You are currently browsing the archive for the Spanien category.
Påskbordet är dukat! Senapssill, löksill, currysill, ägg, lax och årets hembakade påskbröd. Öl och snaps. Och en väldigt nyfiken påskkyckling …
Moi!
Jag märkte redan i morse att något var på gång, när kokboken åkte fram och Camilla började vissla.
Undrar vad det ska bli? Hoppas det är något med choklad!
Jaha, bröd.
Skål!
Va! Har ni redan tömt en hel flaska?
Hehehe, nu märker de nog inte om jag smyger in här … mmm, choklad.
”Death by chocolate”
Adjö Blue Moon!
Om några veckor är det slut på hamnliv. Yacht Port Cartagenas liveaboardskara blir mindre och mindre för varje dag och den sista tiden har vi tagit farväl av många av våra övervintrande båtgrannar. Flera av dem kommer vi att stöta på i ankringsvikar i framtiden och höra av via mail, men långseglarlivet innebär tyvärr också att man träffar fantastiska människor som snabbt blir ens vänner, och när man skiljs åt träffas man aldrig kanske mer. Våra svenska grannar Kenneth och Lena på Blue Moon har lämnat oss och är på väg hem mot Sverige efter nästan 11 år ute på världshaven. Även Bengt och Louise på Tinto IV är på väg hem och befinner sig nog snart i svenska farvatten. Hoppas att ni alla har vind och väder med er!
Pizzafrossa tillsammans med Kenneth och Lena i San Antonio, Ibiza.
Tinto IV några dagar innan de gav sig av
När jag var fem år reste jag tillsammans med min familj (förutom min lillebror som inte var född än) på min allra första utlandssemester. En riktig utlandssemester med flygplansmat och egen liten resväska, hotellrum med stengolv och balkong och turistmarknader med den ena oemotståndliga souveniren efter den andra. En liten grön mockaväska med fransar och de obligatoriska kastanjetterna var några av de skatter som följde med från Spanien, men mest av allt minns jag de tusentals snäckor som jag och min syster plockade på stranden, varje dag. En hel skokartong fick vi med oss hem.
För några helger sen gjorde Adam och jag en liten utflykt till mitt semesterminne. Turistorten La Manga ligger bara ett par mil härifrån, och jag var väldigt nyfiken på om jag skulle känna igen något. Vi vandrade omkring bland de mestadels förfallna lägenhetskomplexen och igenbommade restaurangerna – kanske lever det upp framåt sommaren, men just nu kändes det mest deprimerande. För att pigga upp oss tog vi en promenad längs stranden, som åtminstone fortfarande var lång och vit, och plötsligt såg jag något jag kände igen! Snäckorna såg exakt likadana ut som de gjorde 1974 …
Adam vänder blicken mot La Mangas bästa sida
Senaste Kommentarer