Så var man plötsligt kanalfarare i stället för seglare. En flodresenär. Lojt framglidande på slingrande kanaler ska vi nu spendera våra dagar, förhoppningsvis glatt vinkande till slussvaktarbarnen och deras tama get som hjälpsamt lotsar oss in i slussen med ett vänligt bräkande medan slussmor skyndar fram med en korg nyvärpta ägg … eller krampaktigt kramande rorkulten med paniken lysande i ögonen när strömmen obarmhärtigt kastar oss mellan de skrovliga slussväggarna och vi plötsligt upptäcker att förtampen har fastnat i en pollare så att vi nu hänger och dinglar fritt i luften …

Ja, ungefär sådär har tankarna gått den senaste tiden när jag försöker föreställa mig den förestående kanalfärden. Allt från himmel till helvete. Men än så länge har resan gått förvånansvärt smärtfritt och alla farhågor jag tidigare haft om överseglingen till Tyskland och hur vi skulle hitta ett bra varv i Travemünde, och inte minst lyckas bygga en ställning som skulle få vår drygt tolv meter långa mast att ligga säkert på däck och som jag inte skulle fastna i eller under varje gång det var dags att slussa, har allteftersom skingrats som tysk morgondimma i solsken.

Resan från Malmö till Lübeckbukten var lugn och behaglig och sedan vi kom till Böbs varv (som jag faktiskt tror att vi valde främst för att det är så kul att säga!) har allt bara flutit på. Vi omges av vänliga tyskar som raskt rätar ut det ena frågetecknet efter det andra åt oss. ”Jo, vi skulle gärna vilja masta av, vet ni var man …” ” Inga problem, säg bara till killen i hockeyfrilla där borta så fixar han det i ett nafs. Vill ni duscha? Det är gratis och duscharna är stora, fräscha och varmvattnet räcker hur länge som helst. Behöver ni handla? Gå bara längs den vackra strandpromenaden och sväng sen vänster så hittar ni flera välsorterade butiker med allt ni kan behöva i mat- och dryckesväg. Och förresten, vill ni skicka masten med vår transportör hela vägen till Rivieran i stället för att ha den liggande på båten under resan så kostar det bara hälften av vad ni trodde och ni kan hämta den i Port Napoleon när ni kommer fram, även om ni inte vet riktigt när det blir. Den förvaras i ett mastskjul åt er så länge.” Framtiden ser ljus ut.

Och midsommarbordet (med medhavd matjessill) smakade precis lika bra som det brukar, även om vi fick nöja oss med var sin miniatyrflaska kräuterbitter som substitut till den klassiska akvaviten.

Och så några tankar från torsdag kväll som har fått ligga och vänta på den hett efterlängtade uppkopplingen …

I närheten av Böbs Werft i Travemünde, där vi alldeles snart kommer att lägga till för att plocka ner masten och förvandlas från segelbåt till kanalbåt (oh, då kanske man rentutav kan ha en kruka basilika innanför vindrutan snart!) lär det finnas ”eine mondäne Strandpromenade”. Mondänt, det är fina grejer det. Och med tanke på att midsommarhelgen lovar strålande sol och 26 grader kan nog Travemünde bli en riktigt trevlig bekantskap.

Jag har faktiskt redan spenderat en del tid i den här staden, utan att riktigt lära känna den måste jag erkänna. Kanske var jag för ung och för rädd för att våga mig ut på dess gator, eller så hade jag helt enkelt inte tid eftersom jag var tvungen att sova när tillfälle gavs – vilket oftast var när båten låg i hamn. Just det, båten. En helt annan båt än vår snälla, lilla Isola. Och titta, här kommer den ju förbisusande! När jag var arton år sommarjobbade jag som smörgåsnisse i Captain’s Buffet-matsalen på Nils Holgersson och pendlade alltså mellan Trelleborg och Travemünde hela sommaren. Ett kul och annorlunda sommarjobb, även om jag kände mig ganska liten på den där stora båten bland alla hårdhudade restaurangmadamer. Då var det skönt att veta att svärfar Uffe fanns i närheten och stod och blandade drinkar i baren en våning upp.

Nåväl, det där var en helt annan historia. Tyska gästflaggan är hissad, pilsnern och ölkorven ligger på kylning och under dagen har vi skalat av oss ett par lager kläder. Kontinenten, here we come!