Articles by Adam

You are currently browsing Adam’s articles.

Off the grid #1

August 8, 2013 in Adams inlägg, Augusti, Grekland by Adam | 2 comments

Jag gillar att vara oberoende. Faktum är att känslan av att vara oberoende är nog det jag tycker allra bäst om i vår flytande tillvaro. Om något eller någon stör oss flyttar vi bara till en annan plats. Inga sura lappar i tvättstugan eller grannar som lagar hundmatsdoftande middagar … Som ett led i min jakt på en så oberoende tillvaro som möjligt har jag den här gången tagit i ordentligt på den elproducerande fronten. På taket till vårt nya doghouse sitter det numera tre stycken 80 W solpaneler och mellan vindgeneratorn och radarn två stycken med samma kapacitet. Allt som allt 400 W som levererar upp till 25 Ah till batterierna mitt på dagen. Men det är sällan de får visa vad de går för. Vanligtvis visar vår batterimätare att vi gjort av med ca 30 – 35 Ah (vilket är 7 – 9% av vår totala batterikapacitet) under dygnets mörka timmar. Men så fort solen går upp börjar elproduktionen och resultatet är att batterierna är toppladdade runt lunch. D.v.s. när panelerna laddar som bäst är batterierna redan fulla.

Varför då detta överflöd av solpaneler kan man undra? Till att börja med är solpaneler i dag nästan löjligt billiga. Sedan Kina tog över i princip all världens produktion ligger priset per watt en bra bit under en Euro (100 w kostar under 100 €). När vi för några år sedan utrustade vår förra båt betalade vi ca åtta Euro per watt … Om du tänker investera i solenergi till din båt – köp för allt i världen inte panelerna i en marinbutik! Solpaneler köper du på ebay, eller som vi gjorde genom ett europeiskt företag som importerar från Kina (ta en titt på Solartronics hemsida t.ex.). Kvaliteten på våra nya billiga ser ut att vara exakt den samma som på våra gamla dyra. Låt dig inte heller luras av en säljare i en marinbutik som säger att deras paneler är speciellt framtagna för marin miljö. Alla paneler är i princip identiska i dag.

Problemet med segelbåtar är att det finns mängder med prylar som förr eller senare kommer att skugga en eller ett par av panelerna. Men om man har delat upp sin solcellsbank i flera parallellkopplade enheter kan man alltid vara säker på att åtminstone ett par av dem levererar el. Ett annat problem är att elproduktionen sjunker rejält på vintern (när solen står lägre) och vi vill även vara säkra på att ha gott om el om vi i framtiden skulle befinna oss i en del av världen med färre soltimmar. Så fort vi har installerar vår Spectra watermaker (som gör 52 liter per timme) vet vi dessutom att elförbrukningen kommer att öka med 6 Ah. Fortfarande gott mått med andra ord.

Vår erfarenhet av att rikta panelerna mot solen är att de då såklart levererar mer – men i praktiken funkar det inte. Långseglare ankrar i princip alltid och om du riktar panelerna mot solen kan du vara säker på att vinden snart ändrat riktning, och plötsligt är panelerna i stället riktade från solen med nästan ingen elproduktion som följd. Dessutom är de riktbara upphängningarna oftast dyrare än själva panelerna.

Enhet nummer två i vår produktion av förnyelsebar el är vingeneratorn. Vår båt var redan rustad med en nästan ny D400 från Eclectic Energy, vilket lär vara en av de bästa som går att köpa. Möjligen är det här något som behövs om man befinner sig på ett ställe där solen aldrig lyser och det ständigt blåser stormvindar – men annars är det mest slöseri med pengar. Själva generatorn och den vibrationsdämpade stolpen den sitter på kostar ungefär åtta gånger så mycket som solpanelerna – men står för mindre än en åttondel av elproduktionen … Den får sitta kvar och snurra, men den dagen den slutar att fungera kommer den knappast att vara saknad.

400 watt solceller. Ca 25 Ah till en kostnad av 380 €.

235 watt vingenerator (utlovat vid 11 m/s). I verkligheten ger den bara ett par Ah till en kostnad av drygt 3 000 € (inklusive stolpe).

Work in progress

July 24, 2013 in Adams inlägg, Grekland, Juli by Adam | No comments

Ibland måste man försöka blunda lite och koppla av för en stund. Om man har ägt en båt i riktigt fint skick, där i princip allting fungerar som det ska, kan det vara lite svårt att vänja sig vid en som är lite skamfilad och trött … Jag vet att båtar inte är bättre bara för att de ser nya ut – men det mesta ombord måste åtminstone fungera. Så det är det jag försöker koncentrera mig på nu. Alla utsagor om vår nya båt som innehöll ordet ”perfect” förstod vi redan innan vi slog till att de skulle tas med en nypa salt. Vi hoppas däremot att hon en dag kommer att bli ”perfect”. Problemet med lite större båtar är bara att de är mer komplicerade, har mer utrustning och därmed kräver mer underhåll.

Men missförstå mig inte nu och tro att vi ångrar oss. Den här båten är åtminstone storleksmässigt helt perfekt och känns som ett riktigt hem. Layouten är också väldigt lyckad (både under och ovan däck), vi gillar hennes linjer, seglingsegenskaperna är behagliga och jag är säker på att vi alltid kommer att känna oss trygga ombord. Utgångsläget är som vi ser det mycket bra – men det räcker inte med en 10-månaders vårrustning för att få ordning på henne. Det här är ett långtidsprojekt (vid det här laget har ni säkert förstått att jag är svag för sådana) som kommer att kräva en hel del tid av oss i framtiden.

Egentligen vore det kanske bra för mig att försöka koppla av och lära mig att leva med lite skönhetsfläckar. Det är väl till stor del därför man lämnar ekorrhjulet bakom sig och seglar iväg mot horisonten? Mitt mål är att jag en dag ska lära mig att prioritera det som verkligen är viktigt här i livet – men innan dess ska jag bara få ordning på den här båten …

Den sista tiden har jag dock gjort vissa framsteg. Dagar bestående av segling, läsning och bara några timmars båtfix har förekommit. Om vi censurerar båtfixandet har de sett ut ungefär så här:

Camilla har äntligen fått en båt med rattstyrning! Om man vrider ratten mot styrbord pekar stäven åt samma håll …

På väg in i en ankringsvik på Meganisi. Där kan man bland annat:

Beskåda en kyrka som (för ovanlighets skull) är storleksmässigt anpassad till antal besökare

Köpa goda nektariner

Få tips på hur man kan maskera mindre lyckade linjer på en båt

Köpa (och dricka) god engelsk cider

Och ligga i gratishamn under förutsättning att man äter på tillhörande restaurang. Visst ser hon fin ut på lite avstånd? Tyvärr har vi inte fått vår nya lazybag (bomkapell) än, som kommer att vara i samma färg som biminin. Den blå ”säcken” ni ser på bilden är minst sagt svår att få på och kan få vem som helst att dra sig för att orka sätta på den efter en segling.

Inte en dag för tidigt!

July 12, 2013 in Adams inlägg, Grekland, Juli by Adam | 5 comments

Det började för ungefär en och en halv vecka sedan. Alla varvets invånare visste att den stora dagen var kommen och luften dallrade av spänning.

Den sista tiden har det hänt ganska mycket. Vi har bland annat (efter drygt 10 månaders vårrustning) lyckats få nya Isola i vattnet. Det är en nästan obegriplig känsla att se henne ligga och guppa på en ankringsplats eller vid en stadskaj. Det är också en ganska obegriplig känsla att segla henne – dels för att hon är mycket snabbare än vår förra båt, men också för att hon tar mycket högre höjd och är sanslöst styv. Dagen efter att vi lämnade vår ”vinter”hamn fick vi det stora nöjet att kryssa i ca 10 m/s (20 knop). Nya Isola lade sig bekvämt tillrätta, krängde lite lätt och loggade upp mot 8 knop på en dikt bidevind. Vi funderade aldrig ens på reva seglen … Aldrig tidigare har vi upplevt att vi bara skulle vilja fortsätta segla och korsa en ocean eller två – men plötsligt infann sig den där känslan! Om vår förra båt var en Volvo 240 (trygg men kanske inte särskilt snabb och med begränsade vägegenskaper) är den här en Audi A8. Det känns som att båten flyter fram med full kraft genom sjön, utjämnar små vågor och bjuder på komfort i limousinklass. När jag gick upp på däck för att känna på riggen var det omöjligt att känna någon skillnad på spänningen på lä- och lovartssidan och inne i båten hördes det inte ett enda litet knirr. Vinden var ganska byig emellanåt och varje gång det kom en körare kunde jag inte låta bli att le lite för mig själv – naturen besitter stora krafter men den här båten låter sig inte skrämmas i första taget.

Om jag ska vara helt ärlig har mina batterier varit näst intill urladdade den sista tiden, men nu börjar jag förstå att jag nog lagt mina krafter på rätt båt. Det är fortfarande mängder med saker som behöver fixas, ändras eller snyggas till men de sista dagarnas segling och motorgång har försett mig med många sköna amperetimmar. Det ska nog bli bra det här – även om jag inser att en stålbåt kräver lite mer arbete än en plastbåt.

Det var båten det. Men allting har inte handlat om den sista tiden. Vi har nämligen haft besök. För snart 20 år sedan båtluffade vi i Cykladerna tillsammans med våra goda vänner Jonas och Maria. Varken vi eller de har semestrat i Grekland sedan dess men förra veckan var det dags igen. Den här gången luffade vi dock runt med egen båt, dessutom följde våra vänners barn Ludde och Mathilda med. Nya Isola hade inga större problem att hysa oss alla i en hel vecka och ovana som vi var var det ganska skönt att ha ett par extrahänder de första gångerna vi skulle ankra eller lägga till. Men framför allt var det väldigt kul att få inviga vårt nya seglande hem i deras sällskap!

P.s. Vid närmare eftertanke känns det inte helt schyst att jämföra vår förra båt med en 240. Om den ska jämföras med en Volvo får det nog bli Pelles P1800 i stället – den var ju åtminstone snygg!

Vår vana trogen döpte vi henne till Isola.

Stöttorna är borttagna och jag målar på antifouling där de tidigare stod.

Ja just det – under kölen höll jag på att glömma.

Största och tyngsta båten på varvet är på väg i. Inte mindre än tre gånger fick Dimitris stanna och pumpa däcken på sin trailer. Vi höll andan och hoppades att allt skulle hålla.