Ledsen att vi varit så snåla med uppdateringar! Det beror till allra största del på att uppkopplingen under den senaste veckan varit lika med noll. Men vi tycker inte riktigt att vi kan klaga – det känns som ett lågt pris att betala för en vy som den här.
Under vår väg runt Mallorca har vi fått massor av positiva överraskningar, av många olika slag, men att det kunde se ut så här var nog det mest oväntade av allt. Efter några nätter i Porto Colom (en stor och fin cala på ostkusten med tillhörande liten stad, massor av ankringsbojar och gott om plats att kasta i ankaret själv om man vill det) fortsatte vi vår resa och svängde in i Cala Barcas, ett par sjömil norrut. Redan utanför calan började vi misstänka vad som väntade därinne, eftersom vattnet plötsligt bytte färg från klarblått till lysande turkost. När vi kom in möttes vi av två små vita sandstränder, klippor och grottor och ett par andra båtar som ankrat där, men inte ett enda hotell så långt ögat kunde nå. Vi hade hört att ostkusten skulle vara fin med alla sina ankringsvikar, men att det kunde vara så orört och stilla …. Visst, det är fortfarande utanför semestersäsongen, som efter vad vi har hört och sett begränsar sig stenhårt till juli och augusti, så både före och efter det kan man ha en väldigt behaglig seglingstillvaro här.
På tal om segling. Det händer ju faktiskt att man kan få lite av den varan här också, om man är ute på vattnet rätt dag, vilket vi uppenbarligen var i tisdags när vi lämnade Porto Cristo på Mallorca för att segla till Menorcas sydkust. För seglade det gjorde vi, hela dagen! Det tog ganska exakt sju timmar att ta sig över sundet, varav bara den första halvtimmen ägnades åt motorgång. Efter det hade vi en underbar kryss där vi mestadels låg på 6 knop, ibland uppemot 6,5, och bara flög fram över ett lugnt och glittrande hav. Det är vid sådana tillfällen jag tänker att ”det där med att segla över Atlanten kanske inte är så dumt i alla fall …”
Senaste Kommentarer