det funkade. Borde inte vara några problem att vattenstarta i den här vinden

Piece of cake!

Hur fasen ska jag orka hålla den här riggen?

Dunk, dunk, dunk – små krabba vågor och lite väl mycket vind. Inte lätt att hålla ner nosen

Det är bara att erkänna: det här tar fruktansvärt hårt på krafterna! Det känns som att varenda muskel i kroppen kommer till användning och efter två timmar finns det inte många krafter kvar. Fundera nästan på att börja träna upp mig lite (eller så surfar jag bara lite oftare:-)

– Här sitter ni och har det gött!

Plötsligt står det två svenskar med misstänkt göteborgsk härkomst och tittar nyfiket in i vår sittbrunn. Vi ligger med aktern in mot kajen och vår ute-/arbetsplats är väl synlig för alla som går förbi. Jag sitter och arbetar med en broschyr för en av mina kunder och Camilla har precis gått in för att sätta på kaffe. Det visar sig att våra landsmän har rest hit för att semestra i två veckor. Första veckan tillbringar de på hotell i Lefkas stad och andra veckan på en chartrad segelbåt. Våra nya svenska vänner är sällsynt glada och trevliga och snart dyker make nummer ett upp (make nummer två har huvudvärk och är kvar i Lefkas stad).

Att få berätta om hur det kommer sig att ett så ”ungt” par som vi har valt att bo ombord på en båt, om vad vi arbetar med, att jag har skrivit en bok, om våra framtidsplaner mm är alltid kul. Det fungerar dessutom utmärkt som påminnelse om att alla människor inte lever som vi gör (vilket man ibland kan luras att tro när man bara umgås med andra liveaboards).

Jag går och hämtar min bok och en penna, och snart får Camilla hämta ett ex till. Våra vänner vill nämligen köpa vars ett signerat exemplar! En ganska surrealistisk känsla. Det är nog inte särskilt världsvant att bli smickrad, men jag kan inte låta bli att känna mig lite upprymd en lång stund efter. På kvällen firar vi med att beställa pizza!

P.s. Ursäkta att jag inte kommer ihåg vad ni heter – era namn villades bort när vi kort efter presenterade oss för nio stycken lika trevliga helsingborgare …

Så kom äntligen vinden. Först en dag med full storm (då vi hade fullt upp med att hålla efter båten) och idag en ganska lagom, om än byig vind. Det är faktisk nästan 25 år sedan jag fick användning för mina surfprylar och sist jag testade var när min gode vän och kollega Andreas hyrde utrustning under en chartersegling i Kroatien för 10 år sedan. Utan minsta självkritik eller insikt om mina 45 gångna år skred jag till verket. Och tänka sig – det var precis som att cykla! Vinden var byig och det tog inte lång tid innan mjölksyran i mina armar gjorde sig påmind, men vad gör väl det – det var faktiskt precis lika kul som jag mindes det! I kväll kommer jag att somna med ett fånigt leende på läpparna!

Få se – visst var det väl så här man gjorde?

Det gick ju bra. Bara att skota hem …

Och ta sikte på horisonten

Första jippen

Och lite speed. Måste säga att jag blev ganska imponerad av hur snabb min nya bräda är.