Isola – Life on a sailboat – Sirius Offshore

You are currently browsing the archive for the Spanien category.

Med risk för att skrämma iväg våra läsare, som väl snart tror att vi har gått och blivit religiösa eller nåt, kan jag inte låta bli att följa upp Adams känslosamma kommentar från igår. När jag tittar på den där bilden av oss själva i förra inlägget (det är alltid lite skumt att rigga kameran och ta ett självporträtt där man försöker se ut som om någon bara råkade gå förbi och fångade en i en väldigt avslappnad situation, men jag kan ärligt säga att jag kände mig precis så avslappnad – och bakis – som bilden försökte visa) så har jag nästan svårt att tro på det jag ser. Ibland är det lätt att ta saker för givet och bara låta dagarna flyta iväg, tryggt förvissad om att nästa morgon kommer att bjuda på samma molnfria himmel och kluckande vågor. Men oftast, för mig i alla fall, så brukar tankarna efter ett tag börja leva sitt eget liv och försöka få mig att tvivla på att det verkligen är möjligt att ha det så här bra. Och så plötsligt är allting nattsvart. Trots molnfri himmel och kluckande vågor.

Men då finns det som tur är alltid en väldigt klok och insiktsfull (jag ska inte tjata om hur snygg han är, det vet ni redan att jag tycker) man nära till hands, som vet precis hur han ska få mig att bli glad igen. Och som får mig att inse att jag kan göra saker som jag inte tror att jag vågar. För om man vågar, då kan det hända att man plötsligt en dag sitter där i kvällssolen och ser lite bakis ut, i sitt lilla skvalpiga hem.

Fin

Idag är första dagen i resten av våra liv. Klart att den är det – det är ju alla dagar säger ni läsare i kör. Men vissa dagar känns mer som en milstolpe i ens liv och idag är just en sådan dag. Varför då, undrar dem av er som inte redan slutat läsa? För att nu är alla papper underskrivna. Alla papper som har att göra med försäljningen av vår lägenhet. Camillas grubblerier för två inlägg sedan är därmed slut. Tack vare vår mäklare Robert Hjalmarsson på Bjurfors, en mycket sympatisk och trevlig man som vägrade gå med på att bostadsmarknaden är i kris, lyckades vi få den såld på bara ett par veckor. Fantastiskt!

Detta betyder med andra ord att vi snart blir bostadslösa, men inte hemlösa. Isola blev vårt hem så fort vi flyttade in i henne förra året, och under vår två månader långa vistelse i Sverige i somras kände vi oss aldrig riktigt hemma. Glädjande nog har Robert hittat en väldigt trevlig köpare, och vi hoppas att hon kommer att känna sig lika hemma där som vi gör här.

På lite sikt är det inte omöjligt att försäljningen mynnar ut i en lite större båt. Men våra krav är höga – nästa båt ska ha egenskaper och utseende som påminner om Isolas, annars får det vara. Lite mer plats, en rejäl akterkabin, separat dusch, ett lite större pentry och om vi stannar i Medelhavet – en totallängd på max 11,99 meter, annars blir det alldeles för dyrt i hamnarna. Men än är det ingen brådska – vi trivs alldeles utmärkt med vår lilla båt! En båt som snart är vårt enda hem.

Ps. Tack, Johan och Lina för all hjälp med lägenheten!

På grund av det inträffade dracks det ett och ett annat glas Cava igår, vilket har haft en ganska stor effekt på dagens tempo

I fredags tog vi farväl av Menorca. Den starka Tramuntanvinden som har sitt ursprung i Lejonbukten märks knappt av på Mallorca men brukar träffa Menorca med full kraft. Och eftersom det vanligtvis sätter igång att blåsa i mitten av september avverkade vi de nästan 40 sjömilen mellan Cala en Porter på den nordligaste av de Baleariska öarna och Mallorcas västra sida så fort prognosen såg lovande ut. Det blev motorgång och segling om vart annat med vinden rakt in från babord. Tyvärr lite för svaga vindar för att hinna fram innan solen gick ner enbart för segel, men som kompensation fick vi följe av en hel delfinfamilj en ganska lång stund. Lika kul och fascinerande som vanligt!

Nu ligger vi för ankar i Port de Colom och ser på när våra chartrade grannbåtar draggar hit och dit … Resterna av just en Tramuntanvind har förvillat sig hit och bjuder på styv kuling i byarna. Enligt Windfinder.com ska vinden snart bedarra så vi får söka underhållning på annat håll. Här i Port de Colom ligger några av Mallorcas bästa restauranger på rad nere vid strandpromenaden och vi firade ankomsten med varsin riktigt god pizza och lite mallorcanskt rosévin.

P.s. Det där som Camilla grubblade på i förra inlägget har fortfarande inte klarnat – vi återkommer!