Isola – Life on a sailboat – Hallberg-Rassy 312

Så många år fyllde jag igår, så många grader var det i vattnet och så många sidor hann jag läsa i min bok under dagen. Inte nödvändigtvis i den ordningen, dock. Vilken siffra som hör till vad får ni räkna ut själva!

Vaknade av doften av nybryggt kaffe, nybakade croissanter och nyplockade ängsblommor, och sen kommer den bästa stunden – när man ligger och väntar på ett morgonraspigt ”ja, må hon leva ….” Hur ska man annars veta att man fyller år?

Vi packade strandväskan och tog bilen över till Lefkas för en helt ledig dag. Provade kaffet på ett av de många små fiken inne i Lefkas stad.

Återanvändning, det gillar vi.

Och fick lite mer skönsång från allra käraste syster. Kändes bra.

Dags för nästa pitstop. Planen för dagen är ju trots allt att hitta en strand och ta årets första dopp … ja, det är sant, vi har inte badat än. Trots att vi bor i Grekland. Men nu börjar det närma sig! Vi har kört lite kringelikrokar över bergen och är nu på Lefkas västkust. Det här ser väl trevligt ut?

Drack en apelsin. Behövde inte göra så mycket mer.

Kikar lite på stranden nedanför baren. Saknar ord. Är det så här livet ser ut utanför Margarona Boat Yards grindar? Och är det här vi ska bada? Lite blåsigt, va?

Definitivt blåsigt.

Efter några bilkilometer till och en promenad genom en fikonträdsallé kommer vi ner till Agios Nikitas, en liten fiskehamn inne i en bukt, som lär ha en tillhörande strand. Inget spektakulärt men helt okej, enligt diverse Greklandsguider på nätet. Vi tar en titt.

Jag är inte så svårflörtad, det här duger åt mig!

Som den gentleman han är provar Adam vattnet först. Är det lite svalt kanske?

Nej, det verkar okej!

Det är trots allt första dagen på stranden, vi börjar lite försiktigt ur fokus … fin pebblesand, eller hur?

Men jag måste ju visa min nya födelsedagsbikini!

Man borde alltid fylla år!

Tror att vi slutar där innan alla tröttnar och går någon annanstans. Dagen och kvällen fortsatte ungefär på samma sätt – några timmar på stranden, sen grillad firre och vitt vin, lång promenad i Lefkas stad och till sist, innan vi åkte hemåt igen, milkshake och frappé på torget … en underbar, underbar födelsedag.

Så här såg jag ut förra söndagen. Och så här vill jag egentligen se ut alltid, men det är så opraktiskt med de långa pärlorna när man bor på en båt.

Jag var ju hemma i Sverige och hälsade på förra veckan, och har väl egentligen inte riktigt hämtat mig från de sju otroligt intensiva, underbara, fullspäckade dagarna jag fick njuta av i mina två hemstäder, Malmö och Ystad. Det är inte helt okomplicerat att komma tillbaka till Sverige och få en sådan total överdos av allt det fina som finns kvar där, och som blir extra tydligt när tiden är så begränsad. Jag kände mig översköljd av kärlek, varje dag hela veckan och bara njöt av allt och alla – och inte minst av den underbara Malmöförsommaren!

Varje ledig stund jag hade passade jag på att umgås med Malmö. Och där var de äntligen! Syrenerna i Kungsparken.

I Folkets Park på vintagemässan med Lina (som ni kanske känner igen från vår nyårstripp till Aten). Antagligen den person som bäst förstår mitt segelliv/stadslivsdilemma, och en av de personer som jag helst bara ville stoppa ner i resväskan, ta med mig tillbaka och alltid ha i min närhet.

Träffade Greta Garbo …

… som egentligen heter Kamila och är en av ägarna till Malmös charmigaste vintagebutik, Flique i Underjorden på Davidhalls torg.

Min medhjälpare i Collings Förlags monter, den förtjusande fröken Norah Collings.

Stilig herre med god litteratursmak!

Den här bilden sammanfattar ganska bra hur förra veckan kändes. En lite rolig detalj är också att min mor köpte just den här hatten på vintagemässan, dagen efter att jag tog bilden … något med den tilltalade tydligen oss båda!

En liten stund till dröjer jag kvar i känslan från förra veckan. Bland annat med Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken från 1912. Som vanligt köpte jag med mig en hög böcker hem, som jag hoppas få tid att läsa i sommar. Riktiga böcker, som man kan stoppa i strandväskan utan att oroa sig för att få sand i dem, bläddra i, skriva i och vika öron i. Skäms lite för att säga att en äldre utgåva av den här boken faktiskt har stått i mina föräldrars bokhylla så länge jag kan minnas, men att jag aldrig kommit mig för att läsa den – förrän nu när den fått ett nytt fint omslag. Den innehåller ju allt jag gillar: hopplös, trånande kärlek, storstadsskildringar från när seklet var ungt, konjak som smuttas i läderfåtöljer, hemliga brev som skrivs framför sprakande brasor och massor av underfundig humor.