Isola – Life on a sailboat – Sirius Offshore

You are currently browsing the archive for the Länder category.

Solen skymtar fram mellan åsksvarta moln

Vi har börjat mäta vädret i ampere. Mitt på dagen är riktigt fint väder mellan 8-11 ampere, ganska fint 4-7 och mindre fint är 0-3. De sista dagarna har vädret bara varit ca 2 ampere, vilket känns både ovant och lite tråkigt. Vinden snurrar runt, det åskar, regnar och när det spricker upp skyndar vi oss iland för att upptäcka omgivningarna. Idag skulle vi tagit bussen in till Palma där en ny sounder module till vårt ekolod enligt uppgift skulle ligga och vänta på oss (den gamla började bråka redan på kanalerna förra året och trots att garantin var slut gick Garmin med på att skicka en ny – ingen dålig service!). Men den hade tydligen inte dykt upp än, dessutom öppnade sig himlen än en gång för en stund sedan (0 ampere) och vi börjar nästan tro att vi befinner oss på Sverigesemester. Så i stället sitter vi nu i salongen och arbetar, ackompanjerade av ljudet från stora regndroppar mot teakdäcket och motorns taktfasta surrande. För utan sol – ingen el från våra solpaneler, och då är det bara att sätta igång motorn en stund.

De hårda vindarna som vi väntade i mitt förra inlägg lugnade ner sig en hel del och bojen vi ligger förtöjda i börjar kännas pålitlig. Det enda som fått vår puls att snabbt öka den sista tiden var nattens åsknedslag som var av modell jättenära och jättekraftigt. Plötsligt var himlen ljusare än mitt på dagen och några millisekunder senare small det till så kraftigt att det borde ha registrerats på Richterskalan …

Några bilder från igår eftermiddag och i morse:

Någon som vet hur stålbåten Ryko gick sitt öde tillmötes?

Morgonens underhållning bestod av ett lyckat försök att bärga Ryko. Någon med ett bra svetsaggregat och gott om tid som är intresserad?

Adam plåtar Camilla … (Camilla säger: Här ser det ut som om jag gör en “Hemliga Arne”-min men det gör jag faktiskt inte – det är bara skuggor, så det så!)

… som plåtar ett trappräcke

Det är gott om tallar här

Och kottar

Vatten med väldigt lång slutartid

Och med kort

En liten cala precis intill vår ankringsplats

Utanför Mallorcas sydvästra spets ligger den långsmala ön Dragonera

Ju längre söderut vi kommer desto mer exploaterat framstår Mallorca. Visst är det gott om turister uppe i Soller och Fornalutx men de som har köpt en sommarbostad eller bosatt sig där investerar till största del i gamla stenhus och är ofta måna om att behålla den Mallorcanska atmosfären. Så är inte fallet i Andratx. Här är bergen runtomkring hamnen översållade med minimalistiska lyxvillor, hudfärgade betongkomplex med samma charmfaktor som det svenska miljonprogrammet och ett fåtal gamla hus. I Port de Andratx är minst hälften av butikslokalerna uthyrda till tyska och engelska mäklare och dyra inredningsbutiker som tror att möbler från Rolf Benz är snygga … På radion spelar ”Insel Radio” tysk disco.

Resan ner hit klarades av på 5 timmar och blev till största del en uppgift för vår motor. Även om vi inte hade någon brådska tröttnade vi på att segla när loggen visade mindre än 2 knop. En av resans höjdpunkter var (förutom utsikten) tre skeppsbrutna måsar. Vi tog en extra runda runt dem och frågade om de behövde hjälp men fick bara sura miner till svar – otacksamt!

Just nu ligger vi på en privat boj utanför hamnen och inväntar en blåsig natt, om bojen inte håller vet vi vad som väntar: bara några hundra meter ifrån oss ligger en övergiven stålsegelbåt inkilad mellan klipporna och väntar på att saltvattnet ska omvandla den till molekyler – huva, hemska tanke!

P.S. Det är fint här också, vi har bara blivit lite bortskämda …

Tre måsar på ett bräde

Det finns inte så många bergstoppar kvar att bygga på i Andratx. Renoverat eller nybyggt?

Sol, moln, åska och vindbyar om vart annat i Port de Andratx

Och den här utsikten har vi om vi vänder våra blickar söderut

Adios, Fornalutx

Fler djurbilder. Den här kissen såg på oss med sällsynt intensiv blick och vi förväntade oss nästan att den skulle tilltala oss med Antonio Banderas djupa stämma.

Även Camilla kan fatta tycke för bilar – under förutsättning att de inte är större än att de kan betraktas som en accessoar och matchar hennes klänning

Alldeles nyplockade – känner ni hur det doftar?

Aaahhh, det var svårt att lämna Port de Soller och Fornalutx … måste erkänna att jag blev totalt förälskad i det här vildsinta och bergiga kustområdet med sina frodiga dalar, vackra stenhus och blankslitna gator. Och i vanlig ordning stannade vi mycket längre än vi egentligen hade tänkt. Men det är så det är, gillar vi ett ställe hänger vi kvar tills vi är sugna på att se något nytt – vi har inga planer på att dra vidare bara för att hinna med så många platser som möjligt, utan njuter hellre av stunden och av att lära känna en plats ordentligt. Det är ju oftast när man har promenerat runt ett tag och kanske gått vilse några gånger som man hittar sina egna pärlor. Här kommer några av dem från sista helgen i Sollerbukten.

Som sagt, många promenader i bergen blev det. Överallt hittar man små stugor med tillhörande olivlundar, ofta mer eller mindre övergivna. Fast här tror jag visst att vi råkade klampa rakt in i någons trädgård – husägarna såg högst förvånade och nästan lite förnärmade ut … Vi kanske störde mitt i söndagsmiddagen?

Mitt inne bland bergen, i en egen liten dal gömmer sig sagostaden Fornalutx. Det tar tio minuter att köra hit med bil från hamnen, och ca två timmar att vandra. Vi valde det senare, för då har man en anledning att svalka sig med ett glas nypressad apelsinjuice från juicebaren på det lilla torget när man kommer fram!

Visst ser det ut som om jag bor här?

Ännu mer apelsiner. Jag lovar, det är slut snart …

När vi kom tillbaka till hamnen var det perfekt läge för en picknick. Skön eftermiddagssol och trötta ben, och inte minst, ett utmärkt tillfälle att inviga min nya bastväska som är som gjord för strandpicknickar.

Sallad med boquerones, gröna bönor, paprika, gurka, citron och vaktelägg, lite manchego, fuet och bröd, och en slurk mousserande rose till det. Sen sover man gott.

Zzzzznark

Efter en lång och komplicerad urvalsprocess hittade jag den perfekta strandväskan. Lagom stor, tät flätning, långa handtag, naturfärgat läder som kommer att mörkna fint med tiden och ett spänne mitt på. Check!