Ystad mellan regnskurarna

Efter lite drygt fem och ett halvt år ombord på Isola har vi åkt hem. Men trots att vi har köpt en fastighet i Sverige tänker vi inte bosätta oss här. Tvärtom är vi precis lika sugna på att resa runt i världen som vi var 2010. Då såg vi till stor del långseglarlivet som en test: kan man verkligen bo, arbeta och leva ombord på en segelbåt en längre tid? Nu vet vi att det går alldeles förträffligt att göra det och därför har vi nu inlett nästa fas i vårt långseglarliv. En fas som gör att vi kommer att kunna fortsätta vår livsstil så länge vi lever, eller åtminstone så länge vi känner för att göra det.

Egentligen låter det kanske konstigt att vi har köpt hus för att kunna fortsätta långsegla, men faktum är att bostäder till väldigt stor del är anledningen till att vi kan leva som vi gör. Mitt bästa råd till någon som vill långsegla är att köpa ett hus. Ett renoveringsobjekt på bra läge kan när du säljer det generera ett tillräckligt stort överskott för att du ska kunna köpa din drömbåt, och om du fortsätter din bostadskarriär är det inte omöjligt att du en dag blir skuldfri. När tiden för din avresa är kommen hyr du ut ditt hus och lever på inkomsten från det. Om vi hade kunnat fortsätta att hyra ut vår bostadsrätt på Gamla Väster i Malmö hade vi nog behållit den men reglerna medgav inte mer än två års uthyrning på den tiden. Och det är därför vi nu har köpt hus i Ystad. När projektet är klart kommer fastigheten bestå av tre gathus – två av dem kommer vi att hyra ut och det tredje blir vår bas i Sverige när vi är hemma på besök.

Förhoppningsvis är vi klara med vårt lilla projekt om två år och då fortsätter Isola sin resa västerut. Fram till dess kommer hon att vara vårt sommarnöje i Grekland och lägenheten vi hyrde i Limone förra vintern vårt vinternöje. Omställningen från vårt liv i och omkring Medelhavet till Sverige är stor och i mitt fall inte helt lätt, men målet är tillräckligt lockande för att det ska vara värt det. Och om längtan blir för stor hoppas jag att Johan och Malins blogg kan stilla den. Det är nämligen dags för min gode vän att än en gång ge sig ut på havet. Om det inte vore för våra husplaner hade vi nog slagit följe över Atlanten, men vi siktar på att möta upp någonstans i eller mellan de amerikanska världsdelarna i framtiden i stället … Läs mer om Johan och Malins resa på: ransailing.wordpress.com

Årets sista seglats innan Isola fick land under kölen

Var det verkligen så här varmt?

Och var himmeln så här blå? 

Johan och havet

Om mindre än en månad är Malin och Johan på väg

Och till sist: grattis mamma på 70-års dagen! 

 

 

 

 

 

Jag fick en fråga från en av våra läsare om vi hade tröttnat på att segla och om det var därför vi skrev så sällan här på bloggen. Men det är svårt att tröttna på något man aldrig varit överdrivet intresserad av. Att bo på en segelbåt handlar nämligen väldigt lite om segling, faktum är att yachtisar i princip aldrig pratar om foldingpropellrar, avancerade laminerade segel eller vilken bottenfärg som ger minst friktion genom vattnet. Vi pratar i stället om platser vi har varit på, var man kan få tag på matvaror vi saknar hemifrån, vilken restaurang som har bäst wifi och massor av andra saker som de flesta andra människor också pratar om. För oss är våra båtar våra hem och ibland flyttar vi på dem för att få uppleva nya spännande platser. Salta seglare lämnar sällan sitt hemland på egen köl.

Därmed inte sagt att vi inte gillar att segla vår båt. Ibland händer det att vi kryssar genom ett sund mellan två öar och då kan vi inte låta bli att tävla mot andra båtar. Vi är lyckligt lottade som har en trygg båt som kör om i princip alla charterbåtar upp till 50 fot, och visst är det kul att se loggen passera både 8 och 9 knop. Men helt ärligt – hur rafflande är det egentligen att förflytta sig i 15 – 16 km/h? Och att förflytta sig långa sträckor över öppet hav är det få som tycker är spännande i längden. Ju större båt man har och ju fler prylar som är elektrifierade och hydrauliska – desto sämre blir också seglingskänslan. Och det är därför vinsurfing är en fantastisk sport att utöva vare sig man bor på en segelbåt i Medelhavet eller i en villa i Sverige. Mer seglingskänsla och fartkänsla går omöjligen att få, särskilt med tanke på hur billig utrustningen är. Och det är bland annat därför vi har legat stilla en ganska stor del av den här sommaren – för att vi ska kunna segla så mycket som möjligt …

Egentligen borde jag inte sprida det här, men här kommer ett litet tips: om du bor på en båt och älskar att vindsurfa, sätt då genast kurs mot Vassiliki på Lefkas. Här får du nämligen utan problem plats i en hyfsat skyddad liten hamn som du kan stanna hur länge som helst i – utan att betala en enda euro! Du kommer att omges av en mysig liten by full av restauranger och runt omkring den finns fantastiska badstränder. Men bäst av allt: Vassiliki bjuder på ett av Europas bästa surfställen. Nästan varje förmiddag blåser det lätta sydliga vindar som är perfekta för nybörjare och nästan varje eftermiddag sätter de termiska vindarna igång och de når ofta kulingstyrka. På Vassilikis långa strand längst inne i viken trängs stora surfcenters med varandra och hit reser vindsurfare från när och fjärran för att få utöva sin sport och träffa likasinnade.

Sex veckors båtplats = noll euro!

My surfer girl!

Det ska nog gå det här

Camillas nya bräda visade sig vara riktigt kul när de hårda vindarna uteblir

Stor men lätt att gippa

Camilla tillsammans med trevlig norsk familj som både gillar att surfa och segla

Lokal bar

Ett måste på ett surfställe!

En halvtimmes vandring från hamnen väntar det här

Slutet av september och 27 grader i vattnet …

Bergen runt Vassiliki är fulla av dricks- och duschvatten. Extra passande med en källa som sprutar ur berget ett stenkast från vår båt

Och sist men inte minst – Grattis pappa på 70-årsdagen! Det är till stor del tack vare dig och ditt tålamod som jag snöade in på vindsurfing. Hoppas att du får en fin dag och att vi kan fira den igen när vi ses nästa gång!

 

 

 

 

Ända sedan jag i början av 00-talet frågade en taxichaufför i Köpenhamn hur de bar sig åt för att få tag i blekgula Mercedesar har jag varit sugen på att prova. Inte på att köra taxi utan på att lära mig foliera. Det är nämligen därför många taxibilar har samma läckra färg, de är folierade. Och sedan dess har det hänt mycket: i dag är fler bilar än ni kan ana klädda med ett lager vinylplast. Allt ifrån lokalbussarna till kusinbarnen på landets lilametallic epatraktor och din skumma grannes mattsvarta BMW-suv. Färre och färre bilar lackeras om – däremot växer antalet folierade. Och det samma gäller båtar. Företag som folierar fordon vill få oss att tro att man måste vara proffs för att få ett bra resultat, men lyckligtvis har de fel. Att foliera en båt kräver någon dags träning och några timmars youtubeande för att komma underfull med hur man ska gå till väga, men när man väl fattat grejen går det (oftast) som en dans. Fördelarna gentemot att måla är många. Foliering kräver inte perfekta väderförhållanden, är garanterat lösningsmedelfritt, är mycket billigare och går avsevärt mycket snabbare. Dessutom är det lätt att fälla in en bit om olyckan skulle vara framme. Hur länge folien håller får framtiden utvisa men Oracal som har tillverkat vår folie garanterar färgen i 7 år.

Engelska Wild Groupe tar ungefär 60 000 kr för att foliera en båt av vår storlek på plats här i Grekland, vi kom undan med cirka 3 000 kr och några dagars jobb …

Utgångsmaterialet: tio år gammal polyuretanfärg som tidigare ägare bättrat (snarare förstört) med kladdig enkomponentsfärg. Helt i linje med hans övriga kvalitetskrav … Lägg märke till att vi har justerat vattenlinjen som varit felaktig ända sedan båten byggdes.

Den första testbiten. Vi tränade på tre stycken enmetersbitar innan vi kände oss reda att ge oss på babords sida

När man börjar fatta grejen med att foliera är det riktigt kul.

Halvvägs på styrbords sida. Snart är den gamla fula blå nyansen ett minne blått. Har alltid tyckt att den sett ut som en något mörkare och mattare smurf. 

Den grekiska solen är betydligt starkare än landets ekonomi. Vi tog skydd under en presenning som förankrades i vår bil. 

Att skära rent är kul!

Den gamla snobbranden satt för långt upp, var för tjock och kladdigt målad. Tidigare ägares förkärlek för eltejp gjorde det ännu värre och resulterade i att den täcktes av en vågig tejpremsa …

Några linjer här och där gör stor skillnad

 

« Older entries § Newer entries »

Adams förläggare

Collings-Förlag

Warning: Creating default object from empty value in /storage/content/16/149216/yachtisola.com/public_html/wordpress/wp-content/themes/tarski/sidebar.php on line 4