Länder

You are currently browsing the archive for the Länder category.

God jul!

Ser ni snön på topparna i bakgrunden?

För första gången på många år firar vi jul utan vare sig familj eller vänner. Margarona boatyard är ganska tomt om vintern, och om det inte vore för våra polare Rush och Gula hund (vi har aldrig lyckats ta reda på vad Gula hund egentligen heter) hade det nog varit ganska ensamt här. Varvets vakthundar är två stycken sällsynt vänliga själar som tar sitt vaktjobb på största allvar. Tack vare dem känner vi oss alltid både trygga och uppskattade här – därför tjuvstartar vi julklappsutdelningen redan idag med stekt wienerkorv.

I morgon ger vi oss upp i bergen ovanför Ionnanina för att fira en vit jul. Årets gemensamma julklapp är två nätter på ett mysigt litet hotell 1000 meter över havet. Vi återkommer med rapport.

Här kommer tomten

Den här klappen lär inte bytas

Sniff

Smask-smask

Rush sniffar inte, han sätter i sig maten snabbare än sin egen skugga

Tack snälla tomten!

 

En av vår tids största – lika genialisk som galen! Kändes helt rätt att läsa på en iPad.

En av de saker jag förknippar mest med jul är en rejäl förkylning. Traditionen sträcker sig flera decennier tillbaka och vanligtvis insjuknar jag lagom till julafton. På den tiden jag arbetade som normala vettiga människor brukar göra (var anställd och hade 5 veckors semester) brukade jag klara mig så länge jag arbetade, och så fort ledigheten inträffade kom febern och snuvan som ett brev på posten. När vi lämnade Sverige och började vårt nya oansvariga liv bröts traditionen tvärt – plötsligt blev jag inte sjuk längre …

Men i år bestämde vi oss för att fira en traditionsenlig jul och lät oss smittas av en rejäl influensa. I över en vecka har jag legat och ojat mig i soffan och läst e-böcker på paddan (Eldvittnet av Kepler, den fulkomligt lysande Steve Jobs – en biografi av Walter Isaacson och Den motvillige monarken av Thomas Sjöberg). Dessutom har jag lagt en del tid på uppföljaren till Doktor Kessners hemlighet. I vanlig ordning brukar jag kunna läsa ett par böcker i sträck innan suget att skriva själv blir för stort. Välskrivna, intressanta böcker inspirerar oberoende av genre men även riktigt dåliga böcker får igång mig – det där kan jag göra bättre själv brukar jag ödmjukt tänka … Eftersom Camilla vet precis hur jobbigt det är för oss män att vara sjuka har hon skämt bort mig ordentligt i denna svåra stund. Ganska trevligt om jag ska vara helt ärlig – tror att jag fortsätter att oja mig några dagar till.

 

 

En av mina favoritrepliker från tv-serien Vänner måste vara när Rachel har bjudit hem killen hon vill förföra över en middag och fått Monica att laga maten för att vara säker på att det blir fantastiskt och förföriskt gott, men naturligtvis låter honom tro att det är hon själv som stått för kockandet. Hon serverar stolt anrättningen, tar själv en tugga, sluter njutningsfullt ögonen och stönar: ”God, I’m good!”

Jag ska ärligt erkänna att det finns tillfällen när jag själv tar till denna självförhärligande deklaration (om inte Adam är snabb nog att uttrycka sin ohöljda beundran för min kokkonst) men jag kan inte komma ihåg att det någonsin förekommit i samband med lussebullsbak. Faktum är att jag inte ens kan komma ihåg när jag senast bakade lussebullar, även om jag älskar att äta dem. Jag tror att mitt lussebullssjälvförtroende blivit lite kantstött under åren, av ett par halvlyckade försök med lite för hårda och kompakta små kusar. Men i går var det Lucia, jag var sugen på att kickstarta julen (och dessutom pigga upp oss båda efter ett par hängiga dagar med feber och förkylning) så lussebullar skulle det bli. Min vana trogen letade jag länge efter det perfekta receptet, hittade det och började sen göra lite justeringar i måttangivelser och ingredienslista. Lite mer smör ska det väl ändå vara, det här låter lite snålt, och visst borde det bli ännu godare om jag byter ut lite av mjölet, kesella, det har jag inte sett någon i Grekland, men vår grekiska 13-procentiga frukostyoghurt går säkert lika bra!  Ungefär så.

I övrigt följde jag receptet till punkt och pricka, förutom att gasen tog slut ett par minuter efter att jag stoppat in den första plåten i ugnen … snabb utryckning av febrig men lussebullssugen Adam och fem minuter senare var gasolflaskan bytt och ugnen fick värmas upp igen. Mina eleganta små lussekissar hann under tiden växa till sig och liknade nu mer sumokatter, men vad gör väl det? När vi äntligen fick ta de första tuggorna … mmmmm. Det här kan mycket väl vara de godaste lussebullar jag någonsin har smakat. Och julen har nu officiellt börjat.

Någon som är sugen än?

« Older entries § Newer entries »

Adams förläggare

Collings-Förlag