Articles by Adam

Färden går vidare. De flest dagar fylls av etapper på mellan 60 till 80 km och ibland tar vi en vilodag, eller två. Konstigt nog vill inte den där riktiga Medelhavsvärmen infinna sig – klimatet påminner mest om den svenska sommaren (även om den svenska sommaren sällan är i närheten av det här). Temperaturen ligger dagtid runt 25°C och har som mest varit uppe på 33°C. Vid ett fåtal tillfällen dyker en intensiv men ofta kort regnskur upp men vårt fantastiska sittbrunnstält håller oss torra. Sittande på kistbänkarna, kan vi ta oss fram i riktigt skräpväder utan att ens bli fuktiga när vi har biminitaket och kapellsidorna uppsatta (även när vi seglar är detta möjligt)!

Vi samsas om att styra och utsikten, mängder av böcker, trevliga luncher hopsvängda på råvaror från det regionala skafferiet står för underhållningen.

Hitintills har ”Vindens skugga” (tack för den Annika!) och den fullkomligt lysande biografin ”The Dirt” gjort störst intryck!

Längs kanalen blir det mer och mer tydligt att det bor fler välbärgade människor här – det är många fina hus, små slott, och häromdagen gled vi förbi något som såg ut som ett franskt funkishus från 60-talet, perfekt placerat på slutningen ner mot Saon – yummi!

Något av det bästa med att segla är alla trevliga människor man träffar. Vid har länge befunnit oss i samma hamnar som det Nya Zeeländska paret Simon och Susan. Och trots att det skiljer några år, och att vi vanligtvis bor på olika sidor av jordklotet har vi mer gemensamt med dem än de flesta vi stöter på hemma i Malmö. De blev ett par väldigt trevliga kvällar tillsammans, både i våra ”hem” och ute på restaurang. Tyvärr har de nu nått sin änddestination för året men jag är ganska säker på att våra vägar kommer att korsas igen…

Vi fick också nöjet att spendera en helkväll med Lars och Ingegerd som efter sex år i Medelhavet nu är på väg hem, väldigt inspirerande och trevligt att stöta på er!

Också måste jag passa på att tacka alla våra besökare på bloggen, verkligen jättekul med nya och gamla bekantskaper (fantastiskt att gamla polare som jag inte sett på över 20 år hör av sig!)

Vem hade trott att Frankrike kunde vara kallt och regnigt i mitten av augusti? Kontrasten mot vår resa längs de tyska kanalerna är påtaglig, särskilt med tanke på att vi hade temperaturer upp emot 39°C där. Barometern började se ledsen ut redan i Belgien och har sedan sjunkit konstant under hela vår vistelse i Frankrike. Vad är oddsen för att hamna i ett rekorddjupt lågtryck, som envisas med att stanna kvar vecka efter vecka, här?

Riktigt så illa är det nu inte. En barometer har sin skala graderad för att befinna sig några meter över havet. Vad vi glömde bort var att vår resa inte bara rör sig enligt vädersträcken, utan också i höjdled. Vi har befunnit oss på högre höjd än 200 meter över havet ganska länge nu och det är ju klart som korvspad att lufttrycket är lägre här …

Bottennoteringen kom mellan Les Forges och Girancourt. Under en dryg timme befann vi oss på vår resas högsta nivå: 360 meter över havet! Barometern varnade för storm trots att sommaren, shortsen och flip-flopsen hade återvänt. Under vår topografiska toppnotering lyckades vi också med konststycket att på två dagar ta oss igenom inte mindre än 60 slussar!

Från och med nu är det nerförsbacke hela vägen till Medelhavet. De få slussar som återstår tar oss alla till en lägre nivå vilket innebär att de är avsevärt mycket enklare att ta sig igenom. Någon gång i mitten av september räknar vi med att få doppa kölen i saltvatten. Men innan dess ska Isola upp på land några dagar och få sig en ordentlig rengöring/vaxning. Lite ny bottenfärg skadar nog inte heller – det lilla som återstår av fjolårets har nog ramlat av när vi når Marseille. 2 000 km kanalvatten sliter hårt, dessutom borde gyttjan som vid ett antal tillfällen lagt krokben för vår köl effektivt ha rensat den på resterna av vår självslipande färg.

Just nu pustar vi ut i Corre. Här är 30°C varmt och strålande solsken, en hyfsad internetuppkoppling, två duschar, en tvättmaskin och en ”Ecomarché” (livsmedelsbutik).

Frankrike, världens största turistland, som i den tillfällige turistens ögon erbjuder allt ifrån miljonstäders puls till den karga men vackra Atlantkusten, Rivierans glassiga kuststäder och Alpernas lockande pister.

Men allt det andra då? Småbyarna och landsbygden, hålorna som långsamt avbefolkas, orter som i likhet med Sjöbo eller Eslöv sällan besöks av turister och där medelåldern långsamt och konstant stiger, var hittar man dem? Svaret är: överallt!

När man reser runt med båt längs Sveriges kuster möts man ofta av prydliga små samhällen med renoverade gamla hus och en välmående befolkning – kanalvägen genom Europa (och framför allt Frankrike) bjuder på något helt annat. Kontrasterna mellan vackra små städer och övergivna spökstäder är stor. Det lilla vattenfyllda dike, upphackat av hundratals slussar, som vi följer, ger oss ofta en känsla av att vi befann oss i amerikanska södern. Överallt sitter det män med metspö i handen och en uppgiven blick. Fantastiska gamla hus står tomma och förfaller, men för en svensk turist ter sig allt det här ganska charmigt och genuint (undrar om en fransk turist tycker det samma om Sjöbo eller Eslöv?)

Det är inte många båtar på kanalerna här. Ibland har det har gått dagar då vi räknat till två eller tre mötande fritidsbåtar. Yrkestrafiken har i princip försvunnit eftersom de små pråmar (penicher) som ryms i slussarna har för dålig lönsamhet. Båtturismen är ringa och det är sällan problem att hitta en kajplats. Ofta har vi bara lagt till längs med kanalen och även i större städer som Verdun (där vi ligger nu) är en hamnplats mitt i centrum gratis, till och med el och vatten är gratis! Naturtilläggningarna ger en märklig känsla av att befinna sig på kanotsafari i en svensk insjö, inbäddad i en vildvuxen fransk skog. Skillnaden är bara att vi har hela vårt hem med dess bekvämligheter med oss, och när solen gått ner händer det att vi går ner i salongen, sätter på en film och med bioljudskvalitet förflyttas till en helt annan del av världen. När eftertexten fyller lcd-skärmen är vi tillbaka på den franska landsbygden, och nästa dag väntar nya äventyr!